Anders2015 skrev 2015-06-10 21:12:47 följande:
Åsa Romson har en nivå som jag inte har varit med om på denna nivå, hon har märkliga uttalande ex flyktingkatastrofen i Medelhavet med Auschwitz, och nu skakar hon inte ens hand med en partiledare i en debatt. Detta är inte alls bra speciellt när hon sitter i en regering. Det här påvekar givetvis även Socialdemokraterna negativt då de har händerna bakbundna. Att sittandes regering tappar i slagstyrka är inte alls förvånande. Sedan Stefan Lövens sätt att bemöta invandrar problematiken med att gå tillbaka 20 år i SD historia, inger ett mycket oslipat och skrämmande sätt att diskutera en fråga som hamnade på plats nummer två i valet 2014 inte undra på att S tappar väljare till SD.
Frågan är om Åsa Romson kan sitta kvar? hon skapar ett klimat som inte är värdigt inom politiken, jag tycker det är på sandlådenivå.
Sedan undrar man hur S hanterar Stefan Löfvens breda samarbete med MP och Åsa Romson, den interna kritiken kan bli hård?. Och flykten av S-väljare till andra partier lär växa allt mer.
Håkan Juholt (s) ifrågasätter Åsa Romson hör inte hemma i riksdagen.
www.expressen.se/nyheter/juholt-inget-regeringen-ska-agna-sig-at/Åsa Romson är visserligen det mest katastrofala vi har sett i en svensk ministär sedan ... ja, jag vet inte när. Är det inte uttalanden om zigenare och utrotningsläger så är det etiska olämpligheter eller direkta olagligheter från hennes sida.
Frågan är vilket som kommer först: hon lämnar sin post, MP åker ut ur regeringen eller hon växer upp?
.
Men Åsa är inte regeringens enda problem.
Faktum är att hela regeringen är en mer-eller-mindre katastrof.
De har inte lyckats med någonting än, vad jag kommer på, och snart duger inte svep-skälet "det är inte vår budget" heller.
Problemen är två: dels att MP överhuvudtaget ha släpats in i värmen av Löfven (eller snarare av Mona och sedan fick Löfven ärva skiten). Dels att de vägrade förereda sig på ett eventuellt regerande innan valet 2014. De vägrade gå fram med en gemensam politik.
MP är inte ett parti som andra. De har innan inte fullt ut accepterat det svenska politiska systemet. Nu ska de plötsligt styra över detsamma och tvingas kompromissa om sina kärnvärden. Nu skapas det problem när deras högsta politiker gång på gång väljer att gå i opposition mot sin egen regeringspolitik. De klarar inte av att ta ansvar för tuffa beslut.
MP och S är dessutom i grunden så olika partier att de mer tycker olika än lika i många, många frågor. Men istället för att visa på detta innan valet (genom att mangla fram en gemensam politik) så låter man hela landet lida nu istället medan S och MP ska göra upp i fråga efter fråga. Förbifart Stockholm är det mest övertydliga exemplet på deras gemensamma misslyckande.