Digestive skrev 2021-09-25 11:10:27 följande:
Attityden är intressant om det inte enbart är förståelsen för sak som brister.
Är det för att det anses lite extra fint att i det yttersta göra sig onödigt hjälplös eller anser man att det inte finns någonting värt att bevara i sig själv och eventuellt nära?
Jag blir genuint nyfiken på hur ett sådant avskilt tankeväsen resonerar.
Jag tror det handlar om vad man skulle kunna kalla "välfärdsskadad". Man har varit inbäddad i statens famn så länge så man kan inte tänka vare sig att staten inte kan skydda dig eller att staten kan vara ond.
En stark tilltro till statens förmåga och godhet.
Så när någon pekar ut att antingen staten tappat greppet (
tänk debatten om skjutningar och sprängningar och förminskningen av dessa) eller att staten är "ond" (
tänk exempelvis PISA-skandalen) så slår det slint i huvudet på dessa individer. Så kan det bara inte vara!
Då blir Ernst Jüngers idéer till "
yxhöger".
Digestive skrev 2021-09-25 11:21:04 följande:
Ok. Antingen antiintellektuellt i sak eller fenomenet där man helt förlorat kontakt med sina meningsmotståndare och istället har en fördummad syn på dem (antiintellektuellt i stort).
Men ja, vad vi har gett vårt förtroende är ganska sorgligt i sig, när man zoomar ut. Att ursäkta har blivit vanligare än att ställa krav. En stor del av våra samhällsinstitutioner är som en fake martial art klubb, där elever kastas runt av en mästare som står meter bort och gör handrörelser.
Privilegierat är bara förnamnet och hur man långsamt låter det heligaste rinna som sand ur sina händer.
Tappat kontakten med vanligt folk och sina motståndare har de ju för länge sedan men Strandhälls svar på Arpi är ju bara okunskap. Ren och skär okunskap. Och även om hon inte behöver känna till Jünger för att ta till sig budskapet i det som skrev så klarade hon inte av det senare heller.
Hon agerar istället om om hon bara ser en fiende och hugger på det.
Att den typen av personligheter tillåts sitta i en regering är ett svaghetstecken.
