Olika som föräldrar/förvirrat barn?
Låter lite som hos oss...
Jag är också väldigt mycket för att välja mina strider.
Om min son satt med handen i byxan. Vad är viktigast? Att jag får rätt i att han inte ska ha handen där, han blir störtledsen och middagen är förstörd?
Eller att han sitter med handen där i godan ro och äter sin mat?
Tro mig, din son kommer inte ha handen i brallan for ever!
Jag känner också ibland, särskilt när maken reser bort (reser mycket i jobbet) att nu är det faktiskt jag som ska ta över här i x antal dagar och då måste vi få ha vår egen rutin. Säg att vårt barn börjar tjafsa om något precis när maken ska resa och klockan är 14 på eftermiddagen. Då kan jag vara väldigt mer överseende med det eftersom jag VET att innan vi är igenom hela den här eftermiddagen så kommer det att dyka upp x antal andra konflikter där utgången är viktigare än just huruvida jag får rätt precis just nu. Förstår du hur jag menar? Och maken kommer inte att vara på plats mer idag så han behöver inte deala med resten av konflikterna.
Jag är också mer sån som håller nere tonen och förklarar, när jag tillrättavisar. Medan maken alltid lägger till "för annars" på slutet. För annars vadå?
För mig måste det inte komma ett "för annars" efter varje tillsägelse.
Säger jag till min son att man inte slickar på kniven när man äter så är det en upplysning. Och säger jag till honom att han ska gå och tvätta händerna efter maten så är det en instruktion. För det gör man bara. Det måste inte läggas till någon konsekvens.
Det här är vi väldigt väl medvetna om och vi jobbar på det. Men innan vi verkligen hade snackat om det så förstår jag om vår son blev lite förvirrad ibland.