Killar - kan ni bli tillsammans med en tjej som haft sex med 30 eller fler?

Jag är över 35 år och är gift med en kvinna som har haft många sexpartners (jag vet inte hur många men över 30 som denna tråden handlar om). Jag tycker att det är jobbigt pga två anledningar.

Den ena är att jag, i likhet med många andra män, inte har haft möjligheten att ha sex med många kvinnor. Jag tror att tillfälliga sexuella kontakter är ganska svårt för majoriteten av män. Tillgång och efterfrågan gör denna marknaden väldigt snedfördelat till kvinnors "fördel". I mitt fall har detta resulterat i att jag levt större delen av mitt liv i en form av sexuellt existensminimum, både när det gäller faktiskt sex men även när det gäller sexuell uppmärksamhet från kvinnor.
När det ibland kommer på tal om hennes dejtande eller festande singelliv så blir jag avundsjuk. Det känns orättvist att hon har kunnat leva relationslivet som ett barn i en godisfabrik medans jag har levt på vatten och bröd. 
Jag tror också att detta har gett oss olika syn på sex. Jag värderar sex väldigt högt, värdefullt, något som är exklusivt och något jag aldrig kunnat ta för givet. Hon verkar mer tycka att sex är en självklarhet och något som hon inte behöver lägga någon energi på.

Den andra anledningen är att min fru inte är så sexuell i vårt förhållande, hon tar nästan aldrig initiativ till sex eller visar mig någon lust. Jag vet inte om det beror på hennes vana att leva i ett stort överflöd av sexuell uppmärksamhet (hon har klagat på att det varit jobbigt med alla killar som hela tiden flörtar och stöter på henne på krogen, på arbetsplatserna osv). Kanske beror det på att hon "lekt klart" och haft möjlighet att testa och leva ut alla sina önskemål? Jag vet inte... Jag vet dock att hon är extremt dålig på att visa sexuell lust i vårt förhållande. Det är i stort sätt mitt ansvar att initiera sex och driva vårt sexliv. Jag får uppfattningen om att hon är väldigt "bortskämd" på detta område. Hon har troligtvis aldrig behövt lyft ett finger för att få sex medans jag är van att jobba väldigt hårt.
Uppfattningen om att hon varit mer "lättfotad" och sexuell tidigare i förhållande till att hon är "svårjobbad" nu är väldigt påfrestande för mig. Det resulterar i att jag känner mig oattraktiv och i vissa fall känner svartsjuka.

Det är givetvis inte optimalt att två människor med så olika bakgrund inleder ett förhållande men förälskelse och kärlek lever sitt egna liv. Jag intalar mig själv att jag skulle varit mycket mer bekväm i ett förhållande med en kvinna som hade en bakgrund mer likt min, dvs med få partners och långa förhållanden. Det hade också varit enklare att hantera om min fru varit med sexuellt aktiv i vårt förhållande. 

Kanske är några av NEJ-röstarna i min situation? Det är ju fullt möjligt att man inser problemen i ett sådant förhållande utan att för den skull döma kvinnan.

Jag har aldrig någonsin dömt min fru eller upplevt henne som "slampig". Jag skulle troligtvis ha levt mitt liv på samma sätt om jag haft möjligheten.

Det tror jag inte alls på. Jag tror att det flesta moderna kvinnorna har precis så mycket sex de vill med de personer de vill. Sedan kanske de inte pratar om det så högt pga det du skriver.

Anledningen till att jag inte fått så mycket sex och sexuell uppmärksamhet beror så klart på de ytliga faktorerna som driver denna typen av sex, främst utseendet.

Jag är nog 100% säker på att det inte finns någon kvinna som någonsin tänkt - Shit vad snygg den där killen är!  Honom skulle jag vilja ha sex med om det inte vore för att jag skulle slutshamas så hårt:)

Tyvärr så beskriver dina ord det som jag egentligen misstänker men inte riktigt vill erkänna. Jag vill dock inte använda ord som "slampa" för att beskriva en kvinna som utnyttjar möjligheten att leva ut sina sexlustar. Jag hade ju gjort precis samma sak om jag haft möjligheten:)

Jag inser dock att det hennes sexlust är väldigt dämpad och troligtvis är det där med spänning och nyhetens behag en stor del för hennes sexlust. Jag har på alla sätt jag kan försökt att förnya och hålla vårt sexliv intressant men jag får väldigt lite gehör för mina ansträngningar.

Hon vägrar dock erkänna för mig (och kanske även för sig själv) att hennes sexualitet är kraftigt förändrad vid de tillfällen som jag för vårt tveksamma sexliv på tal. Hon vet att jag är mycket missnöjd med situationen men trots detta så händer det inget.

Förhållandet är absolut i farozonen och ironiskt nog är det hon som kommer ta ett uppbrott hårdast av oss. Jag vet att hon älskar mig av hela sitt hjärta.

Jo, jag uppfattar det som om hon verkligen njuter. Hon får orgasm eller så spelar hon väldigt bra.

Jag har gjort allt! Från hela romantiska spektrat med tända ljus, massage, överraskande fina middagar, exklusiva date-nights till mer erotiska aktiviter som att köpa sexiga underkläder, sexleksaker, dominans, sexiga sms, förmedlat mina fantasier (om henne) osv... Jag är aktiv och ledande i sängen, har tom en stor kuk;)

Hennes stora antal sexpartners har givetvis inget att göra med hennes sexuella beteende i vårt förhållande men är likväl en ständigt återkommande påminnelse om att hon faktisk är (har varit) en tjej med egen stark sexlust. En besvärlig vetskap att hon varit "kåtare" som singel/dejtande än vad hon är i vårt förhållande. Tyvärr inser hon inte själv vart hennes asexuella beteende leder oss och hur dåligt det får mig att må, trots samtal. Många människor kommer bli väldigt förvånade om jag skiljer mig eftersom vårt kärleksfulla förhållande ser ut som en saga från våra vänners perspektiv. Det är så otroligt märkligt att sexlivet inte alls återspeglas i det annars perfekta förhållandet. Jag hade aldrig anat att sex och sexuell historik skulle få så stor betydelse i ett förhållande...

För att svara på själva trådfrågan. Nej, jag kommer aldrig mer inleda en relation med en kvinna som har gigantisk sexuell historik med förhoppningen att jag ska få ett fantastiskt sexliv. Jag brydde mig inte ett dugg när jag inledde detta förhållandet men har nu helt ändrat åsikt. Kommer dock inte döma dessa kvinnor och kalla dem slampor men kan konstatera att jag, med min bakgrund, inte är stark nog att fungera i ett sådant förhållande.

Hennes beteende gäller inte bara hennes ungdom utan hela livet sedan hon blev sexuellt aktiv. Endast ett försök till "seriöst" förhållande på 10 år. Jag känner henne så pass väl att jag med 100% säkerhet vet att hon inte hoppat i säng med någon för att få bekräftelse, hon har varit dränkt i bekräftelse hela livet och klagar tom på att uppmärksamheten och flörtandet är jobbigt.

Lite märkligt att du och många andra kvinnor verkar sakna förmågan att tilldela ansvar till kvinnan i ett förhållande. Verkar lite som om vi män har två "fel", den ena där vi ger för lite kärlek, uppmärksamhet, ansvar för hemmet osv. Den andra sidan är där vi är för aktiva och lägger press på kvinnan. Den optimala medelvägen verkar vara trådtunn...

Men för att svara på dina frågor - Jag är pedantisk när det gäller mitt hem, det är inte min fru. Jag vill påstå att jag därför gör 90% av allt hushållsarbete. Handlar, lagar mat och städar. Inte för att hon kräver eller förväntar sig detta utan för att jag helt enkelt vill ha det rent och fint. Jag kräver inte heller att hon ska tvingas leva upp till min högre renlighetsnivå:) Hon har mycket fritid, mer än vad jag har faktiskt. Denna fritid spenderas på Facebook, TV-serier och Candy Crash.

Ditt alternativ med med att backa och bara vara kärleksfull har jag givetvis också testat. Vid två tillfällen har jag slutat att sexuellt uppvakta hennes för att se hennes reaktion. Vid både dessa tillfällen har vi haft 2 veckor utan någon som helst sexuell aktivitet, dock med mycket kel och mys. Tyvärr har jag svårt att hålla mig längre än 2 veckor vilket gör att jag själv bryter "experimentet" till slut. Min känsla är att det skulle dröja väldigt längre innan hon kom till mig... Någon gång hoppas jag att jag kan vara stark och låta testet löpa fullt ut. Får väl runka som en tok eller nått:)

Varför hänger du upp dig så mycket på frekvensen? Det är väl inte det enda som bevisar en människas sexlust?

Jag pratar om skillnader i hela sexualiteten. Om hur lätt hon blir kåt, hur lekfull och intresserad hon är, vilket driv och ansvar hon visar i vårt sexliv. Jag pratar om den delen av sexlivet som existerar mellan varje sextillfälle.

Vi skulle kunna ha asbra sex varannan vecka och jag skulle vara nöjd. Vi kunde också ha "husfridssex" varje kväll och jag skulle fortfaranade må dåligt.
Frekvensen är i det stora hela ganska ointressant.

Ehh...
1. Hon var singel
2. Killarna var okända (ONS). Vem fan knullar med en okänd kille för att vara schysst?
3. Hon var lekfull och drivande i början av vårt förhållande.

Du är väldigt envis. Självklart så inser jag att det finns situationer som påverkar både sexlusten och möjligheten till att ha sex. Jag baserar givetvis inte min uppfattning av min frus sexualitet på enstaka händelser.

Jag har haft en relativt lång tid med henne utan barn, utan ekonomiska problem, utan stress, utan sjukdomar, utan p-piller eller andra anledningar du kan komma på som kan påverka sexlusten. Det var bara hon och jag. Under denna tiden ändrades hennes sexuella beteende i olika steg. Därefter har det varit ganska konsekvent och oförändrat under några år. Inga stora toppar eller dalar utan mer en konstant låg, tråkig nivå på sexlivet.

Jag förstår. Vill dock klargöra att jag ALDRIG tjatar om sex, det är sjukt osexigt med sex som inte är ömsesidigt önskad. Jag avstår heller än tigger och ber om sex. Allt jag gör är att lämna över initiativet till henne i större omfattning än jag gjorde i början av förhållandet. Jag låter den med minst lust styra takten. Lägger alltså band på min egna sexlust samtidigt som missnöjet växer i mig.

Jag har aldrig påstått att hennes tidigare sexliv med många partners har något med vårt förhållande att göra. Jag har skrivit detta för att motivera varför jag som medelålders man har ändrat uppfattning i frågan huruvida antalet sexpartners spelar någon roll. Många tillfälliga sexuella kontakter tolkar jag som ett bevis på hög lust. När denna lusten inte återspeglas i vårt förhållande så blir det jag besviken och känner mig snuvad på konfekten.

Självklart har vi diskuterat detta hemma. Jag har förklarat att hennes påtalade tidigare beteende i förhållande till nuvarande beteende är förvirrande för mig och att det gör mig ledsen. Som jag skrivit tidigare i tråden så påstår hon att hennes sexuella beteende inte är förändrat och att hennes lust är "som vanligt". Hennes kroppsspråk och hela beteende säger dock något annat.

Nu handlar ju tråden egentligen inte om varför min fru inte är så kåt i vårt förhållande utan om varför jag tycker hennes sexuella historik med många tillfälliga sexpartners är besvärande... Ska dock besvara ditt inlägg eftersom jag tror att du har en poäng.

Min teori är att spänning, äventyr, "det okända", "det nya" osv är en stor trigger för hennes sexlust. Det skulle kunna förklara varför hon har haft så många partners i väldigt korta förhållanden och i form av ONS. I början av vårt förhållande var det givetvis också nytt och spännande...

Nu har denna spänning ersatts med en stor familjär kärleksfull trygghet som jag tror motverkar och faktiskt dämpar hennes sexlust. I de tidigare förhållanden verkar det saknats kärlek vilket fått henne att avsluta när "sexpirret" väl lagt sig. I vårt fall finns det stor kärlek vilket givetvis får henne att vilja stanna kvar i förhållandet trots att "pirret" nu är borta.

Troligtvis är min fru mer eller mindre medveten att hon (sexuellt) fungerar på det här sättet men har säkerligen svårt att erkänna det för sig själv och definitivt för mig.

Den stora frågan är dock om jag någonsin kan komma till ro i ett förhållande av denna typen? Jag är tveksam... Vetskapen om att hon har varit den kåta, sexuella personen jag attraherades av med massa andra män men sedan blir en form av heliga Birgitta i vårt förhållande är väldigt påfrestande.

Kanske är denna inkompatibiliteten mellan två människors tidigare liv i kombination med det hennes nuvarande blygsamma sexualitet för stor för att kunna hanteras ens med stark kärlek? Ibland känns det så...

Jag trodde länge att mina negativa känslor var just svartsjuka. Nu är jag inte längre lika övertygad. Jag känner mig inte alls hotad eller försöker jämföra mig med hennes tidigare partners, inte heller är jag (för tillfället) orolig för att hon ska vara otrogen.

Avundsjuka är troligtvis en mer korrekt benämning. Jag blir avundsjuk på de männen som fått uppleva den råa sexuella lusten som faktiskt finns i min fru men inte kommer fram i vårt förhållande. Jag tror att jag skulle må mycket bättre om jag fick känna min som hennes älskare och inte som hennes högt älskade bästa vän. Optimalt vore ju om jag kunde ha båda dessa roller men så verkar inte hennes sexualitet fungera.

Självklart handlar det om vår relation och eventuella problem med den. Det är min upplevelse av problemet som blir större pga hennes historik.

Hade hon haft enbart tex 2 långa förhållanden så hade det varit lätt för mig att tänka - Min fru har låg sexlust och är inte särskilt sexintresserad. Så tråkigt att hon är på det sättet. Hon har troligtvis varit på samma sätt i sina andra förhållanden.

Kontentan: Det är hon som är orsaken till att vårt sexliv är som det är.

Nu har hon på flera olika sätt, bland annat genom att berätta om alla sexuella relationer presenterat en annan sexuell bild av sig själv, så tänker jag nu - Min fru har varit väldigt sexuell och "lättfotat" med andra män men hon är det inte med MIG. Hon har kanske lekt av sig på alla sätt som går så någon större sexuell nyfikenhet och leklust finns inte kvar.

Kontentan: Det är jag som negativt påverkar hennes sexlust vilket resulterar i att vårt sexliv är som det är.

Av denna anledning så skulle jag nog passa mig noga för att inleda en seriös långsiktig relation med en ny kvinna som har en historik likt min frus. 
Min frus historik ger en grogrund för den avundsjukan jag känner och det vill jag undvika om jag hamnar i en ny relation. Det är egentligen inte historiken eller antalet partners som är det jobbiga utan kontrasten mellan DÅ och NU.

Jag vet inte varför du fått uppfattningen om att jag inte tror att hon kan hålla sig till en? Jag är inte alls orolig för att hon ska vara otrogen pga att hon har haft sex med många män. Tvärt om, hon verkar ju ganska klar med det och inte alls särskilt nyfiken. Just risken för otrohet är nog betydligt större för en person som mig, dvs en med få parterns, stor sexuell nyfikenhet och dessutom i en relativt sexuellt tråkig relation.

Men ohhh... Ett sista försök då.

Jag tror inte alls att mitt sexliv skulle bli bättre om jag hade en relation med en tjej som har haft få killar eller lite sex. Jag tror att min mentala hälsa skulle bli bättre:). Det är bekvämare att bli positivt överraskad än att bli besviken.

Jag är nu i förhållande med en tjej som levt det som vissa killar (och tjejer) kallar "slampigt". När jag lärde känna henne så tyckte jag att det var positivt att hon var "slampig". Jag attraherades av de olika sakerna som hon berättade för mig och blev väldigt attraherad av hennes tillsynes avslappnade/opryda sexuella inställning.

Jag gjorde antagande baserat på den fakta hon gav mig och detta följde med mig in i förhållandet i form av förväntningar.

Eftersom dessa förväntningar inte alls uppfylls i vårt förhållande så försvinner allt det som jag tyckte var positivt med hennes "slampighet". Jag upplever att jag blivit utsatt för falsk marknadsföring, att jag blivit snuvad på konfekten. Dessutom tär det på min självkänsla eftersom det är lätt att tro att det nuvarande sexuella beteendet beror på mig. Det är konstigt att lära känna "Jenna Jameson" men sedan få ett förhållande med "Heliga Birgitta", särskilt när det var Jenna jag vill ha:)

Detta skulle jag vilja undvika om jag hamnar i en ny relation. Jag hade inget emot att inleda ett förhållande med en slampa med finner det väldigt svårt att leva med en fd slampa, det är en stor skillnad.

Du gör konstiga antagande eller tolkningar av det jag skriver.

Jag tror absolut inte att ALLA är så, jag kanske hade otur. Jag har dock fått en så stark negativ reaktion på denna relationen att jag kommer vara rädd för att hamna i en liknande relation igen. Jag mår så pass dåligt att jag nu börjat med samtalsterapi. Därför vågar jag inte chansa igen om det nu blir en skilsmässa. Det blir inga fler storknullare för mig helt enkelt. Dessutom är jag övertygad om att det finns massor med kåta, lekfulla och sexintresserade tjejer som inte för den skull ha legat med halva Stockholm. Kanske har de precis som jag varit i längre relationer? En sådan person kommer troligtvis vara bättre lämpad för mig. Kanske för att vi är mer lika när det gäller sex och relationer? Vi kan nog relatera till varandra bättre.

Om du läser igen så skrev jag att "jag hade inget emot..." Jag kommer som sagt inte göra det igen så min röst är korrekt.

När det gäller ordvalet "slampa" så tror jag det framgår tydligt i mina andra inlägg i denna tråden att jag normalt inte använder det ordet. Jag gjorde det för dess symboliska värde i mitt sista inlägg. Jag skulle aldrig kalla dig för en slampa tex.

Jag dömer absolut inte tjejer (eller killar) som ligger runt och har ett sexliv som de finner passande. På samma sätt som jag inte dömer homosexuella, personer med udda fetischer, asexuella osv. 

Slampa, Slamsa eller slarva, var ett äldre tillmäle eller skällsord för en slarvig eller osnygg kvinna. Med tiden har benämningen slampa även fått samma betydelse som slinka, d.v.s. en sexuellt lössläppt kvinna som ränner efter män (obs. inte prostituerad).

I sin ursprungliga betydelse har motsvarande ord för slarvig eller ouppfostrad tonårsflicka varit slyna. Jämför även med slyngel, slarver eller slusk för att förstå den ursprungliga värderingen.

Tack för att du tar dig tid att bemöta mig. Det är intressant att höra andras synpunkter även om jag inte alltid håller med.
Och tack för kramen, jag behövde den...

Jag går i terapi för att försöka få klarhet i om mina känslor är överdrivna och orimliga. Just nu vet jag inte vad som är drivet av svartsjuka och vad som kan var ett "riktigt" problem.

Min frus ståndpunkt just nu är att allt är bra, att vi har ett fullt "normalt" sexliv och att det inte finns några problem. Kanske har hon rätt, kanske är det en storm i ett vattenglas i min hjärna?

Om jag lyckas minimera del av problemet så kanske vårt förhållande blir bättre. Kanske hjälper det om min självkänsla ökas och jag blir lite mer oberoende och stark? Vårt förhållande skulle troligtvis må bra av att maktbalansen mellan manligt och kvinnlig justerades något. En stor del av problemet kan vara att jag behandlar henne som en prinsessa och sätter henne på en pedistal.

Hon är villig att gå på parterapi om jag skulle önska det, jag vill dock börja med mig själv.

Tack, jag har redan läst den boken. Det finns absolut saker som jag kan relatera till i den boken men jag upplevde inte att det hjälpte mig att förändra något. Måste kanske läsa den igen:)

Jag gör "allt" för henne. Hon får massor med uppmärksamhet, presenter, kärleksbevis och sexuell bekräftelse. Hon får sin vilja igenom i de flesta fallen även om vi egentligen inte har några större meningsskiljaktigheter i något annat än sex (jag är ingen push-over). Jag tar ett stort ansvar för vårt hem och alla sysslor som det innebär. Hon får mycket "serverat".

Allt detta är naturligt för mig och drivs helt av min kärlek till henne. Mitt sätt att behandla med henne är "helt nytt" för henne (enligt egen utsago). Hennes tidigare killar har inte brytt sig så mycket säger hon.

Mitt omhändertagande, ansvarstagande och min omtänksamhet får troligtvis hennes kärlek för mig att frodas på ett sätt som hon aldrig har upplevt tidigare.
Jag är mannen i hennes liv, hennes livs stora kärlek osv. Just detta tvivlar jag inte en sekund på.

Jag misstänker dock att det kan finnas en stor baksida i detta. Tryggheten blir för stor, hon har vant sig vid denna höga nivå uppassning. Hon tar mig nog för givet... Min känsla och misstanke är att detta dödar spänningen och därmed passionen. Jag kanske "gullar" ihjäl hennes sexlust?

Jag vet dock inte hur jag ska hitta en vettig balans. Jag skulle troligtvis kunna slå näven i bordet och KRÄVA mer sex men det vore meningslöst. Det är betydligt svårare att slå näven i bordet och kräva mer lust, vilket egentligen är det jag efterfrågar.

Tack för råden.
Som jag har skrivit tidigare i denna tråden så jag har fört vårt sexliv och mina känslor orsakade av sexuell ovilja från henne på tal flera gånger. Problemet är att vi verkar ha så olika syn på detta. Min fru upplever inget problem, i alla fall inget hon vill erkänna för mig. Hon förnekar i princip allt jag påpekar. Hon blir dessutom genuint ledsen, storgråter och säger att hon känner sig otillräcklig. Detta är så klart oerhört jobbigt för mig och samtalen slutar med att jag "backar" , känner mig som ett riktigt svin och istället börjar trösta henne.

Jag kan inte fråga henne om hon vill ha mer sexlust när hon påstår att hon redan har det.
Jag kan inte fråga henne om hon verkligen är sexuellt attraherad av mig, och förvänta mig ett ärligt svar, så länge hon verkligen vill leva tillsammans med mig. Hon skulle inte våga ge mig ett negativt ärligt svar även om det nu är så att hon är medveten om att så är fallet. Det skulle ju troligtvis stjälpa vårt förhållande, får jag det "beviset" jag söker så skulle jag avsluta förhållandet. Just nu är det ju "bara" en känsla.

Jag är relativt säker på att det inte beror på några hormonella förändringar och hon använder inga preventivmedel. Jag tror att detta är rent psykologiskt och att hennes sexualitet fungerar på detta sättet. Jag tror inte att hon själv har förmågan att skapa lust för mig i större utsträckning än hon redan känner.

Jag känner mig som en film som hon har tittat 30 gångar och kan utantill. Jag är säkert hennes favoritfilm genom tiderna men effekten har avtagit och kan aldrig bli som den var första gången hon såg mig.

Frågan är dock om jag kan finna mig att leva i en relation där jag får väldigt lite sexuell uppmärksamhet i kombination med min kännedom av hennes tidigare liv, vilket tråden egentligen handlar om.  Det sliter onekligen väldigt hårt på mitt välbefinnande. Hade jag inte älskat henne av hela mitt hjärta så hade jag avslutat relationen för länge sedan... Nu är valet inte alls lätt eller självklart. Ska jag välja kärlek eller försöka jaga den sexuella passionen jag aldrig fått uppleva i mitt liv?

Självkänslan tar väldigt mycket stryk när den sexuella bekräftelsen är obefintlig. Min kommer inte tåla att råka ut för samma scenario igen, så även om sannolikheten kanske är låg, så kommer jag inte våga inleda en seriös kärleksrelation med en kvinna med "stor" sexuell historik igen.

Även om du inte kan lösa mina problem så hoppas jag att jag lyckats belysa min sida av din ursprungliga fråga, det har varit mitt syfte med att skriva i tråden.

Man kan alltså ha synpunkter och påverkas negativt av en partners tidigare sexliv utan att för den skull utan vara en bitter och fördömande gubbe med en förlegad syn på kvinnlig sexualitet. Det är i alla fall min synpunkt.

Hennes mun säger en massa saker som hennes kroppsspråk och beteende inte backar upp.
Vi har sex ganska exakt 1 gång/vecka. Detta i sig finner jag inte särskilt anmärkningsvärt. Jag önskar mer men frekvensen är inte det viktigaste utan snarare en lite fingervisning om lusten, viljan och ambitionen till sex.
Det jag hänger upp mig på är hela det sexuella klimatet i vårt förhållande.

Hon tar aldrig initiativ till sex.
Vi har aldrig spontan sex.
Hon gör aldrig några sexuella anspelningar.
Hon pratar aldrig om sex (när vi var kompisar var hon ganska frispråkig).
Hon är inte så nog med intimrakningen som hon varit tidigare (hon har berättat att hon varit rakad sedan hon va 16 år). Nu var det tydligen ett bra tillfälle att sluta (trots att hon vet att jag tänder på rakat).
Hon använder aldrig sexiga underkläder utan enbart bekväma gigantiska bomullstrosor som ser att vara arvegods från sin mormor:)
Hon har mängder med sexiga underkläder men dessa används ALDRIG, trots att jag hintat, köpt och tom uppmanat henne vid flera tillfällen.
Hon är oftast mån om att tillfredsställa mig men vid dessa tillfällen lyckas hon alltid att på något magiskt sätt undvika att själv bli upphetsad. Jag förstår inte hur man tex kan suga av sin partner, känna hans lust och åtrå utan att själv bli det minsta upphetsad. Kanske är jag konstig här och bara borde vara glad för avsugningen men jag funkar inte så...

Hennes sexhistoria för mig handlar inte om hennes ungdom, den har jag nästan ingen insikt i alls (tack o lov:). Hennes historia för mig började främst när vi blev vänner, då jag fick höra hennes berättelse om helgens ONS osv. Hon var ca 35 år när vi lärde känna varandra och hon hade då varit "singel" i ca 10 år. Hon dejtade massor med killar under denna tiden men hade inget förhållande som varade mer än några månader under denna tiden.

Under de 6 månaderna som vi var kompisar hade hon 4 ONS som jag känner till, hur många det var i verkligheten har jag ingen aning om. Kanske bara dessa 4, kanske fler... Jag har verkligen aldrig frågat för det angår egentligen inte mig. Jag fick alltså kännedom om dessa utan att ha bett om informationen:)

Just detta beteende för en 35-åring kan jag felaktigt har övertolkat som ett sexuellt intresse, absolut. 4 knull på 6 månader är ju egentligen väldigt lite.
Det jag hänger upp mig på när det gäller hennes ONS är att hon känts så "lättillgänglig" för dessa killar. I vårt förhållande är hon väldigt svårjobbad och hennes lust är mycket svårväckt. Det blir därmed en kontrast.

När det gäller dessa "kända" ONS så har jag väldigt svårt att tro att hon gjorde det för att det förväntades. Hon hade ju ingen annan personlig vinning i dessa förutom sexuell tillfredsställelse. Det var inte så att hon var intresserad av att inleda förhållande någon av dem, då hade jag kunnat förstå ditt resonemang om förväntningar.
Jag beskriver alltså inte en osäker tonåring utan en vuxen kvinna med ordentligt med skinn på näsan, med många korta relationer och stor sexuell erfarenhet.

Hon har berättat för mig om olika sexleksaker hon använt, vissa ganska dyra och avancerade. Dessa lyser dock med sin frånvaro i vårt förhållande trots flitiga inköp från min sida. Återigen en kontrast.

Hennes många korta relationer/dejtande (vilket drivit upp antalet partners) har givetvis baserats på sexuell attraktion. Hon har själv berättat att hon varit ytlig när det gäller partners. Många av dessa har troligtvis aldrig varit tilltänkta som en blivande make eller far till hennes barn utan som något för stunden. Detta har jag också tolkat som ett sexuellt intresse och engagemang från hennes.

Jag är medveten om att jag kan tolkat allt hon berättat felaktigt men det spelar egentligen ingen roll. Att känna till så pass mycket om sin partner och sedan leva med en helt annan "version" av den personen (oavsett anledning) är väldigt påfrestande. Problemet är inte att hon gjort alla dessa saker, utan att jag fick kännedom om det och skapade förväntningar baserat på den informationen jag fick.

Som jag skrivit tidigare i tråden. Hade hon visat dessa sidor av sig i vårt förhållande skulle jag inte brytt mig ett endaste dugg om hennes historia.

Sedan vill jag tillägga att det verkligen är extremt sorgligt om tjejer ligger med killar bara för att det förväntas av dem. Eller att de ligger runt trots att de inte njuter av speciellt av sex. Det är ju helt galet och blir ju först då "slampigt". Sex som drivs av lust är fint och kan aldrig vara fel, oavsett om det gäller 1 eller 100 partners. Sex som drivs av något annat är bara tragiskt... Jag hoppas verkligen att min frus sexhistorik har drivits av lust, även om den lusten verkar saknas nu.