verkar som min pojkvän ljuger om runkning och porr

Fast, om båda har kommit överens om något så är det väl hennes sak? Många par har olika överenskommelser om vad som är ok eller inte. TS pojkvän har ju sagt att han inte vill att hon tittar på porr. Då är det väl ändå ett övertramp att själv konsumera detta i hemlighet. 

Man borde väl hellre sträva efter att en naturlig inställning/öppenhet till varandras kåthet, som med allt annat... Privata stuff kan man ha på egen hand i alla fall.. Har man en grundlig förståelse och tillit till varandras behov osv så kan man släppa det sen... Ännu bättre om man kan kombinera dem till en gemensam sex mys.

Fast om ens egen onani inte är något man ska skämmas för, varför då dölja den för sin partner likt TS? 

Jag förstår inte varför både kvinnor och män ofta insisterar på att utföra sin självtillfredsställelse helt i skymundan och med viljan att ens partner ska "ge fan" i detta.

Det antyder ju lite att dessa människor känner skam över sin egen sexualitet, ja alltså, så länge den bara används i egosyfte och inte aktiveras tillsammans med ens partner. 

Verkar som att den kristna synen på sex ännu lever kvar i oss till viss mån och denna tråd bekräftar den misstanken ytterligare. Tråkigt.

Nej men att vilja dölja sin sexualitet med motiveringen att det tillhör det privata är något jag skulle tolka som att man just har något att dölja, dvs, att man skäms.

Om min hypotetiska partner hade sagt till mig att "älskling, jag går in på toa och onanerar lite" så hade jag iofs respekterat detta men samtidigt skulle jag också undra lite smått över varför han vill göra det därinne där bara han kan se. 

Kan ju inte tolkas på något annat vis än att han skäms för det han gör och därmed inte vill att någon ser. Eller?

Lite konstig jämförelse?

Jag vill inte heller vara i närheten av en partner när någon av oss utför naturbehov men detta beror ju på att naturbehoven luktar illa? Har ingenting med skam eller otrygghet att göra.

Sexuella behov är ju något helt annat och där anser jag att man mår bättre av att inte vara lika anal som vid naturbehov.

Tills någon ger mig en utförlig förklaring på det motsatta så vidhåller jag att bestämt privata tankar (som att skriva dagbok t.ex) eller privat sex (onani i det fördolda) är ett tecken på otrygghet och rädsla för att bli dömd av sin partner.

En sådan rädsla vill då inte jag uppleva i ett kärleksförhållande. I ett sunt och vuxet sådant så borde man ju faktiskt kunna tala fritt ur hjärtat om både sex och övriga ämnen utan att vara rädd för att partnern ev. dömer en.   

Vem har sagt nåt om att fläka ut sig helt?
Man delar väl med sig utav det man känner att man vill dela med sig utav?!?!
Kommunikation är jätteviktigt,men man ska inte behöva väga sina ord på guldvåg
Man måste kunna berätta om sina behov,både positiva och negativa sådana.
Folk kan inte gissa sig till vad du behöver/vill ha ;)

Vet du, jag har inte heller några direkta behov av att fläka ut min kropp eller sexualitet inför en partner. Inte heller känner jag en längtan av att se min partner göra detsamma.
 
Det jag pratar om är att känna sig såpass trygga med varann att man vågar vara sig själv och göra det man känner för utan någon inneboende oro att ens partner kan se vad man gör och därmed döma en. 

Jag vet att jag tjatar om detta med att döma men det beror på att jag är en analyserande person och jag tror det finns en djupare förklaring bakom de flesta av våra tankar och handlingar. För att få svar på många av dessa frågor så måste man dock våga dyka längre ner i det undermedvetna.

Om jag undrar över varför min partner vill dölja vissa tankar eller handlingar inför mig och denne svarar med att "man behöver ha vissa saker för sig själv" då blir ju min naturliga undran och följdfråga "varför då? Varför behöver du ha dessa tankar/handlingar för dig själv?" Och där har du grogrunden till alla följande misstankar från mitt håll.
 

 

Ja,men pratar man inte,så måsteväl partnern försöka gissa sig till varför du är arg,ledsen,whatever..
Kommunikation är skitviktigt i alla relationer.

Fast jag hade gjort detta även om han var vaken och osugen på sex. Förutsatt då att min partner inte känner sig besvärad av att se mig onanera.

Frågan är varför han skulle känna sig besvärad om han nu är helt trygg med både min och sin egen sexualitet.

Förlåt för dubbelposten, jag har nu sänt en anmälan på mitt eget inlägg.

Okej, jag vet att människor tänker olika ibland men jag vill också kunna förstå varför människor tänker som de gör, därför avkräver jag ofta förklaringar.

Om vi ponerar att min potentiella pojkvän sagt nej och krävt att jag inte skulle onanera bredvid honom i sängen - vad kan detta då bero på om inte hans egen otrygghet? Har du några förslag som kan ge mig insikt i frågan?

Mh, fast nu handlar det ju inte om att få onna i fred, det handlar väl om att smygtitta på porr(vilket troligtvisleder till onani) bakom ryggen på sin partner som man haft en överenskommelse med från början om att det är en nono.

Okej, men i hans helt okåta tillstånd borde det väl då inte vara några problem för honom att koncentrera sig på det han gör själv, typ läsa, sova eller vad han nu hade i tankarna?
Onani kan ju också utföras i tystnad så man inte stör sin partner med höga ljud.

 

Ja, det är viktigt att han är fullt ärlig och då även förklarar för mig varför han blir avtänd av att ligga bredvid mig om jag onanerade.
Jag hade nog i ärlighetens namn blivit lite ledsen om han sagt något sådant samt undrat hur han kan uppleva min sexualitet som något avtändande.

Nog för att okåthet i sig kan vara en neutral känsla (som också bör respekteras naturligtvis) men avtändande?

Som att han skulle äcklas av min kåthet bara för att han själv inte är kåt? Återigen ett väldigt egocentriskt synsätt på sex.

Ja men det är väl inte ego att anta ens partner inte äcklas av ens sexuella självtillfredsställelse?

Jag hade inte respekterat en man som blir avtänd av min sexualitet på det viset. Det enda jag gör är ju att ta på mig själv och jag fattar inte hur detta kan skapa obehag hos en älskande partner.
Hade fimpat en man som hade såna konstiga tycken och föreställningar om att känna sig påtvingad. Låter inte sunt för fem öre. 

Och jo, den här frågan är viktig för det handlar om acceptans av sin partners sexualitet, även när denna inte omfattar en själv.

Att onanera i närheten av sin partner är inte att påtvinga denne sin egen sexualitet.

Påtvingande blir det först om den onanerande gör sexuella närmanden mot en, onanin i sig är helt ens egen.

Jag hade också accepterat om min partner sa nej till onani sålänge det fanns ett sunt och logiskt skäl bakom hans nekande. 

Att säga nej för att man känner sig påtvingad sex är inte sunt, det är en oro som man själv behöver få bukt med istället för att lägga över den på sin partner.

Nej då, det finns många sunda skäl till att man inte vill ha sex just den kvällen, inget konstigt i sig.

Självklart kan man inte bete sig hursomhelst mot en partner, är det någon som har påstått det? 

Det jag gör är endast att ifrågasätta den nutida sexualmoral som tycks råda hos en del, tex. varför man tycker att det är äckligt att se sin partner onanera eller så lite som veta att han gör det bakom låsta dörrar eller bredvid en i sängen.

Jag försöker verkligen att förstå det "vettiga" i att bli äcklad av sin partners onani men hur jag än vrider och vänder på det så kan jag inte se något sunt i detta alls.

Inte heller många som försökt ge mig några logiskt bakomliggande skäl till dessa äckelkänslor så jag får väl fortsätta klura på gåtan helt på egen hand.

Ska jag acceptera att han äcklas av min sexualitet utan att ens kräva en förklaring?

Nej tack! Jag vill inte vara ihop med någon som besväras av något så harmlöst som onani.
Det är ett kristet synsätt och jag tror inte på några infantila gudasagor som vill stämpla människors sexualitet som smutsig och ful.