Jag har förlorat mitt barn och nu vill jag inte leva längre...
Som någon redan har påpekat som låter det som att du är rejält utbränd och utmattad.
Kanske är det så att du egentligen inte vill dö, men du orkar inte leva?
Det finns hjälp att få, men jag förstår om det känns omöjligt att ta tag i det eftersom att du är i ett sånt jobbigt mörker. Kanske tänker du att det inte är någon idé att söka hjälp, för hur mycket stöd du än får så gör inte det att den jobbiga situationen ändras till det bättre.
Det vore så klart bra om du har en anhörig eller någon annan närstående som kan knuffa och peppa längs vägen.
Många har förlorat sina barn, antingen genom att de har avlidit eller på annat vis som i ditt fall, men har tack vare stöd och hjälp från både omgivning och proffs kunnat skapa sig en tillvaro där de kan känna både tillfredsställelse och lycka.
Just nu kanske du känner att du inte ens vill vara lycklig och må bra, och det är också förståeligt och naturligt. Men även om det inte känns så, så kan du komma ut på andra sidan och tänka tillbaka på den här tiden och vara glad för att du inte avslutade ditt liv.
Om du har någon som kan stötta dig i processen så ring den personen redan idag. Om du inte har det så ring din närmsta allmänpsykiatriska klinik och förklara läget och säg att det är akut. Även jourhavande medmänniska/präst kan vara till hjälp.
PM:a mig om du vill att jag söker efter kontakter i det området du bor.