Vad betyder "sunt förnuft"?
Vi är lite oense i en annan tråd. Nu får ni hjälpa oss!
Vad menar du när du säger "sunt förnuft"?
Vi är lite oense i en annan tråd. Nu får ni hjälpa oss!
Vad menar du när du säger "sunt förnuft"?
Omöjligt att svara då både alt 1 och 2 enligt mig ingår i innebörden av "sunt förnuft" (alt 1 mer än alt 2, men de är på intet sätt mutually exclusive).
Omöjligt att svara då både alt 1 och 2 enligt mig ingår i innebörden av "sunt förnuft" (alt 1 mer än alt 2, men de är på intet sätt mutually exclusive).
Sunf förnuft omfattar massa olika saker. Att kunna vara hyfsad är en av dessa saker.
Sunt förnuft tycker jag är allt sånt som man borde kunna räkna ut utan att explicit ha blivit lärd eller tillsagd, ifall man är någotsånär normalbegåvad.
Som att man inte tar halva tårtan när det är 10 gäster, inte lämnar bilen olåst, inte använder samma trasa till toan och matbordet, inte ställer en stege på en stol, inte går ut i minusgrader utan jacka, stannar hemma från jobbet om man kaskadkräks, mm, mm.
Att man tycker som personen som säger det.
Sunt förnuft är det som alla vet utan att ha resonerat sig fram till det, och utan att ha behövt söka upp informationen.
Problemet är att alla inte alls tycker samma saker är självklara sanningar. Därför är det bra att kunna underbygga sina åsikter med något annat än att det är "sunt förnuft".
Ja alltså det var lite det jag menade: Den som har sunt förnuft förstår vikten av artighet osv (och vet/kan räkna ut hur man beter sig för att vara till exempel artig). Därför ville jag inte välja alt. 1 då det i så fall kändes som att jag uteslöt artighet etc ur begreppet, och det vill jag inte göra.
Ibland är det sunt förnuft att INTE vara artig.
Ibland är det sunt förnuft att INTE vara artig.
Jag blir lite nyfiken, i vilken tråd diskuteras detta?
Sunt förnuft täcker både alt 1 och 2, du har även självbevarelsedrift, riskmedvetenhet, etc som även det är en del av en persons sunda förnuft. Det är ett vitt begrepp som går att applicera på mycket. Det är sunt förnuft att stå upp för sig själv mot någon som psykiskt trakasserar en, och då behöver man inte vara artig. Så alt 2 tycker jag är lite off.
Jag blir lite nyfiken, i vilken tråd diskuteras detta?
Jag tycker sunt förnuft är liksom en slags naturlig logik, där svaren är givna och inte påkräver särskilt konstrande tankeanalys. Ungefär "just do it" ...det ligger där framför dig färdigt att hantera det som det är, inte som det kan tänkas vara.
Efftersom sunt förnuft ju omfattar så mycket men enbart skiljer sig åt utifrån vilken miljö det sunda förnuftet är att spontant använda sig av snarare än tillämpas.
Sunt förnuft : utan exerciser, rakt på sak , situationen avgör handlingen : när det faller sig naturligt och svårare att motsäga sundaförnuftshandlingen, så specifika situationen avgör varför sunt förnuft därmed tar sig olika uttrycksform. Men är logiskt förankrat vid närmare betraktelse, där tvivel ändå kan hopa sig.
Eftersom så mycket är så optimaliserat i rationalistisk iver, kan det så klart vara lite kinkigt att förstå vari det sunda förnuftet ligger, i t.ex diverse prioriteringar.
Är det sunt förnuft att fylla sig med t.ex snabba kolhydratskickar i ur och skur utmed att scheman är pressade, eller sunt förnuft att kräva smartare pauser och vila eller sunt förnuft att bara hålla käften och fortsatt gå på knäna samt acceptera det osunda som belamrar och pressar och stressar pockar och lockar, eftersom sunt förnuft inte alltid är särskilt ens välkommet att ta plats, i optimeringstider? Eller drunknar människors sunda förnuft i kravmaskineriet?
Kemiska substanserna, blir mer och mer kompakt insmugna här och var, är de allihopa vid sunda vätskor för människor, sunda förnuftet säger att man bör, börja iaktta bättre och oftare, att ifrågasätta är ett slag sunt förnuft, om än det kostar tid , vilket kanske är därmed oförnuftigt att ens investera i? ÄR det osunt förnuft att påkräva mer tid att ges chansen att ens identifiera, vad är dåligt vad är bra?
För sunt förnuft kan vara likvärdigt med typ : "det är bra" and thats it, är det inte bra, är det därmed "inte bra" .
Ett generellt applicerbart ord, som gör sig bra som överslätande fras också. Användbart när man inte har svar på varför man agerar irrationellt också. Man borde inte, men man gjorde ändå... ens sunda förnuft manade. (att börja matmissbruka och missbruka vad som helst, eller fiffla lite halvsunt, med vad som helst.. för kollektiva sunda förnuftet ger grönt ljus) , så det är sunt förnuft att belåna sig för att kunna köpa sig också en andra tredje bil, ett par resor till över året, och självklart ska man ha en båt också vid kluckande sandstranden, sunda förnuftet säger att "det hör till" (att man bör ha minst fem sorters pålägg för att känna minimal livskvalitet, och givetvis!! säger sunda förnuftet att man ska se bra ut, ett livsavgörande momentum där sunda förnuftet är strängare än vanligt.... och där ingen undkommer.
Minst fem nya kjolar och fem nya klänningar, för det är ju säsongsbyte.. här snart, sunda förnuftet är stretchbart.. att ha tio skor i garderoben redan ingågna en säsong, sunda förnuftet säger att så kan man inte ha det, det ska vara NYTT. Det ska va fläckfritt så sunt förnuft behöver massor av rengöringskemikalier att hålla det rena sunda förnuftet fint och rent oantastligt. Appsamlingen enligt sundaförnuftetstandaren, behöver uppgraderas, det säger sig "självt" = sunt förnuft riktlinjen om så skapad av, random snubbe.
Sunda förnuftet sätter också trender. Att traditionell matlagning är fel och ute, det ska vara mästerliga anrättningar från världens alla hörn, för att få den sunda touchen av delaktighet. För det är tydligen sunt förnuft att dela allt med alla.