Hur mycket godis lägger ni i? Vår fyraåring får 8 godisbitar, vilket är vad hon får på lördagarna också. Är det ett genomsnittspåskägg för små barn?
Pescetarian: En godisbit är typ ett geléhallon.
[quote=75103855][quote-nick]Pescetarian skrev 2015-04-02 18:00:41 följande:[/quote-nick]Vi äter ju som sagt inte godis i den här familjen, så jag är inte säker på vad "en godisbit" är för något?
Är det en bit ur någon av lösviktslådorna, eller är det typ en liten Japp, ett kinderägg, en klubba, en nötkräm, osv?[/äP
Du gillar verkligen att berätta att ni inte äter godis.
Nåväl. Med en godisbit menar jag en bit ur lösgodislådorna, en ruta ur en chokladkaka eller liknande.
Att man äter under storhelger, t.ex. vid jul och påsk tycker jag är ganska naturligt, eftersom ätandet är ett basbehov, och vid festliga tillfällen gör man det i ett större sällskap och kanske äter lite annorlunda eller mer exklusiva rätter.
Däremot att överösa varandra med prylar är ju ett mer konstruerat "behov", något som har uppfunnits i kommersialismens anda.
Kan du förklara vad du menar med det?
Natucien: Jag är helt med på det du skriver. Mat är ett socialt kitt, en härlig upplevelse, ett samtalsämne världen över, en rolig aktivitet, ett äventyr... och något som ger äkta glädje och välbefinnande. Mat är livet :)
Jag läste någon undersökning nyligen som handlade om huruvida man blir lycklig av att vara rik. Givetvis ska man vara kritisk till den här sortens statistik, men det lät ändå rimligt: Man BLIR lycklig av att vara rik, förutsatt att man använder pengarna till rätt saker: Resor och upplevelser, att ge till vänner och familj, samt att äta och helst i ett socialt sammanhang. Det som däremot inte ledde till lycka utan bara en kortvarig kick följd av tomhet, var prylar.
Jag nämnde Frankrike tidigare och jag gör gärna det igen, eftersom min familj är därifrån. I Frankrike finns det inte en festlighet där inte maten är i centrum. Eller rättare sagt, människorna är i centrum, samlade kring mat och dryck. Man fokuserar på varandra och fördjupar sig i samtal, medan man långsamt äter av den ännu långsammare tillagade maten. Våra barn har f.ö. ett helsike här i Sverige där de förväntas trycka i sig stora mängder lunch på en kvart, de vill helst sitta 45 minuter.
Påskchokladen i Frankrike är lite enligt samma modell: Välgjord, vacker och till för att njutas av. Och smakrik. Våra barn älskar godis men det måste smaka mycket och de slutar självmant när de har fått nog.
Lika svårt som jag har för svullande, lika svårt har jag för en extremistisk hållning åt andra hållet. Typ att avfärda något som bevisligen ger upphov till härlig social samvaro över hela världen, som att man "stoppar saker i käften".
Pescetarian: För mig och nästan alla jag känner hör mat till livets absoluta höjdpunkter på så väldigt många olika sätt och då är det lite svårt att greppa att någon sätter det i samma kategori som att bajsa, men så är det uppenbarligen.
Min sambo har dåligt luktsinne och resonerar ungefär lika. Mat är ett nödvändigt ont som tar alldeles för mycket tid i anspråk, tycker han. Och visst, om maten smakar lika lite för honom som den gör för mig när jag är förkyld så förstår jag honom!
Hur gör du med påskkärringarna som kommer och lämnar påsk-kort, får de en leksak?
Oj, jag njuter gärnna av mat, gillar att sova (och ibland är en bajsning något av det bästa som finns...)
En kompis berättade att hennes syster givit sina barn en kattunge i ett megastort påskägg.
Någon som känner till något liknande?
Samma kompis fick för övrigt sin förlovningsring av sin man, i ett påskägg, för några år sedan.