Jag har förlorat mitt barn och nu vill jag inte leva längre...

jag har också förlorat ett barn till den andra föräldern fast detta var 6 år sedan ca, det är hemskt och är ren totryr inget annat. Man klarar av att leva vidare man måste ju trots allt så det bästa är att förstå varför man inte har kvar barnet först och främst och sedan försöka låta det gro en lång tid tills den dagen man åter har "ork" har man vart/är utbränd, utmattad och mer därtill så är det bäst att låta någon annan ansvarfull person vara där för barnet. 
Jag tror inte många inser hur svårt det är och att man faktiskt måste ta det beslöutet när man igentligen inte är kapabel till sådana beslut! jag anser att familjerätten inte ska be föräldrar om det stora dåvarande avgörande valet när en person befinner sig i totalt mörker och ligger ned nästan döende,, så känns det. 
Jag själv blev mer eller mindre övertalad till att ge över vårdnaden och första gången sa jag nej och andra gången stod det 3 personer ur familjerätten hökandes över mig samt pappan tilll barnet och tjatade medan jag satt och grät helt förtvivlat och jag var i ett så dåligt tillstånd att jag inte ens skulle ha ansvar över vilken middag det blev. 

hur som helst, det mesta klarar man av men det är riktigt skitjobbigt!! ibland får man en ljusglimt och ibland inte och då är det viktigt att man har någon att gråta och skika hos och som tillåter en att bli galen ibland. 
Nu lever jag ett bra liv och mår bra och endag ska jag få se mitt barn igen även om det så dröjer 10 år!! ge aldrig upp du kommer bli stolt när du åter igen ser ditt barn och mår bättre.

alla som undrar hur det gått till, det är inte viktigt utan det viktiga är du! skit i allt annat det tar bara energi =) Det finsn anledningar till mycket i livet men ibland är inte anledningen inte det viktigaste jag menar det är redan gjort. 
sedan behöver man inte dela allt med alla. 
Trådstartaren är i sorg och behöver förståelse inget är viktigare än det.

känslan är som att barnet har avlidit och det skulle nog de flesta känna vid samma situation. Jag personligen känner samma sorg som om mitt barn skulle vara dött...det finns många anledningar till att människor känner så. 

Jag var aldrig otrevlig eller dylikt så du har verkligen ingen anledning till att vara det mot mig. sluta behandla andra människor som skit i alla fall mig, man respekterar vad alla känner oavsett situation. Du bakom din dator har inte en aning om mina känslor vilket är tydligt, är du enbart här för att håna och skada andra så är det bara sorgligt och du vet inte om någon verkligen har ett dött barn eller inte utöver det barn man förlorat till någon annan. Hur som helst så spelar det ingen som helst roll det är så jag känner och många fler och det kan ingen ändra på trots elakhet. 

Och du har inte en blekaste om jag och mitt barn kan ha kontakt eller ej att du ens yttar en så dum sak! du har verkligen ingen aning om mitt eller andras liv. 

Jag slutar diskussionen där och kommer inte svara på dina eller liknande hjärndöda kommentarer mer! Jag ville bara förklara och berätta inget annat så det är synd att individer som du bara måste hacka på andra istället för att stötta, ett tips gå inte in på människors liv om du inte är villig att vara ödmjuk.

alltså what! vad fan är det för fel på folk? 
man inser bara hur det känns om man vart i min situation själfallet och man kan inte jämföra mitt fall med ex ditt? eller andras men jag antar att det finns fler som kan känna liknande. 
istället frö att döma ut människor som många gör så försök tänk hur andra faktiskt kan känna! så surt att behöva förklara för vuxna individer att ALLA tänker, fungerar, olika alltså det borde vara en självklarhetet 2015.