Digestive skrev 2019-04-14 17:22:46 följande:
Ja, det är tyvärr en sur tablett för många idag. Hur vi hamnade där har jag fortfarande svårt att förstå och än mer svårt att acceptera...
När och hur blev svensken så avigt inställda till Israel och dess folk? Jag har missat det totalt, det måste ha skett under de livsperioder då jag var som minst intresserad av samhällsutvecklingen (läs: under de åren då damer och fest var livets centrum).
En gång i tiden ville vi vara det där repet som kunde knyta kontakter mellan grupper i friktion... och även om vi inte alltid gjorde det bästa möjliga ifrån oss (se exempelvis vårt medlande i forna Jugoslavien, som minst sagt var en aning blåögt) så kan jag sakna den tiden och dess värderingar. Då var vi rebellerna som ville prova en annan väg... idag är vi folket som tydligt väljer sida och i konflikter som vi knappt förstår eller ens är delaktiga i.
Lite tråkigt är det och speciellt för rebellen i mig.
Jag är ju som sagt en aning "biased" då jag är både judinna och numera är bosatt i Israel, en del skulle säkert kalla mig fanatisk sionist, men det är inte korrekt. (då har de inte träffat en fanatiskt sioniost, vilket jag däremot tyvärr råkar göra emellanåt).
Det går inte riktigt att kategorisera att "den gruppen är anti-Israel", och "den gruppen pro-Israel" Det finns anti och pro i (nästan) alla politiska läger, dessutom en stor andel neutrala, men det är "Antisarna" som hörs och syns mest.
Det är de senaste 20 åren som något hänt. Antisemitismen har krypit fram under en täckmantel av Israelkritik. Även om jag inte delar alla åsikter med Adaktusson eller för den delen med KD i sin helhet så är det ett sundhetstecken att någon offentligt vågar vara både Israelvän och konservativ.
Du skriver för övrigt en hel del andra kloka och läsvärda inlägg, fortsätt med det!