Jag har förlorat mitt barn och nu vill jag inte leva längre...

Till TS,

Jag kan inte säga att jag förstår hur du känner, jag har ingen aning om hur en sån förlust måste kännas för dig, däremot kan jag förstå att det är en otroligt stor sorg. Dina barn är en del av dig, dom utgör en stor del av ditt liv och dom betyder något så fruktansvärt mycket för dIg. Du säger att du inte har vänner o prata med, har du några föräldrar som du kan prata med? Eller någon person som du trivs bra med? Tror du att du kan ta dig till din vårdcentral, nästan på en gång, och berätta för en läkare? Jag vet att det kanske är svårt att verkligen gå dit o prata ut. Men i ditt fall har du inget val, du måste våga säga vad du känner, hur du mår.. Det hjälper mer än vad man tror, även fast det "bara" är en läkare. Du kan få träffa en psykolog, få lugnande och hjälp för o hitta din väg ut i livet igen.

Jag har själv varit i en situation där jag var starkt deprimerad en lååång period, sista dagarna trodde jag att jag skulle dö, att mitt liv var slut. Samtidigt hade jag panikångestattacker och agorafobi. Visste inte vad jag hade då, vad jag kände, visste ingenting. Bara att jag skulle dö. Min sista dag hemma, ser jag hur jag sitter på badrumsgolvet, gungar fram o tillbaka och får svårt o andas, då skulle jag dö. Men jag dog inte, samma dag gick jag till vårdcentralen. Fick efter en utredning, medicin, psykologsamtal och samtal från min läkare varje vecka. Trodde aldrig att jag skulle må bra igen. Idag, 5 månader senare, mår jag äntligen bra igen. Jag går fortfarande på psykologsamtal och medicin.

Sorry om jag kommer in med min story i din tråd, men vill bara synliggöra för dig hur man kan känna, att det är vanligt förekommande. Man ger upp, orkar inte leva mer. Jag vill att du söker hjälp, för ditt eget bästa. Stor styrkekram till dig.