Anonym (?) skrev 2015-03-31 17:12:45 följande:
För att jag är född och uppvuxen i den staden jag bodde i innan, liksom pappan är född och uppvuxen i staden han fortfarande bor kvar i.
petersson skrev 2015-03-31 16:56:36 följande:
Barnet vänjer sig och kommer förmodligen uppskatta umgänget med pappan längre fram. Man kan inte låta så små barn bestämma för de har ingen aning om vad som är bäst för dem i längden.
Det tror jag också - dock tror jag att det kommer utan att man först blivit tvingad. Jag är övertygad om att viljan att åka till pappa kommer att komma med ålder och mognad.Jag håller helt med dig. Saken är dock den att nio gånger av tio, som pappan är här på umgänge, så följer han med barnet till barnets rum och sedan håller de sig där tills det är dags för mat (något som jag får stå för, för att pappan aldrig kommer ihåg att planera för det innan). Det har hänt nån gång att pappan tagit med sig barnet till någon närliggande park, men aldrig längre. Jag har föreslagit att fiska vid vattnet, gå till bibblan, till den stora parken i stan, osv, osv, osv, men han gör det liksom inte.
Jag förstår, grejen är ju den att det är bara han som kan ändra på det, och det är hans ansvar.
Du kan stånga dig blå men innan han bestämmer sig för att anstränga sig lite mer så finns det inget du kan göra.
Lägg din kraft på barnet istället och trots allt så är han ju där, mitt ex vägrade sätta en fot i mitt hem, dottern skulle till honom punkt sen sket han i vad nån annan sa.
Så gör det du kan välkomna pappan, på dina villkor, men det är suveränt att han kommer och att du tillåter det.
Vägra tvinga barnet och avvakta.
Varje gång pappan vill att pojken ska sova över så bollar du tillbaka att det är helt ok så fort han har upprättat ett förtroende mellan sig och barnet som tillåter det och att det är hans ansvar.
Det är liksom allt jag tror du kan göra i det här läget.
