Redan47's samlade pärlor-resan efter plus

Hej!
 
Ansluter mig till din grupp Redan47 :) Bra initiativ till en grupp för gravida ÄD/ED. Å grattis igen till ett litet litet pickande hjärta!

Varit på AVA Riga clinic och har på hela taget varit nöjd med behandlingen och bemötandet. Har en dotter på tre år från tidigare besök. Mitt amhvärde är lika med noll och har inga andra medicinska hinder för en graviditet. Jag valde att skaffa barn ensam och har alltså fått embryodonation. Är idag 43 år och känner mig inte så värst gammal och jag kan inte påstå att någon påtalar min ålder som ett problem. Men så är jag iofs en människa som till 99% skiter i vad folk säger om mej, hahaha. Ingen vet ju hur mitt liv sett ut och vilka vedermödor jag gått igenom. Det är väldigt lätt att döma andra, och väldigt svårt att öppna sina sinnen för alla tänkbara situationer människor sätt i. Man får vara ödmjuk helt enkel.

Min bm tog upp detta med preventivmedel efter förlossningen o tyckte jag skulle tänka på det lite. Jag höll på att skratta ihjäl mej, där sitter hon med lång erfarenhet av sitt yrke och med mej som vunnit mot ofrivillig barnlöshet för andra gången och tror att jag ska bli spontangravid. Ja, i s f Halleluja ett mirakel!

Sitter på 36+6 magen o är rätt jaaaa... gravid. Var inne på förlossningen 34+6 och stoppades med bricanyl.

Har haft en ganska seg graviditet med allsköns skitinfektioner efter att jag fick kortisolbrist runt v 14. Ingen vacker gravid kvinna har jag varit med bältros över huvudet och håravfallet, nä. Nu längtar jag verkligen bara efter att få föda. Nu, helst igår. Allt är klart för ankomsten. Mitt råd är att ta nedtrappningen av kortison väldigt långsamt.

Tack för välkomnandet :) Hej tyckOmMej och Hej Redan47 och Hej ni andra som kommit till tråden. Jag är ingen egentlig chatterbox, men jag läser ofta o rätt var det är så skriver jag...

Nah, här i VGR sätts man inte igång bara så där... V 41 då om inget händer. Bf är den 4/5. Jag vill ju helst föda med lustgas och akupunktur. Blev igångsatt med dotter för tre år sedan pga förtidig vattenavgång 35+5 o det gick ju ganska galant tyckte jag. Tills lillan blev blå o hamna i kuvös, men det hade inte mycket med förlossningen i sig att göra ju. Nu verkar det som denna lilla gynnaren har bitit sig fast rejält i magen. Vi får se helt enkelt. Aktiviteten i magen är ganska konstant och i min mening överdriven i förhållande till utrymmet....Fixerad sen v 28 och hållt sig där, det är jag tacksam för.

Jag åt 20 mg kortison per dag och fick just inga direktiv från Riga alls ang utsättningen utan googlade själv  fram att man trappar ner 5 mg i veckan och det sa de svenska läkare jag stötte på här att det var en rimlig o bra takt. Nu är det dock så att alla inte får igång sitt kortisol som sig bör utan får en brist och jag var en av dem :-/ Eftersom jag då var gravid, och på det tillvägagångssättet så ville inte doktorn på vc ens ta i mitt misstänkta dilemma, utan skickade mig raka vägen till gyn på näl. Och där ville man minsann inte ta några prover och sätta in mig på liten dos hydrokortison ett tag till (som är botemedlet tills kortisoltillverkningen gått igång i normala fall) för jag var gravid o enligt dem ska gravida helst inte äta kortison alls. Så där stod jag med nollat immunförsvar o hälsade allt välkommet till mej och sånt som låg latent hos mig som herpes zoster (bältros) bara tog tillfället i akt o välde fram. Jag blev sjukskriven för gravidillamånde, vilket det inte alls var, för att det godtar FK sa gynläkaren. Jag träffade några stycken läkare som förnyade sjukskrivningen under dom här fyra månaderna. Jag var absolut inte i stånd att orka med att arbeta. Så brukar jag aldrig känna mig annars. Är i vanliga fall aktiv ettrig myra och golvas inte så lätt....
Nu mår jag bra, men klart jag längtar till förlossningen. Jag har förstått att ju högre dos kortison man tagit o ju längre behandlingen pågått ju försiktigare ska man trappa ner. Jag uppvisade alla symptom på kortisolbrist utom just på punkten lågt blodtryck. Mitt var högt o blev så redan när jag började med kortison. Har ff behandling mot det.

Ja min bm får allt hålla sig till att kolla urinstickan o ta blodtryck, mer än så e hon inte betrodd med. Sicken stolla. Hon har hackat på min vikt lite för mkt för min smak med och gjort ganska onödiga uttalanden. Jag hade gått ner förra viktmätningen, men det sa hon inget om. Med alla hormoner o kortison och lång sjukdom så är nog vikten väldigt svår att bedöma och helt krasst, jag ligger inte över maxvikten förra graviditeten ännu, trots att jag gått längre nu. Samt att uppskattningsvis ligger babyn på minst 200g+. Hon är avsatt som bm på nått vis...

jag åt en tesked-en matsked kokosolja från markatta (eko) per dag för att slippa förstoppning. det hjälpte i det stora hela, men behövde ibland ta ett microlax. katrinplommon e ju bra med. å fibrer då...

Min lilla skatt tittade ut kl 7.23 den 21 april, 38+0
det gick väldigt bra men vaginal förlossning och lustgas och vi körde tidig hemgång.
Flickan är så söt och glad.

Ahavamaria: 43 år. Embryodonation, frysåterföring. Beräknad bf 4/5-15, dottern kom 21/4. Piss o skit tillstånd i stort sett hela graviditeten, men en oerhört smidig o lättvindig vaginal förlossning. Har genetisk syster född 15/4 2012. Den graviditeten var väldigt bra, men förtidig bf och igångsättning gjorde mos av mig. Ava Clinic Riga barn. BB Näl, båda gånger mycket nöjd med personal och resurser.

Bullenochgrisen: 25 år och gravid genom äd i vecka 35. BF 19 Juli. Inga tidigare IVF försök, blev gravid på första försöket med äd ( ett två dagars embryo) via ks Huddinge. Medicin vid ET: Lutinus och Progynon. Har hittills haft en bra graviditet, mådde pyton til vecka 17 men efter det så har allting rullat på Med värden och blodtryck, inga direkta gravidkrämpor förutom sammandragningar. Väntar en flicka :)

MillaQ2, 43 år, flera MF efter "naturlig" befruktning, 1 MF v 8 efter IVF m egna ägg, 2 ÄD utan graviditet (en färsk, en frusen), gravid på 3e ÄD (frusen) IVF Riga, (Levaxin denna gång) BF 31/7, planerat snitt 22/7, moderkaka långt ner plus ett tidigare snitt. Har två pojkar 11,14 år. Min nuv sambo har inga barn.Det tog tre år för oss att komma hit (v33 nu) men hade flera dödsfall i familjen som troligen förlängde tiden. Vet ej kön på denna, är bara lyckliga för ett barn oavsett :)

Snart lycklig, 49 år, tidigare återfört 26 st embryon med egna ägg, endast ett tidigt missfall, gravid vid 1:a ÄD (Aten, Life Clinic, Dimitri), stark immunsupport, bf 13/8 ändrat till planerat snitt omkring den 23/7 pga av placenta previa=täcker för hela utgången, ett barn, vet ej kön. Inga barn sedan tidigare. Sambo två vuxna barn sedan tidigare.

HRE, 46 år - väntar tvillingar! 6 IVF med egna ägg och 3 ÄD, gravid på 4:e. Tidigt dubbelmissfall IVF nr 2. Försökt bli gravid i 4 år, först med pojkvän och nu själv. Fått donerat ägg av min syster. BF 22 november, men har bestämt de kommer i oktober;.)

JZ79, 36 år, gravid efter 5 års längtan och kämpande.. Vi har både manlig och kvinnlig faktor som gjort vi inte blir gravida. 2 ivf på Sahlgrenska utan ET. 1 ÄD i Åbo och sedan till slut hysto och dubbeldonation hos Penny. BF 12 januari 2016. Inga barn sedan tidigare, första gången gravid någonsin :)

kommer jag o klantar till listan.... Bot o bättringsförsök !!
Ahavamaria: 43 år. Embryodonation, frysåterföring. Beräknad bf 4/5-15, dottern kom 21/4. Piss o skit tillstånd i stort sett hela graviditeten, men en oerhört smidig o lättvindig vaginal förlossning. Har genetisk syster född 15/4 2012. Den graviditeten var väldigt bra, men förtidig bf och igångsättning gjorde mos av mig. Ava Clinic Riga barn. BB Näl, båda gånger mycket nöjd med personal och resurser.

Bullenochgrisen: 25 år och gravid genom äd i vecka 35. BF 19 Juli. Inga tidigare IVF försök, blev gravid på första försöket med äd ( ett två dagars embryo) via ks Huddinge. Medicin vid ET: Lutinus och Progynon. Har hittills haft en bra graviditet, mådde pyton til vecka 17 men efter det så har allting rullat på Med värden och blodtryck, inga direkta gravidkrämpor förutom sammandragningar. Väntar en flicka :)

MillaQ2, 43 år, flera MF efter "naturlig" befruktning, 1 MF v 8 efter IVF m egna ägg, 2 ÄD utan graviditet (en färsk, en frusen), gravid på 3e ÄD (frusen) IVF Riga, (Levaxin denna gång) BF 31/7, planerat snitt 22/7, moderkaka långt ner plus ett tidigare snitt. Har två pojkar 11,14 år. Min nuv sambo har inga barn.Det tog tre år för oss att komma hit (v33 nu) men hade flera dödsfall i familjen som troligen förlängde tiden. Vet ej kön på denna, är bara lyckliga för ett barn oavsett :)

Snart lycklig, 49 år, tidigare återfört 26 st embryon med egna ägg, endast ett tidigt missfall, gravid vid 1:a ÄD (Aten, Life Clinic, Dimitri), stark immunsupport, bf 13/8 ändrat till planerat snitt omkring den 23/7 pga av placenta previa=täcker för hela utgången, ett barn, vet ej kön. Inga barn sedan tidigare. Sambo två vuxna barn sedan tidigare.

HRE, 46 år - väntar tvillingar! 6 IVF med egna ägg och 3 ÄD, gravid på 4:e. Tidigt dubbelmissfall IVF nr 2. Försökt bli gravid i 4 år, först med pojkvän och nu själv. Fått donerat ägg av min syster. BF 22 november, men har bestämt de kommer i oktober;.)

JZ79, 36 år, gravid efter 5 års längtan och kämpande.. Vi har både manlig och kvinnlig faktor som gjort vi inte blir gravida. 2 ivf på Sahlgrenska utan ET. 1 ÄD i Åbo och sedan till slut hysto och dubbeldonation hos Penny. BF 12 januari 2016. Inga barn sedan tidigare, första gången gravid någonsin :)

Missne: 44 år, gravid efter 12 års kämpande. Har gjort många IVFer i Sverige som ej lyckats. Immunologisk utredning våren 2014 hos Dr D visade på immunologiska orsaker. Första ÄD på AVA Riga i april 2015 lyckades. En av två fastnade. BF 15 januari 2016.

Hej på er!

Roligt att läsa om era graviditeters framskridande. Det blir ju en hel drös att följa. Måste skriva att jag inte saknar det tillståndet det minsta för satan i gatan vad jag hade det pyrt under senaste graviditeten. Genast efter förlossningen mådde jag 100% bättre och jag åt som en svältfödd punkterad elefant, för uppstötningarna var de sista veckorna så grova att jag knappt fick i mig något. I v 34 fick ligistfostret för sig att nu var det dax att titta ut, men det sattes stop för det med Bricanyl, till mitt personliga förtret (bra för lillan att bo kvar, men en plåga för mej då hon inte var stilla utan satt i system att göra slarvsylta av mig inifrån). Här är en resumé över hur skedde vad...

Kvällen den 20/4 runt åttasnåret gick vattnet, äntligen. Jag ringde till Näl och rapporterade och sen gick jag o la mej. Förra förlossningen startade på samma vis så jag tänkte att sova e min grej och åka först nästa dag. Min säng är alltid att föredra framför en sjukhusbinge. Man är ju obekväm som det är liksom... Vid ett gick det inte att ligga ner längre så jag kved mig ner i soffan och satt där och surade fram till två drygt då jag inser att vill man föda barn utefter motorvägen ja då stannar man kvar hemma. Jag började ordna barnvakt, väcka min privata sjuksköterska och aktivera sambon. Värkarna var rätt täta när vi väl kom oss iväg och det var inte nån lätt match att ta sig upp till förlossningen. Vid ankomst var jag öppen 2 cm, och lite lustgas på det hjälpte typ inte alls för det blev bara värre o värre. Eländet gjorde att jag snabbt skickade mina rosa tylldrömmars förlossning åt helvetet o begärde total smärtlindring, helst ks... Tyvärr fick jag nöja mig med lite futtig ketogan för jag hade på supersnabb tid nått 10 cm öppning och det var bara att köra igång. Nu kände jag mig snuvad på smärtlindring och var säker på att jag skulle stryka med i sviterna och la ner allt vad barnfödsel hette och där hängde barnets huvud halvägs ute medan jag deklarerade för inblandade mellan benen att jag hade rast från detta. Man är väl inte klok under rådande omständigheter, hahaha. Bm höll koll på barnets hjärta och jag vilade i en 8 minuter och sen drog undersköterskan igång med sin slavdrivare naziröst och piskade igång mig. Så då kom lillan ut, 7.23, härliga glada dryga tre kg, en halvmetare som sparkade järnet och åt som en liten spädgris omedelbums. Mamma grät av lycka och allt var frid o fröjd förutom efterbörden som satt fast som berget. Doktor fick rycka in och mecka ut den med hjälp av cytotec och akupunktur, och ingen insats från mej, jag hade väl rast eller nått, hahaha. Jag förlorade två liter blod, men sprack inte. Jag hade inte ont efteråt och var som sagt vrålhungrig nöjd tvåbarns mor som bara ville hem och blev hemsläppt efter ett dygn. Förra dottern kom förtidigt och hade problem med andningen och vi blev kvar på neo och jag blev sjuk och hade känslosammanbrott till höger o vänster och det var allmänt omöjligt att ta sig hem så detta var som plåster på såren att kunna lämna sjukhuset så fort. Det är fantastisk personal och otroligt god vård vi fått, men visst vill man inte ta upp nån plats där om det går att få komma hem o rå om sig själv. Blek o anemisk, men vid gott mod och med en prinsessa som stolt tog hem sin mamma och sin prinsessa till lilla syster kom vi hem och det har gått jättebra. Babyn har ingen tillväxtkurva, hon har ett streck räkt upp och har passerat 5kg med råge. Go o glad e hon och smajlar till när jag säger a a a attjoooo!! Väldigt lik sin stora syster så jag kan se att de inte har sjabblat ihop embryona i frysen där borta, dessa två flickor är verkligen helsyskon och jag har därmed fått min dröm i uppfyllelse och min plan gick i lås. Det kallar jag att bli helnöjd. Nu kan jag bara njuta av att vara en komplett serviceinrättning och se på medan de två tar sig.

Blodtrycket gick ner till lågt/normalt efter förlossningen. Ska passa mig noga för kortison hädanefter. Håret har växt tillbaka, så jag har ett kraftigt underhår på några centimetrar, ser ut som en byfåne ungefär. Nu väntar jag bara på att jag ska tappa hår igen, som man oftast gör en tid efter förlossningen och sen se helt rubbad ut i barret.  Jag har ff sårskorpor kvar i hårbottnen från bältrosen. Blodvärdet har jag fått upp till redig nivå och nu kan jag börja träna lite. Jag har tappat bra med vikt redan och nu behövs det bara tajtas upp lite runt mage.

Så var det med det....

Wemee, jag fick inte heller nått KUB, vare sig första,-11,eller andra, -14, men jag yrkade att få slippa för jag ville inte försätta mig i oro och väntan och som sagt äggen var ju unga så de var värda sitt pris...Tror att jag hade fått betala själv om jag velat. Gott att du slank igenom då :)

Nu ska jag fortsätta med att följa era graviditeter och hoppas på sommarvärme.

Hej!

Det är verkligen underbart att läsa om allas utvecklingar och nedkomster. Härligt att det lyckas till slut. Grattis till er alla som fött och Grattis till er som är nytillkomna och äntligen gravida!
Här funkar det mesta tycker jag och lillan har blivit dryga fyra månader redan! Har begåvats med ytterligare en lugn och glad bäbis med god aptit. Hon är lik sin storasyster, genetiska syskon kan man se att de är. 
Jag ammar fortfarande, donerade 46 liter till neonatal, och tänker vidhålla amningen så länge det går då det påstås att det minskar cancerrisken rejält. Men två år, som var det idealiska enligt barnsköterskan på NÄL, tror jag inte att jag klarar av. Man ska aldrig säga aldrig, men det känns osannolikt. Förra gången lyckades jag med ett år och två månader, men det var oerhört svårt att få igång mjölken. Jag googlade på hur bönderna gör när de vill öka mjölkproduktionen hos sina kossor och drack avkok på allt möjligt. Kummin, anis, fänkål och hallonblad. Mycket havregryn skulle till med, äter inte havregrynsgröt så jag mölade chokladbollar och dottern var helt full med plitor av all choklad till slut, hahaha. Sannerligen inte lätt det där med amning, jag förstår verkligen om man blir helt tokig på det när det kärvar i början. Jag satt o grät floder på neo över att jag inte fick fram nån mjölk och kände sån press att jag nästan hängde mej i nån slags meningslös skam över att inte kunna mata mitt sjuka barn som låg där i kuvösen och led o allt var mitt fel för att jag var sånt ego o hade satt henne till världen. Jag kände då och där att jag inte räckte till, jag spenderade runt nio timmar per dygn med "lägga slang och sladd trassel baby" vid bröstet, sen sondmata, o sen pumpa. Klart man var koko till slut. Det dök upp sköterskor o gav käckiga tips och råd o jag tycket alla sa olika och jag fattade inte alls hur pumprackaren funkade.. Då och då dök det upp en doktor som tyckte jag inte kunde ens fundera på att komma ut därifrån innan amningen fungerade. Mina bröst var svårväckta, det var som att ha gobi på ena sidan o sahara på andra, Jag kreverade efter tio dagar och kom ut med "hemsjukvård" och sondmatning. Hemsjukvård i västra götalandsregionen innebär INTE att det kommer hem en sköterska tre gånger i veckan. Nej, det betyder att DU åker till NÄL tre gånger i veckan... O du åker däremellan dit o sätter tillbaka utdragen sond (sker bara mitt i natten f. ö.). Jaaa, men du får ersättning för soppan sa de till mej! Vilken tur, tänkte jag och började duktigt fylla i alla mil jag åkte bort o fram, bort o fram... Lämnas in i receptionen när baby skrivs ut och så får man ersättning... Jojo, om du kommer över ett visst antal mil! Självfallet fattades det 4 mil och jag fick betala alla resor själv. Jätteroligt som ensamstående hela historien, men stark är jag och stark kommer jag att förbli. Läste med avund att tyckommig fick hembesök, aaaa lite bittert va... Nåja slutet gott o allting gott.

Faderskapsutredningen som uppstår när man är ensamstående gjorde att jag lät dem kopiera pappren på behandlingen så det läggs ner fort. Jag är inte särskilt nojjad å mina barns vägnar att de skulle bli behandlade på något avvikande sätt. Och klart och tydligt ska de kunna se hur de kommit till. Embryodonation var inte rutin på kommunen här, jag var mer ett pionjärfall för dem, men de personerna som satt där på familjerätten o skrev pappren var mäkta imponerade över mitt envisa tilltag. Även jag, precic som Redan47, har en fullständig sjukförsäkring på bägge barnen, oxå jag har valt Skandia. Jag är i full färd med ett upprättande av vad jag vill ska ske med barnen om jag faller ifrån så att säga. 

Ska försöka delta lite oftare i forumet framöver, men livet har en tendens att ta över, man ska ju göra så mycket o tiden rinner iväg, ja ni vet själva..

Lycka till och njut av föräldralyckan! :)