Maalon skrev 2015-08-05 09:21:06 följande:
Beklagar missfallen :/ Hur gick ni tillväga när ni sökte hjälp? Via landstinget eller privat?
Båda jag och sambon har varsitt missfall bakom oss, men på varsitt håll. Båda efter oönskade graviditeter egentligen. Jag var bara 18 och missfallet upptäcktes när jag var på sjukhuset för att göra en abort.
Ja vi får också höra det mycket, att man egentligen ska ha en himla tur när det faktiskt klaffar. Samtidigt blir jag så frustrerad iom att samma vänner just nu väntar barn trots p-piller eller efter en engångskväll... Stressen minskar ju heller inte av att alla hela tiden frågar när vi ska skaffa barn. Varje gång ljuger jag och säger att vi väntar in lite ifall jag kanske byter jobb eller att vi vill köpa större hus först. Men satan vad det svider när folk tar upp det, utan att ha förståelse för att det kan vara känsligt.
Jag är väl en ganska typiskt svensk i Norge tror jag :P Jobbar tre små timmanställningar på butiker, extra mycket jobb under sommaren så på så sätt går tiden ganska fort egentligen. Har också anammat den norska livsstilen med mycket fiske och fjällturer, skönt för att rensa skallen ibland :)
Du då? Kanske du har några tips, haha?
Tog faktiskt ett test imorse, kunde inte somna om efter att sambon vaknade så han föreslog att vi kunde ta ett. Vi räknade ju med att det skulle vara negativt och det var det, men nästan lite skönt för det tog ner oss på jorden igen, hehe.
Kram :)
Tack, beklagar ditt också.
Jag kontaktade gynmottagningen på vår sjukhus här i staden. Först fick vi träffa en barnmorska som berättade om hur allt kommer gå till till.
Sambon fick lämna spermaprov och jag fick ta blodprov. Efter det fick tid till läkare som gick igenom alla våra provsvar, jag fick tid till spolning av äggledaren och när allt såg bra ut fick vi behandlingsformen som först kommer bli pergotime. Funkar inte detta så kommer vi sättas i kö till IVF, hoppas vi blir gravida innan så man slipper gå igenom allt det.
Jag måste säga att trots att utredningen var psykisk jobbig så är jag glad att jag gjorde den, man kan andas ut på något sätt. Plus att missfallen var jobbiga kan jag ändå tänka att då fungerar vi i alla fall men att vi hade otur och inte fick behålla. Man får försöka se det positiva i allt fast att det kan kännas eländigt ibland. =)
Jag håller med dig, det är en ganska jobbig fråga. Min tvillingsyster har precis fått barn och flera har frågat min när det är min tur efter det. Jag orkar faktiskt inte vara ärlig länge utan säger oftast att vi precis börjat prova, eller att jag inte vill ha barn just nu.
Säger man som det är får man bara alla "Fertilitetsexperter" efter sig och dom vill jag gärna undvika ( slappna av, tänkt inte på.....blä blä blä har man nog hört hundra gånger....hehe
Åh det låter underbart i Norge, jag skulle mer än gärna campat eller vandrat i fjällen. Jag fiskar också en del men hatar att få upp fisken och döda den, haha....
Vi har pratat om att åka till Trysil på skidsemester i framtiden, är det i närheten av där du bor? Jag har aldrig åkt skidor men det verkar sjukt skoj.
Ja det där med att testa kan ju vara så olika, om jag inte minns helt fel plussade jag ganska sent, kanske ett par dagar efter beräknad mens, förvisso slutade dessa graviditeter i missfall så jag vet inte om det hade varit annorlunda om jag fått behålla....
Nu ska jag slappa efter en stressig dag på jobb, jag jobbar också i butik. =)
Vi hörs, kramar
