Någon som nyss börjat ruva?

Hej,

Jag är i RD 5 idag och jag håller på att bli galen, har redan börjat tjuvtesta, trots att jag sade att jag skulle ta det lugnt denna gång. Det är första försöket för tredje barnet. Första barnet fick jag 2009 på första försöket, andra 2013 på 6:e försöket, och nu har de satt in 2, går också på SH i Stockholm.

...glömde säga, jag vet inte om det är omöjligt eller inbillning, men jag fick för mig att jag kunde ana mig till en eventuell skiftning på testet. (brukar alltid ta ett test i början för att se att inte ägglossningssprutan ligger kvar och visar utslag) Allt jag googlar och min egen statistik på mina egna försök säger egentligen att det är för tidigt, men nu börjar jag tänka att om jag går och köper ett digitaltest (detta brukar jag göra första när de billiga testen visar ordentligt) så kanske det står där svart på vitt, men å andra sidan kan det ju stå ej gravid och då säger det ju ingenting.

Detta är min 8:e ivf. Varje dag jag inte känner någonting känns bra, för enligt min erfarenhet har alla molliknande känningar varit tecken på att det inte gått. Kände mol igår, men när jag bytte till lösare underkläder släppte det, hoppas att det bara var det. Ibland rinner det till och jag får panik och tror att det är blödning, men det är Lutinuset som ibland börjar sippra ut, mycket obehagligt. Det känns positivt, men jag vågar inte säga det rakt ut för det är så jobbigt att bli besviken. Till helgen ska jag på middag där en av tjejerna vet om det, känner redan nu vad jobbigt det kommer bli ifall det blir negativt. Jag är så dum som berättar när jag ska göra försök, för sedan när jag väntar på resultatet vill jag inte att någon ska veta, det är så jobbigt att se medlidsamma blickar och höra peppande kommentarer, allt det där som man redan vet men som de som får till det "normalt" inte har en aning om. "Försök att inte tänk så mycket, jag har en kompis som... bara slappna av" Ja, ja, bara rädslan och ångesten som talar.

Detta är min 8:e ivf. Varje dag jag inte känner någonting känns bra, för enligt min erfarenhet har alla molliknande känningar varit tecken på att det inte gått. Kände mol igår, men när jag bytte till lösare underkläder släppte det, hoppas att det bara var det. Ibland rinner det till och jag får panik och tror att det är blödning, men det är Lutinuset som ibland börjar sippra ut, mycket obehagligt. Det känns positivt, men jag vågar inte säga det rakt ut för det är så jobbigt att bli besviken. Till helgen ska jag på middag där en av tjejerna vet om det, känner redan nu vad jobbigt det kommer bli ifall det blir negativt. Jag är så dum som berättar när jag ska göra försök, för sedan när jag väntar på resultatet vill jag inte att någon ska veta, det är så jobbigt att se medlidsamma blickar och höra peppande kommentarer, allt det där som man redan vet men som de som får till det "normalt" inte har en aning om. "Försök att inte tänk så mycket, jag har en kompis som... bara slappna av" Ja, ja, bara rädslan och ångesten som talar.

Elfia: Fast så illa är det inte, jag har fått två barn denna väg, försök ett och sju

Testdag är 3 april, men jag är inte bra på att vänta så jag brukar testa hej vilt. Som tidigast såg jag RD 6, annars brukar det vara ganska definitivt RD 11. Det är nervöst, har svårt att jobba, men försöker pressa mig så att tiden ska gå och jag ska tänka på annat. 

Jag har funderat på Lutinus om det gör så att mensen stoppas upp? Jag tänker på blödning, hittills har jag inte haft någonting och jag vill gärna se det som ett gott tecken.

Lite info från: nyulangone.org/locations/fertility-center/in-vitro-fertilization

After an Embryo Transfer
When an embryo transfer is completed, it takes nine days before a pregnancy can be detected. During the days after a transfer, the following happens to the embryo:

Day one: The blastocyst begins to hatch out of its shell.
Day two: The blastocyst continues to hatch out of its shell and begins to attach itself to the uterus.
Day three: The blastocyst attaches deeper into the uterine lining, beginning implantation.
Day four: Implantation continues.
Day five: Implantation is complete. Cells that eventually become the placenta and fetus have begun to develop.
Day six: Human chorionic gonadotropin (hCG), the hormone that signals a developing pregnancy, starts to enter the blood stream.
Day seven: Fetal development continues and hCG continues to be secreted.
Day eight: Fetal development continues and hCG continues to be secreted. 
Day nine: Levels of hCG are now high enough in maternal blood to detect a pregnancy by a blood test.

...fast nu ser jag att detta avser 5-dagars, så jag antar att om man har 2-dagars så får man väl lägga till dessa dagar i beräkningen.

Hej, jag har tidigare plussat så här:
RD 11: Gravid - Dottern
RD 6: Plus sedan blödning/missfall RD 12
RD 10: Plus sedan blödning/missfall RD 12
RD 7: Gravid - Sonen

Av 8 försök har jag blivit gravid 4 ggr och fått 2 barn d.v.s. 25% chans vilket stämmer med de odds som givits mig på ivf-kliniken. Hoppas bara inte att denna blir negativ då...

Jag har haft pirr länge, känns inte som mensvärk utan pirr. Sedan frossa på kvällen och lite yrsel. Symptomen har lagt sig nu, inget rosa eller liknande. Jag är hoppfull, men vågar inte hoppas för mycket. Been there, done that...

Överstimulering blir värre om du blir gravid. Så det kan vara positivt, håll koll bara för det är inte kul om det blir för mycket. En vän till mig fick detta som gravid och blev tvungen att operera äggstockarna som vridits om sin egen axel. Det blev komplikationer, men graviditeten gick bra och sonen är nu 7 månader.

Jag blev själv överstimulerad vid första graviditeten och mitt råd är att kontakta ivf-kliniken om det händer, för den vanliga gynakuten (SÖS) hade noll koll eller kompetens inom detta. Min överstimulering skedde under helgen och läkaren på SÖS sade att det jag fått missfall för att de inte sett något hjärtljud och började tala om skrapning. På måndagen gick jag till ivf-kliniken som sade att det var för tidigt med hjärtljud, två veckor senare fanns det ett tickande hjärta som var min dotter. Nu blev detta skräckhistorier, men man får vara lite om sig och kring sig här. 

Jag fick rådet att om jag skulle till gynakut i Stockholm så ska jag välja Huddinge för de har ivf-mottagning och kompetens.