• Fruhn

    Redan47's samlade pärlor-resan efter plus

    JZ79: förstår din oro, jag började också blöda vid första grav. med ÄD. Allt gick bra och jag fick också veta att det är vanligt med blödningar. Men jag förstår att du kommer hålla koll på att det inte blir värre eller börjar göra ont.

    Hoppas det går bra och att du känner dig lugnare ju mer tid som går och det inte blir värre.

  • Fruhn
    bullenochgrisen skrev 2015-06-26 17:18:51 följande:

    Det var det fruktansvärdaste jag varit med om, just Bricanylen får man som injektion för att livmodern ska slappna av och så inte förlossningen startar. Jag reagerade jätte kraftigt på den, fick panik och bara skakade samtidigt som läkaren tröck hårt hårt på magen så jag bara ville skrika, samtidigt skulle jag försöka andas och slappna av men det gick liksom inte, jag snarare hyperväntilerade och försökte andas samtidigt som tårarna forsade okontrollerat. Grät mig till sömns inatt, kunde inte släppa den hemska upplevelsen. Idag har jag bara varit hemma och tagit det lugnt, käkat godis och myst med hundarna i soffan, det känns lite bättre fast så fort jag tänker tillbaka på det så börjar jag skaka. Har typ blåmärken på min mage nu också som är ömma. Hemskt var det, Ursh aldrig mer!

    Barnmorskan som stod bredvid mig på höger sida sa typ bara " försök att slappna av och andas" det var allt jag försökte göra men Bricanylen gjorde att jag fick panik och då är inte ens en enkel uppgift som att andas så lätt just då.

    Vi har valt att föda på BB Sophia.


    Jättetråkigt att du fick en sådan jobbig upplevelse. Bricanyl ger ju liknande symptom som vid ångest och då är det svårt för kroppen att avgöra om man är i en farlig situation eller inte. Därför händer det att kroppen drar igång hela ångestpåslaget "för säkerhetsskull" så att man ska kunna skydda sig från faran. Prata om det du varit med om men var också vaksam på att du inte börjar misstolka flera av kroppens signaler så att rädslan triggas igen. Träna gärna tillämpad avspänning och gör andningsövningar.
    Hoppas du kan lämna den jobbiga händelsen bakom dig, snart får du annat att fokusera på :)
  • Fruhn

    Bullen: jag håller med Redan, ta hjälp av psykolog eller liknande. Jätteviktigt att känna att man har stöd. Ofta reagerar vi på saker vi känner att vi inte kan styra över och en förlossning är ju en sån sak. Förstår att det känns jobbigt med ks, men det positiva är ju i alla fall att det är ett otroligt kontrollerat ingrepp som tar kort tid i det stora hela. De som är rädda brukar i efterhand tycka att det värsta var att gå och vara rädd i så lång tid innan ingreppet, och att själva ingreppet sen inte var så farligt. Rädsla påverkar hur vi upplever smärta och otrygga situationer. Har vi dessutom varit rädda i andra svåra situationer så kan även det väckas i den nya situationen som ett känslominne som kan vara svårt att förstå i stunden. Att andas och försöka lugna sig fungerar som kontrast till rädslan, kroppen har svårt att vara rädd och avslappnad samtidigt. Så det låter viktigt att du söker stöd, för att hantera tiden fram till, och sen även själva ingreppet. Lycka till!

  • Fruhn
    Snart lycklig skrev 2015-07-12 19:25:40 följande:
    Tack snälla för svar. Jag har en pump på rummet som jag kämpar med efter han legat och försökt suga vid bröstet i samband med sondmatning och sedan legat och gosat ett tag. :) Då kör jag 15 min, båda brösten samtidigt. (Sedan kanske lite mat till mig och sedan är det bara att börja om.........)

    De ska ringa Amningshjälpen imorgon, när det är vardag.

    Känner igen det där med olika råd från de som faktiskt borde vara eniga här inom vården.
    Jag ammade min dotter, hade kämpigt i början, men det ordnade sig efter någon vecka. Dock fick jag i stort sett aldrig ut något med pump, funkade liksom inte. När dottern sög gick det bra, men med pump, nej.. Enda gången jag kunde pumpa ur var när jag ammat i ca 6-7 månader och var borta några timmar och hade stenhårda stinna bröst.
    Med detta vill jag alltså säga att amningen kanske löser sig, även om du ej kan pumpa ur brösten.
    Sen är det också viktigt för ditt välmående att du känner efter hur mycket du orkar. Om du kämpar och kämpar men har svårt, och då börjar må sämre psykiskt kanske du ska ge ersättning istället. Ditt mående är viktigt för barnet!
    Lycka till!!
  • Fruhn
    skade skrev 2015-07-22 18:57:11 följande:

    Håller tummarna Milla!

    Vi fick en liten kille strax före 12 inatt. Än så länge ser det okej ut, även om han är liten (1360 gram). Vi tar en dag i taget. Fick ha honom på bröstet tre timmar idag och det var förstås fantastiskt, hann knappt se honom vid förlossningen.

    De vet inte vaför vattnet gick i förtid, men jag fick varbildnng i en tand veckan innan och sånt kan tydligen påverka. Dessutom är jag rätt fet... Äggdonationsprocessen och min ålder tror de inte har med saken att göra. Lycka till nu allihopa, vi vill ha en riktig babyboom framöver.


    Stort grattis Skade.
    Vill också framföra en varsam uppmaning om att du ska ta hand om dig. Förlossningar som inte går som planerat kan ju något lättare ge efterverkningar som tex förlossningsdepression. Så var vaksam på hur du själv mår, även om du är uppe i föräldra och även orosbubblan. Ni kanske får stöd från kurator/psykolog? Om du märker att du blir självanklagande kring att förlossningen blev som den blev, tveka inte att prata med personalen. Eller om du märker andra symptom. Prata med din partner, ibland är det lättare för den som står bredvid att se tecken på depression. Jag vill inte måla fan på väggen, men det är bättre att upptäcka sånt tidigare än senare eftersom det finns hjälp att få.
    Stort lycka till och hoppas att ni behandlas väl i Uppsala!
  • Fruhn
    Frk Röd skrev 2015-07-26 21:37:34 följande:

    Vilken fin mage du har Redan.

    I morgon ska jag på specialist mödravård för första gången, går in i vecka 15 i morgon. Ni som går på specialist mödravård, vad görs/undersöks där som inte görs på vanlig MVC?


    För mig har det inneburit att jag fått prata med läkaren efter notch och tul. I mitt fall har man även kollat njurprover oftare med blod och urin, men där skiljer sig väl skälen till varför man remitterats dit.
    Hos min mvc har jag bara kontakt med barnmorska, förutom den gången jag träffade läkare som remitterade mig till specen.
  • Fruhn
    zaq1234 skrev 2015-07-27 16:27:25 följande:

    Fin mage redan!

    Har idag varit på mvc. Allt såg bra ut, den ligger långt nere o är fixerad. Vill så gärna att det kommer igång snart! Idag 39+1. Känner inga förvärkar alls....


    Det spännande med förlossningen är ju att det ej går att styra över. Med min dotter hade jag inga förvärkar, var på spec mvc samma morgon som bf och fick höra "omogen livmodertapp, kan dröja" samma kväll gick vattnet och dotter är född ca 24h senare. Så jag förstår din frustration, men du kan bara "åka med" i nuläget, det är inte du som styr :)
    Lycka till!!
  • Fruhn

    Bullen: tänk också på att du kan bli sjukskriven från föräldraledigheten om du inte får sova ordentligt när din partner går till jobbet. Då kan du vara sjukskriven och din partner ta föräldradagarna. Vet de som fått göra så under jobbiga kolikperioder t.ex.
    Men självklart hoppas vi på viktuppgång i första hand.

  • Fruhn
    Jag är bara jag skrev 2015-09-17 17:47:24 följande:
    Jag kan inte ta om det dött. Då får vi ställa in alla fester,allt planerande,skämmas inför hela släkten. Och får inte förklara varför heller. Allt utom progesteron och Fragmin ska jag sluta med om 2 veckor enligt kliniken,känns lite nervöst just med Prednisonet. Eftersom jag lever som man bör och inte ska göra KUB kan jag ju gå sent på mvc av det skälet i alla fall. TSH ska jag kolla innan rätt snart. Maken är tvärsäker på att det gått bra, men jag skulle vilja ha statistik. Hur vanligt är m.f/MA efter ED? Eller ens 3 ED totalt? Illamående och spy skulle kännas bättre,brukar ju vara bra tecken.

    Jag har för mycket tid att tänka när det är så mycket jag inte får göra. Vi bor på en gård och jag har ansträngnings-och lyftförbud. Får väl sitta i fårhagen och titta på tjollerpotterna!
    Tufft för dig, har du funderat på att prata med någon om dina känslor.
    Det som är klurigt med de här situationerna och sorgen kring det är ju att man blir ledsen ändå om något går fel. Har man dessutom tidigare sorger så följer dessa känslominne med och bearbetas igen. Så att ta ut det värsta i förskott kan kännas som en säkerhetsåtgärd som underlättar, men det brukar sällan bli så om olyckan är framme ändå. Så om du kan, försök att åtminstone hitta en mer neutral inställning, om det är svårt att känna sig positiv. En neutral inställning kanske i alla fall inte får dig att må sämre i nuet.
    Men frågan är också om du inte skulle kunna hitta någon att prata med om dina känslor.
    Lycka till!
  • Fruhn
    Redan47 skrev 2015-09-17 19:07:57 följande:

    Fruhn: tack för inlägget! Hur mår du nu för tiden?

    Millaq: precis som zaq info om handleder, så är det vanligt och ger sig efter hand hormonnivåer sjunker till mer "normala". Kan underlätta med handskenor om natten, be att få prata m arbetsterapeut!

    Jag är bara: fortsätt med prednisolonet (10mg), trombyl, folsyra oxå .... Jag skulle inte sluta med kortison iallfall ej förrän efter kub v12-14.


    Hej, jag mår ok. Har haft större problem med kroppen den här graviditeten, men nu är det inte lång tid kvar innan jag slutar jobba och kan vila mer. Det är ju stor skillnad att vara gravid första gången, när jag kunde vila efter jobbet och på helger, med en tvååring hemma är det där med återhämtning inte lika lätt. Får stort stöd av min man, så det är jätteskönt.
    Är nu i v. 35 och allt ser bra ut med bebisen :)
  • Fruhn

    Hallå i tråden. Kommer med en uppdatering. Ännu en liten Äd bebis från Huddinge som sett dagens ljus. Tror att vi boostar deras statistik ordentligt.. Av 4 plockade ägg blev det 2 barn, helt fantastiskt!!
    Snart får man säkert sova igen också :)

Svar på tråden Redan47's samlade pärlor-resan efter plus