Har du förtroende för regeringen?

Det flesta resor med bil är kortare pendlingsresor så det är inte omöjligt att elbilar kommer att kunna slå igenom även om de har kortare räckvidd än motsvarande bensinbil. Troligen kommer det största problemet för elbilens genombrott inte att var dess tillkortakommanden som fordon utan oförmågan att locka köpare utanför den grupp som har råd/är beredd att betala extra för ett renare samvete.

Men elbilen är fortfarande en miljömässig återvändsgränd. Vad som behövs är ett nytt sätt att tänka och inte bara mer av samma.

Jag såg att det nog tyvärr inte framgick av mitt inlägg #4618 men när jag skrev att bilen var en miljömässig återvändsgränd så menade jag bilen som transportmedel oavsett motortyp.

En bil, oavsett motortyp, använder under en livscykel för mycket resurser i förhållande till sin transportkapacitet för att i längden vara miljömässigt hållbar. Vad som behövs är ett helt nytt sätt att tänka och ett helt nytt förhållningssätt när det kommer till miljö och persontransporter.

Mindre bilar med bättre utnyttjandegrad och alternativa drivkällor kan vara ett mellansteg men i längden behövs någonting helt nytt. Frågan är bara vad.

Många klarar sig med en bil som har en begränsad räckvidd. Den statistik jag sett visade att de flesta kör mindre än fem mil per resa. Med ett utbyggd laddningsnät torde därför räckvidden inte utgöra något större problem för normalbilisten. Att det sedan finns en psykologisk tröskel är en annan sak.

Därför att det är ett enkelt och lättsmält svar på en svår fråga. Det vill säga vanlig populism.

Att det näst största och det tredje största partiet (M och SD) har öppnat upp för samtal torde inte undgått någon. Eftersom båda partierna dessutom har talat om att fälla regeringen så kan vi nog utgår från att det finns ett visst intresse av att veta mer.

I Ekots lördagsintervju (SR/P1 2017-01-28) med Elisabeth Svantesson tas frågan om M och SD upp. Svantesson tar bland annat upp problemet med att utfrysningen av SD i praktiken innebär att en stor del av väljarkåren lämnas utanför det demokratiska systemet. Värt att notera är att det handlar om en öppning för att kunna föra samtal som vuxna människor och inte för att skapa en regeringsplattform.

Hade de borgerliga eller kungahuset ett uttalat feministisk perspektiv?

Jag ställde en fråga som bara krävde ett Ja eller Nej som du inte kan/vill svara på. Bra så.

Men varför kände du ett behov av att citera min fråga och skriva om saker som mitt inlägg inte berörde inte bara en utan två gånger?

Givet att de som styr inte bestämmer sig för att ändra lagen. Vilket är en reell möjlighet i en demokrati om en majoritet anser att det är dags för en förändring.

Då får vi hoppas att han inte får bestämma så länge.

Rent spontant så tycker man att det borde läggas mer tid på att lösa problemen och mindre tid på att försöka släta över dem.

En lösning på problemen skulle dessutom, med automatik, förbättra omvärldsbilden. Det utan att tillgripa metoder som lånats in från totalitära regimer där det är viktigare att tysta medborgarna och försöka upprätthålla en snygg fasad än att ta itu med den interna rötan.