Har du förtroende för regeringen?
Det innebär bland annat att jag inte har behov av att skryta om det svenska, jag är liksom trygg i min svenskhet.
För mig är marxism ett sätt att se på vem som ska äga samhällsresurserna i en mycket bred mening. Det är därför språket har uttryck som socialisera, alltså i betydelsen förstatliga.
Det finns idag inget hus S-politiken som på något sätt sätt syftar till ett socialistiskt samhälle, knappast hos V heller om jag ska vara ärlig. Marxismen är en död ideologi, ingen tror längre på tankar om att uppnå det klasslösa samhället där folket äger produktionsmedlen och där var och en bidrar efetr förmåga och får tillbaka efter behov.
Inte ens utopin är särskilt gångbar som sagoberättelse. Mer än möjligen efter en partikongress då man pliktskyldigt eller traditionsenligt sjunger Internationalen, men versen där man sjunger "Vi skjuter våra generaler och sjunger broderskapets sång" är sedan länge borta om den ens funnits med i reformismens version av Internationalen.
S är en politisk hybrid där de ledande främst försöker betona det socialliberala inslaget.
Men det är klart. Vi kan ju alltid be Unesco, eller vilka det nu var som ville bevara speciella kulturinslag, att traditionen att regeringspartiet sjunger internationalen vid partikongressen och 1 maj borde bevaras och kanske att folket dansar rung en fallossymbom och lite då och då hoppar omkring och försöker utstöta grodliknande läten är två speciella pusselbitar i det enorma pussel som utgör den svenska kulturtraditionen som är särskilt värda att bevara.
Exempelvis Astrid Lindgrens och Carl von Linnés kulturarv tryggas inte utav din självkänsla. Jag är till och med beredd med att påstå att din självkänsla är helt betydelselös i det avseendet. Den svenska fäbodkulturen har inte heller säkrade spår i den globala historien bara för att du känner dig trygg i din svenskhet.
Det kanske är svårt att ta in men det finns saker bortom dig och din upplevelse som är väsentliga för kommande historiker, hörnstenar som kan illustrera svensk kultur och ge en uppfattning om hur den kom till, varav dessa listor tryggar dem i tiden.
Marxism är ett samlingsnamn precis som liberalism och anarkism. Det är inte fel att kalla en individualanarkist för anarkist, det är inte fel att kalla en libertarian för liberalist och det är inte fel att kalla en socialdemokrat för marxist. Att begreppet även kan peka på en specifik ideologi - precis som övrigt nämnda samlingsbegrepp - är en helt annan sak och irrelevant i sammanhanget.