Jag hoppas att folk läser detta.
Jag har haft problem med magen ända sen jag varit liten, men det blev som mest påtagligt för ca 5 år sedan då jag fick åka in till sjukhuset och ligga inne några dagar.
Jag har nu kommit till en punkt i livet då jag kan kartlägga vad det är som händer vid vilka tillfällen.
Som barn gick jag igenom en separation som var väldigt jobbig och kort därefter träffade min mamma
en man som var väldigt sträng vilket gav mig en oroskänsla. Vilket ledde till att jag stannade hemma från skolan ganska ofta på grund av att jag behövde kräkas utan att vara direkt magsjuk.
Strax efter högstadietiden och i början av gymnasiet hände det en annan riktigt tung sak i mitt liv som fyllde mig med stress och oro som även den ledde till att jag fick stora besvär med magen under en period igen.
Och efter gymnasiet blev jag tvungen att flytta ihop med en människa som var väldigt destruktiv och det hände saker under detta tak som jag inte borde fått se. Detta gjorde att jag fick enorma oroskänslor och som slutligen som sagt fick mig att åka in till sjukhuset där jag fick ligga inne några dagar för att jag inte kunde äta och att jag inte hade någon energi kvar.
Var liksom tvungen att springa på toa så fort jag ätit minsta lilla.
Sen har detta kommit och gått då jag haft oro inför framtiden, oro över vänner som mår skit, strul i familjen och massa andra "vanliga" känslor som vilken människa som helst i 24 års åldern får uppleva.
Och så för någon vecka sen så var jag med om en grej som var väldigt påtaglig som började påverka min IBS-mage, men som jag lyckades dodga! Det jag gjorde då var att jag kunde känna igen mönstret hur min mage är på gång och ska börja ge mig stryk, men då lyckades jag istället lugna ner mig själv genom att sitta på en lugn plats och först göra någonting för att distrahera magen (spelade musik), sen diskuterade jag med mig själv vad det är som pågår runt om just nu och varför jag känner som jag gör och försökte då komma på en lösning till alla de jobbiga momenten som var aktiva runt om mig just då. När jag strukturerade upp en plan så kunde jag känna hur saker och ting började ordna upp sig, och även hur magen kände nån form av lugn som jag inte riktigt kan förklara. Och med några extra djupa andetag i detta, så slapp jag springa på toaletten hela kvällen och dagen därpå.
Och nu har det hållit i sig sedan dess.
Summering -
Jag tänker alltså att IBS är något som påverkas av just stress och oro. Jag tror inte att det här med kost och tabletter av olika slag hjälper, utan att man behöver finna nån form av inre ro och kartläggning till varför man känner som man gör.
Jag förstår om det kanske känns svårt att göra detta.
Men om ni har prövat alla möjliga piller av läkare, olika kostvanor och allt vad det nu är-
Kan det inte vara värt att pröva något sånt här?
För vissa kanske det passar bättre med nån form av mindfulness i grupp eller yoga, för andra samtal med vänner eller familj, för andra att försöka på egen hand (som mig) eller för andra hos en psykolog.
Jag vet hur diffus den här diagnosen är, men det här verkar på nåt magiskt sätt kunnat hjälpa mig och jag hoppas att det kan vara till nån hjälp för er där ute också.
