Haha, till denna fantastiska sprutas "försvar" måste jag säga att den gjorde inte ett dugg ont att sätta. Nålspetsen är som en supervass skalpell så den gick rakt in. Jag hade förväntat mig värsta kratern i magen men syntes ingenting.
Men om någon någonsin skulle ifrågasätta hur gärna man velat ha barn så kan man visa denna....
Allt bra här????. Sara och Emil kom igår och mår fint. Andas själva men behöver klart hjälp med värme och sondmatas. Och är jättefina! Vägde 1484 och 2000 gram. Själv har jag mått sådär. Trycket steg, fick huvudvärk, frossa och njurpåvetkan. Så jag gör samma som bebisarna: sover, äter och går på toaletten!
Bebisarna mår väldigt bra, så bra så de inte vill behålla dem här i Lund. Flytt till Helsingborg under em... helt fel håll ju. Jag ska nog tjata om ett par dagar om flytt igen. Flickan har suttat på bröstet både idag och igår och fått beröm av sköterskorna! Pojken var också väldigt intresserad så det kommer nog till att funka.
Men gud, Redan, fantastiskt! Dina bebisar är väl ganska stora också?
Stort lycka till!
Nu trött igen. Skrivit till er igår men det kom tydligen inte upp..... Typiskt.
Skriver senare. Lever o barnen mår mkt bra.
Redan, än en gång stort grattis! Jag blev också jättedålig efter snittet i hf men du verkar ha mått mycket sämre. Tycker som du att de kunde gjort snittet en dag tidigare så kanske vi båda sluppit full hf.
Men visst är det härligt med bebisarna. Jag är så impad att du pumpar! Själv bestämde jag mig i torsdags för att inte amma - det kändes totalt övermäktigt att först sonda en halvtimme och sen pumpa en halvtimme var tredje timme dygnet runt. Sen var det så klart också att jag inte hade mjölk - det tar ju tid efter ett snitt. Och flickans sugteknik var jättebra i början och sen började hon klydda. Han lyckades också fint ett par gånger men blev också väldigt frustrerad när han inte fick till det. Nu nappmatar jag de flesta mål och de äter redan halva sin matdos så det är jättebra. De är ändå små så har inte så mycket kraft.
Lana, jag lider med dig. Tror inte någon kan förstå hur svårt detta är om man inte är inne i det. Jag skulle råda dig att anförtro dig åt någon vän eller familjemedlem - det har varit stort stöd för mig. När man berättar är det alltid någon som känner någn annan - det är vanligare än man tror med barnlöshet. Bara väldigt få som talar öppet om det. Jag gick in i väggen mkt pga detta så en bra psykolog eller psykiater kan också vara en lösning.
På tal om att tala - här är alla jättenyfikna på hur twinsen kommit till så jag har berättat. Känns rätt bra att berätta för läkare om immunproblematik och behandling! Det knasiga är att alla typ håller med om att kroppen kan stöta bort embryon men varför erbjuds det då i princip ingen lösning alls i Sverige?
Jag skulle skriva flaskmata men här på neo kallar det det att nappa! Men vi vanliga säger väl fortfarande flaskmata, haha!
Så här mysigt har vi det!
Syskonförsök snart. Är det någon som har utrogest över som jag skulle kunna få eller köpa? Det vore snällt.
Imorgon får vi åka hem! Hemsjukvård som gäller då. Känns jätteskönt. Det blir liksom någon konstig bebisbubbla här på neo. Inte riktiga livet liksom. Hemma har man ju mer än ett rum att röra sig i i alla fall! Och så saknar jag min katt. Och ja, hela huset egentligen.
Sara och Emil är snälla bebisar och växer otroligt snabbt. Små är de fortfarande men inte så länge till! Sara äter flera mål varje dag utan sond med nappflaska men Emil är lite lat så han tycker det räcker att äta lite - sen sondas;.) Men det kommer väl. De behöver ingen värmebädd utan håller värmen fint med kläder och täcke.
Igår hade jag en liten kris - att bara sova max 2.5 timme per gång är en väldig påfrestning för kroppen. Så när personalen kom in började jag gråta så de hade bebisarna över natten så jag kunde sova. Jätteskönt! Min syster ska ta "pappaledigt" i veckan så jag kan sova lite då med.
Tyck om mig - hur gör du med sömn? För egentligen tycker jag det är det enda som är jobbigt - själva bebiskötanden går bra.
Redan, härligt att det funkar med amningen! Du måste verkligen ha pumpat ofta för att få igång det så snabbt.
Till er som har migrän och blir illamående så prova dessa: www.chemistdirect.co.uk/kool-n-soothe-migraine-cooling-pads/prd-e2
Så slipper man ta tabletter. Jag tycker de hjälpt superbra mot huvudvärk som tabletter inte tagit.
Snart Lycklig - så härligt att höra av dig! Din lilla kille låter helt fantastisk;.) Jobbigt med andningsstopp. Mina bebisar var också övervakade precis i början, killen lite längre. Man hade koll på puls och andetag och något annat. Kan det vara samma? Ibland avstannade någon av mätningarna och som jag förstod var det också någon typ av väldigt korta andningsuppehåll. Enligt sköterskorna så kan det vara så att många barn har detta men eftersom man inte mäter så vet man inte.
Jobbigt med din hälsa dock. Kan nog vara kortisonet. Dr. D. skrev ju att jag skulle ta 10 mg 40 dagar efter förlossningen men eftersom han inte förklarade varför så gjorde jag lite som jag ville! Nu en månad efter har jag trappat ner till 2.5 mg, märkte när jag gick ner från 5 - fick huvudvärk. Sen är det ju mycket annat som händer i kroppen så svårt att veta.
Måste berätta att jag är också kär i mina bebisar;.) De bjuder på såna skratt och sån glädje varje dag! Kan vara allt från roliga miner till att de bajsat helt tokmycket, haha! Nog endast en morsa som kan finna det så skojigt! De äter väldigt bra och går upp rejält i vikt. Har inga sonder längre. Dock äter de så bra så häromnatten fick de för sig att äta varannan timme! Då blev jag en elak morsa och lät de vara gnälliga natten efter för att få in dem på 3-4 timmar igen;.)
Vågar knappt skriva det men tycker inte det är så jobbigt med två bebisar. De är nog väldigt snälla och glada så jag har haft tur. Det som är jobbigt är det här med sömnen men det är ju samma för alla mammor. Fast flaskmatar man och är två kan man klart dela upp det.
Utvecklingen dag för dag är också smått fantastisk att se. Det händer så mycket! Jag kan inte fatta att två småttingar som inte ens skulle varit födda än kan vara vakna flera timmar!
Ett litet livstecken från mig! Gott nytt på er alla! För vissa av oss har det varit det bästa året någonsin - jag känner mig så lyckligt lottad som har min lilla Sara och stora Emil;.) För andra blir 2016 bästa året!
Senaste tiden har varit kämpig - jag har fått karpaltunnelsyndrom. Fått skenor till natten och stöd till dagen. Även fått konstaterat överansträngning i armbågar, axlar, knäleder och vrister. Pratade med någon häromdagen som trodde det kunde vara relaterat till allt kortison jag proppat i mig. Ni andra som också tagit höga doser - har era leder också typ pajat efter att ni fått baby?
Oroar mig för bebisarna blir ju inte precis lättare och vissa dagar/nätter har jag skitont rent ut sagt. Det är ju bara jag som har dem så får ju noll avlastning för kroppen. Min mamma ställer upp så gott hon kan men hon är ingen ungdom och hennes kropp är rätt skröplig. I lördags var jag så uppgiven och ringde och grät så hon fick passa bebisarna en stund när jag gick på promenad för att rensa hjärnan lite. De märker ju också när man inte är på topp och blir lite gnälligare. Annars är mina bebisar enkla och inte alls särskilt gnälliga eller krävande och jag tackar min lyckliga stjärna!
Har sökt stöd från kommunen som kommer på hembesök på fredag. Vi får väl se vad de säger.
SL: jag trappade också ner extremt sakta... i slutet tog jag 2.5 mg var tredje dag. Innan dess varannan dag, innan dess varje dag. Under lång tid. Dock inte sen juli. Känns ju som att man bara skjuter upp problemet om man tar kortison igen... Då kanske det är bättre att smörja med kortison så det blir lokalt.
Jag känner mig också svag, i synnerhet i handlederna. Som om man ska tappa saker ibland för man inte har någon styrka. Har du domningar så har du kanske också karpaltunnelsyndrom - gå då och få skenor att ha på natten.
Härligt att läsa lite positiva nyheter 
Här har vi det lite jobbigt just nu och jag behöver råd från någon som fått prematurbebis där bebis blivit ordinerad Niferex järndroppar. Pyrets kolik och viktnedgång gjorde att vi fick avbryta insättning av Niferex, istället för att bara skrika kväll/natt så skrek han dygnet runt när droppar sattes in. Vi hann inte ens komma upp i den dos han skulle ha innan vi fick avbryta i samråd med läkare. Nu har Pyret passerat 3 månader, koliken är under kontroll med hjälp av akupunktur och jag äter mjölkfri kost.. Igår började vi ge 1 droppe järn..vi skulle börja med endast en droppe och öka långsamt. Dag två idag och han bara skriker 
BVC sa jag skulle avbryta om
Han får så ont i magen igen..men hans järndepåer måste ju fyllas på Vill inte han ska få problem senare i livet men hur fan ska han och vi klara detta? Någon med samma problem som det ändå gått bra för och det nu får att ge medicinen? Tacksam för tips och råd. Vi kör redan med diverse magdroppar, pysventil, massage osv för att hjälpa hans lille mage...
Tillbaka efter en liten paus!
Jag avskyr Niferex! Kunde inte själv ta dem och mina bebisar har inte alls klarat dem. De hade ont i magen hela tiden och till sist slutade jag med alla droppar - magdroppar, D-vitamin, olja och framförallt Niferex. Egentligen är det ingen som VET om de behöver tillskott. Och det kändes absolut inte vettigt att ge bebisar något de mår så dåligt av. Det finns andra droppar - sök på nätet. Ammar du eller får bebis ersättning? Finns nämligen mer järn i ersättning så jag bestämde mig för att tro att det räcker! Nu är de 5 månader (5 veckor prematura) och äter mat två gånger om dagen och då går järndropparna bra. Mycket därför jag började med mat tidigt och gick emot rekommendationerna att vänta. Tänkte att deras magar tål mat men det ska man inte ge dem, däremot järn som deras magar inte tål. Den logiken fungerade inte för mig....
Du kan alltid kräva att en läkare tar prov för att kolla hans järndepåer. Är de bra kan ni vänta ett tag med järn i alla fall.