Jag saknar min lilla, hur går man vidare?

Jag förlorade min lilla flicka i december. Hon hade ett ryggmärgsbråck och vi avbröt i vecka 21. Ett helt omänskligt beslut som ingen förälder borde tvingas ta. Hon fattas mig hela, hela tiden. Och jag tror inte att det går över med tiden, men sorgen utvecklas. Den blir till en del av dig. För mig påminner tomheten om henne, gör min flicka verklig. Och du kommer att klara det här. För det är det vi gör. Vi är kvinnor och vi är så sjukt starka. Det viktigaste är att tillåta sig att få vara i sina känslor. Gråt när du är ledsen och våga skratta när du helt plötsligt känner för det mitt i allt mörker.

Min systerdotter, en mycket klok femåring sa något som hjälpt mig så mycket, hon sa: "moster, din bebis har en sjuk kropp och därför så måste hon tillbaka till himlen ett tag. Men sen kommer hon komma tillbaks till din mage igen". Och när hon sagt det så kände jag att ja, det är precis så det är. Min lilla tjej, hennes skal var för trasigt. Men hennes själ är hel och väntar på att få komma tillbaka till mig.

Du är inte ensam i din sorg. Vi är så många som vandrar bredvid dig.