Jag har förlorat mitt barn och nu vill jag inte leva längre...
Gör det inte. Min syster kände likadant... Hon tog sitt liv för tre veckor sedan. Det är det värsta som hänt. Och nu får hon aldrig mer krama sitt barn. Eller se henne växa upp. Hur det än/är känns för dig, just nu, så är döden definitivt. Det är inte livet. Och jag får aldrig chansen att prata med min syster igen och säga hur mkt jag älskar henne. Och ingen vill att barn ska bli utan mamma. Hur det än är. Även om det kanske är så, i ditt fall, att pappan anses mest lämplig just nu så behöver barnet sin mamma. Ring psykiatrin och några du litar på berätta hur du känner. Och när man är i det svarta hålet du är, just nu, kan man inte se klart... Allt ordnat sig. Det är det värsta som finna att se min syster kall och död. Och för pappan att hålla ett litet barn i famnen som säger "hejdå mamma" till en kista. Det vill du inte. Du vill krama om ditt barn igen. Finnas där. Även om det innebär att du inte kommer ha vårdnaden så har du inte förlorat barnet. Men om du dör.. Då har barnet förlorat dig. För alltid