Hjälp mig sluta tänka på att bli gravid!
Ja, det verkar som att de flesta blir lite besatta :) Jag tycker inte att det är läskigt, vi tänkte och pratade så mycket om det innan vi började försöka (och jag var inte ens säker på om jag ville ha barn) så vi har liksom redan gått igenom alla läskigheter. Men det kan nog kännas annorlunda om jag väl blir gravid. Det jag känner mest är längtan. Ibland på ett roligt sätt (älskar att planera och tänka på hur det kommer att vara) och ibland på ett uppgivet sätt (ska det aldrig hända?). Ibland längtar jag så att jag nästan inte står ut med att inte vara gravid och ibland kan jag känna ett lugn i att det händer när det händer. Det som har blivit viktigt för mig är att inte låta mig prata om och tänka på det hela tiden, och se till att fortsätta med annat jag gillar. Se till att inte allt fokus hamnar på att bli gravid helt enkelt :) Och så får jag hela tiden påminna mig om att det kan ta ganska lång tid utan att något behöver vara fel, för jag börjar lätt oroa mig att vi inte kan få barn.
Det blev ett långt och rörigt inlägg. Men det är ganska illustrativt för hur jag känner :)