syskon tätt

Orkar ni syskon tätt?Har ni tid och energi?Eller vill ni bara ha det överstökat?I vilket fall som hellst så kan ni mycket möjligt köra på det nu.På så vis minskar stress ifall missfall kommer eller om det tar längre tid än väntat.

Såklart så tog de på en gång så nu har vi en liten på g och lillan hinner bara bli 1 år och nästan 5 månader. Vill absolut inte " bara få de överstökat" utan de är mer så att vi vill ha de tätt pga av att hon ska få ett nära syskon att växa upp med. Har superstor oro i att hon ska känna sig utanför osv. Jobbar på en förskola och ser mycket sånt. Men hon kommer vara hemma med mig och bebis i 8 månader. Vi ska vara hemma båda föräldrar i 3 månader för att försöka undvika att hon "far illa" av en trött mamma som varit vaken hela nätterna med ett syskon. Men de skulle vara skönt att höra andra som har så tätt hur deras har reagerat när dom är så små :) och om någon har varit hemma själv hur de har fungerat? Lillan hade kolik första tre månaderna så jag har liksom bara den sjukt intensiva jätte jobbiga tiden att jämföra med. Förhoppningsvis har inte nästa bebbe kolik så vi slipper skrik från 20.30-05 hehe.

Har 13 månader mellan mina Barn. Är väldigt glad att ha dom nära

Har nu haft tur att jag har så lugna barn. Men det är klart man blev lite chockad när man fick reda på att man var gravid så snabbt(var ej planerat).men som sagt alla tycker inte lika. Själv har jag bara sett positivt i det hela.

Jag har 20 månader mellan mina barn. Det var tufft när de var små men det är värt det. Idag är de 9 resp. 7,5 år och har jätteskoj tillsammans.

Jag har 2 år mellan mina två äldsta - och jag är glad att det inte var tätare, tycker det är ganska stor skillnad på en 1,5 åring och en 2årign och är glad att lillasyster kom när storebror var 2 år. Men sedan är det ju individuellt, hur barnen är, hur din graviditet är etc. 

Har tre barn inom lite mer än tre år. Har gått riktigt bra men intensivt är det. De har så sämycket glädje av varann så ångrar det inte för en sekund, fastän vi planerade att ha lite större åldersskillnad mellan tvåan och trean än 18 månader. Det beror nog helt på hur man själv orkar :)

Har 12 månader mellan mina barn, det var fruktansvärt jobbigt i början men helt klart värt det. Syskonen älskar varandra något enormt.

Tack för era svar!! Börjar smälta det gör nu och längtar väldigt mycket! Det är svårt att tänka sig att lillan ska bli storasyster nu när hon precis börjar bli "människa" och börjar krypa osv. Men de är ju rätt många månader tills de väl är dags ;)

Jag har 19 mån mellan mina barn och jag kan ärligt säga att hade jag vetat att det skulle bli så intensivt och stressigt hade jag aldrig velat ha så tätt.
Det var jobbigast för mig upp till de första 3 åren, då båda var väldigt små och krävde mycket uppmärksamhet.
Jag kände aldrig att jag kunde fokusera på dem riktigt var för sig och ge dem det jag ville i form av kärlek och närhet,uppmärksamhet utan jag kände hela tiden att jag bara flängde mellan dem på något sätt..

Nu är dom 6 & 7 år gamla och det är mycket mycket lättare nu trots att de bråkar väldigt mycket om allt möjligt pga att de är så nära i ålder.

Vi fick nr två när nr ett var 16 mån. Nu är de tre och fyra år. Jag var 36 år när ettan kom så vi tyckte det var lika bra att köra på.

Det har varit tufft, ärligt talat. Nu börjar vi se lite ljusning men det har inte varit lätt. Tror som de flesta att de kommer ha större och större glädje av varandra ju äldre de blir. Men de första åren är lite av en tid att överleva för de flesta som har såhär tätt.

Nu har ni nr två på gång så då är det bara att köra på. Men ett råd jag vill skicka med är att planera för att du och ni måste få avlastning. Vänj nr ett vid att vara mycket med pappa, särskilt nattetid. Ta hjälp av ev. mor- och farföräldrar.

Du arbetar på förskola och har yrkeskunskaper som inte jag har men för egen del kan jag säga att det gick jättebra med förskola från att nr ett var bara ett och ett halvt. Hon fick stimulans och hade kul och jag fick några timmars lugn och ro med bebis. Rekommenderar starkt att ni tänker om vad gäller förskola för ettan. Jag hade inte klarat att vara hemma med bebis och ettan i åtta månader. För problemet är att ettan är i värsta åldern just när bebisen är nyfödd och liten. Kan en massa men förstår inte så mycket.. Vår etta kunde inte vara särskilt nära bebisen för då testade hon att trycka in hårda vassa kanter i bebisens huvud etc. Inte för att hon inte gillade honom eller var svartsjuk (för liten för det) utan bara för att testa. Vi försökte ha egen lektid med henne varje dag för att inte försumma henne.

Oavsett så kommer ni såklart fixa det och det är ju så många fina glädjestunder också. Nu när de är lite större kan min man och jag komma på oss med att få sitta ned i någon minut och prata som normala människor. Med världens finaste ungar .

Stort lycka till och grattis!!

Har, för o va exakt 361 dagar mellan mina, inte varit en dans på rosor men nu i efterhand är de fint o se de så goda vänner även om de bråkar mkt med.... 

Grattis, o lycka till!

Jag har 2 tätt o det som var mindre lyckat var att vi blev helt slut som familj, stora fick bli stor fort (flytta ut från vår säng osv) Jag hade även velat njuta av att ha en liten i taget... istället fick vi skaffa en extremt opraktisk dubblevagn. 
Positiva, de kunde ha samma kläder samtidigt, kunde typ gå på simskola samtidigt o ha samma blöjor.