Fertilitetsutredning

Hej tjejer!

Hittade denna tråd igår och blev överlycklig, det finns fler än jag som sitter i samma båt! 

Håll i hatten flickor, här är min min/vår resa. 

Jag och min sambo har försökt bli gravida på egen hand i över tre år!
I februari i år (efter att ha väntat sen juni 2014) fick vi äntligen komma till gyn för en fertilitetsutredning. Alla prover som sambon lämnade såg kanonbra ut men mina såg sämre ut. Jag hade förhöjda prolaktinvärden, (inte fått förklarat för mig vad det innebär)  förhöjda sköldkörtelvärden, (medicinerar nu med Levaxin) och efter en titthålsoperation och spolning av äggledarna i april fick jag konstaterat endometrios och att ena äggledaren var ur funktion... Inga besked som gjort att man gör stora vågen och en massa frivolter direkt... 

En massa tårar, depp och en jäkla massa blodprover senare konstaterar min läkare i maj att mina sköldkörtelprover är "bra" att remissen till IVF-kliniken var skickad. Sen berättade han att han skrivit ut ett ägglossningsstimulerande preparat som jag skulle ta under sommaren för att se om vi kunde bli gravida på egen hand. )Som att vi inte försökt med det innan! ) Mådde skitdåligt av tabletterna så det blev bara behandling under juni och juli. När jag hämtade ut medikamenterna och läste bipacksedeln höll trodde jag att jag skulle dö av en chock! Det var ett preparat som ges till kvinnor som haft bröstcancer! Jag frågade min bästa vän Google vad i hela friden det var för något men fick ett lugnande besked. För säkerhets skull ringde jag även upp min läkare! 

I juni fick vi brev hem om att vi var kallade till  fertilitetskliniken, jag jublade högt av glädje innan jag ens läst klart hela kallelsen, Glädjen försvann lika fort när jag läste vidare i kallelsen och det stod "När: Den 15:e oktober"!!!. Det kändes som en hel evighet!!! Om det är något vi tjejer blivit bra på under jakten på en bebis, så är väl ändå det att vänta. Eller hur?!? Den där jäkla väntan kan ibland få vem som helst att bli galen, men jag undrar ofta om det verkligen slår en kvinnas väntan/längtan att äntligen få bli gravid?!  

I torsdags förra veckan var vi på vårt första besök på fertilitetskliniken. Det var den sjukaste upplevelse jag varit med om! Jag var där men ändå inte där, så overkligt på något sett. Jag hade såååå många frågor innan besöket och väl där var det som att hjärnan låg kvar utanför entrén in till sjukhuset, jag var helt tom. Min sambo ställde MASSOR med frågor och jag en enda ynka! Som i ett drömmande tillstånd blev behandlingsmodell vald, och jag fick gå in till en sköterska och övningssticka mig själv med sprutan som ska användas under behandlingen. Trots detta har jag ärligt talat inte riktigt förstått ÄN att vi kör igång på riktigt, i januari. Ja ni läste rätt, januari! Öppnar jag däremot kylskåpet så blir det desto mer verkligt för där ligger sprutorna och väntar på att få användas. I stället blir det ännu mer väntan bara för att de ska göra en ombyggnation på labbet på det sjukhuset vi ska till. Labbet är ju det näst viktigaste i processen eftersom det är självaste stället där "bebisen bakas"!  Hade det inte varit för detta hade vi kunnat köra på med en gång och det känns faktiskt jävligt surt... Men nu har vi väntat så länge, så varför inte vänta lite till! 

Hur går det för er? 
Har läst en hel del men långt ifrån allt. (Fanns ju lite att läsa om man säger så) 

Mitt TSH låg på 4,3 och fritt T4 på 16 från början. Min läkare menar på att jag inte är allvarligt sjuk för jag ligger inom referens. Förstår inte hur man kan säga så utan att fråga/lyssna på hur patienten i fråga verkligen mår. Blir så förbannad på sjukvården som drivs idag! Vi har sköldkörtelproblematik i släkten och det har jag talat om men det är ingen som vill ta mig på allvar. Jag har många symptom på hypo, extrem trötthet, ständigt frusen, allmänt förvirrad och vimsig, yr, m.m.  Tycker inte att det blivit speciellt mycket bättre trots medicinering. Bäst är det i början på en höjning sen återgår det igen. Enligt läkaren äter jag nu rätt dos men känner själv att så inte är fallet. Läkaren på IVF-kliniken sa att jag måste ner ännu mer, helst under 2,5, ligger nu på 3,2 i TSH. Ska gå och göra nya prover och har en telefontid med läkaren den 9:e november.
Hur ser det ut för din del med värden och symptom? Antar att du medicinerar också, har du märkt någon skillnad?

Ja jag åt letrozol och det är så skönt att slippa ta dem! Bävar dock för hur det ska gå när jag börjar med min hormonbehandling. Är extremt känslig, räcker med hormonförändringarna som sker vid ägglossning och mens!

Jag ska köra det som heter korta protokollet.
Då startar man en daglig behandlingen (i7-14 dagar) av follikelstimulerande hormon (GONAL- f) i direkt samband med att mensen börjar och ett par dagar senare tar man även en ägglossningshämmande injektion dagligen (Orgalutran), så två sprutor på samma kväll, en på vardera sida av magen. Detta följs upp och övervakas noga genom blodprover och ultraljud med några dagars mellanrum.
Två dagar innan ägguttag ska man ta en spruta med ett hormon för slutmognad av äggen (Ovitrelle). Äggen plockas 34-39 timmar efter denna injektion. 

Vad trist och jobbigt för dig att letrozolen inte hade någon verkan. Hoppas det fungerar bättre med högre dos! Hur mår du på de tabletterna? Är du också känslig hormonellt? 

Oj, blev visst en uppsats till... 

Kram

Grattis!!! 
Hur gick det för er?
Nu är det den där berömda väntan som återstår.... Kommer du på något bra sätt att fördriva tiden och skingra tankarna så får du gärna dela med dig!  
Håller tummar och tår att det står ett stort fett + på stickan om ett par veckor! 
Ceep us posted! 

Kram

Jag lider med dig, det är verkligen jobbigt att ha så ont! Jag får också skitont och mår skit både innan och under ägglossning... för att inte tala om hur ont jag har under mensen!  

Har du alltid haft så ont vid ÄL? Hur är det vid mens? Äter du något ägglossningsstimulerande nu?
Med tanke på dina smärtor som du beskrivit tycker jag det är konstigt att läkaren inte tagit dig på allvar och föreslagit en titthålsoperation. Då kunde de ha spolat dina äggledare i samband med den operationen.
På mig gjorde de så och jag är så tacksam för att jag fick göra den. Även att svaren jag fick var negativa så är det ändå positivt att få veta vad som är galet. Jag fick jag min endodiagnos men också ett bra svar på varför det varit så svårt för oss att bli gravida min vänstra äggledare var helt ur funktion och den äggstocken är den mest aktiva.

Hej alla blivande mammor 2016!
Jag har inte varit här inne på evigheter... Närmare bestämt sen i oktober när jag och min sambo var på Ivf-kliniken på vårt informationsmöte (efter 3 års försök på egen hand och 2 månader med ägglossningsstimulerande). 

Sen dess har jag/vi fokuserat på jobb och hemmet, bara tagit det lugnt helt enkelt. Vi/jag fick inte påbörja min hormonbehandling med sprutor (Gonal-f och Orgalutran) förrän i slutet på januari... En lååååång väntan, igen men den som väntar på gott, väntar ALLTID FÖR LÄNGE som jag brukar säga!  Det var väldigt nervöst att ta sprutorna själv första kvällen men det gick hur bra som helst efter det. Min sambo är spruträdd så det var bara att bita ihop och tuffa till sig och göra det själv! Jag mådde även förvånansvärt bra under hela behandlingen, kände inte mer än jag brukar göra inför en "vanlig" ägglossning. Jag har gjort 2 vul och tagit blodprover båda gångerna. Äggutplocket gjordes 12/2 och den 15/2 gjordes återinförandet av ett ägg. Nu har jag ruvat jag för fullt i 8 dagar och längtar till jag kan köpa gravtest och testa mig! Jag bara hoppas hoppas hoppas att det ska ta sig! Känner mig fortfarande lugn som en filbunke och inte ett dugg stressad eller ens ett behov av att testa mig i förtid. Konstig jag vet! 

Får ni erbjudande om att haka på en IVF så kööööör! Jag hade aldrig stått ut med att käka piller eller spruta mig själv så länge som en del av er fått göra.  
Det var inte alls så obehagligt, smärtsamt eller jobbigt som jag trodde att det skulle vara. (Visst alla är vi olika och upplever saker olika). Vi hade tur och fick remissen skickad relativt snabbt då de konstaterade endometrios och en äggledare utan passage i april förra året. Från det att vi fick veta att vi skulle få den hjälpen släppte också mycket av stressen och pressen att kunna få till ett barn själva. Vi slappnade av och började tänka på annat, relationen blev bättre mellan mig och min sambo och sexlivet blev också så mycket bättre! Man får inte glömma bort att leva och njuta lite av livet också. 

Är det någon mer än jag som ruvar just nu förresten?

Ta hand om er!

Kramar

Hej!
Vad kul att vi kan följas åt och så himla spännande att vi är på exakt "ställe" du och jag! 
Vad sorgligt med ert senaste missfall... Nu håller jag alla tummar för dig/er och att allt går vägen denna gång!  

Min kropp känns ungefär som när jag väntar min mens med molande värk i tjejmagen men nu är det värre än det brukar med mina stackars bröst. Haha Jag har sjuuuukt ont, får t.om. sova med sport-bh, magen är platt och fin på morgonen men framåt eftermiddagen/kvällen står den i 7 hörn känns det som. Äter som en häst och dricker som en elefant, väldigt törstig!(Biverkning av Progestronvagitorerna?) Med all vätska man intar får man ju springa på toa och kissa därefter också. Hahaha Nätterna vaknar jag av att det är för varmt, jag som alltid fryser annars och sover med något på mig. 

Detta är min första behandling med hormoner och min första IVF så jag är ju helt grön när det gäller detta men har förstått att allt detta även kan ha med alla hormoner man sprutat i sig innan att göra. Eller? Än så länge ingen blödning eller liknande men det är en hel jäkla vecka kvar till jag ska testa mig! :P
Vilken behandling har du gått på?

Kram

Hur känns det för dig idag? "Så nyfiken!!!" 
Jag håller tummarna för ett plus för er nu!!! Hoppas hoppas hoppas!!! 

Jag håller tummarna!!!! 

Kramar

STORT GRATTIS TILL ETT PLUS!!!!!!!!!!!! 
Jag har också plussat!  Hade testdag i fredags och trodde inte mina ögon!!! Känns fortfarande helt overkligt på något sett, vi har ju väntat så länge (närmare 4 år) på att detta ska hända. Nu börjar man ju bli gammal också, 35 i sommar... Hahaha Längtar till jag/vi får göra mitt/vårt första UL men som sagt, det är bara att beska med 2 veckors väntan. Vi är ju vana vid att vänta vid det här laget, eller hur, så det blir en baggis! 

Hur mår du, många gravidsymptom? 

Försök att ta det lugnt och inte oroa dig så mycket. (Lättare sagt än gjort det förstår jag) Försök att ta det lugnt, njuta av varje dag och tänka positivt och tänk att allt kommer gå bra. Ju mer positiva tankar och energier du omger dig av desto bättre både för dig och ditt lilla frö!  Det kommer gå finfint! 

Kram på dig! 

Hej!
Ja hur känns det, hahaha, det känns precis som för dig, fortfarande overkligt! Har absolut inte fattat än att jag verkligen är gravid!
Jag mår jättebra! De symtom jag har är exakt likadana som när jag väntar mens i vanliga fall ("mensvärk", svullna och jätteömma bröst, lite tröttare än vanligt men jag kissar som en hel elefant så det är annorlunda) så det känns som man fortfarande går och väntar på den ungefär.  Jobbigast är väl att vänta de där 14 dagarna som är kvar till vul som sagt... men det kommer gå fort! ;)

Keep me posted!!! 

Kramar 

Jag har vul den 23:e! 

Det här med symptom är ju så individuellt. Finns ju de som går länge utan några direkta symptom medans andra känner av det nästan med en gång. Det kommer säkert komma fler för dig snart, men samtidigt är det ju ganska skönt att slippa de värsta tänker jag. Illamående t.ex. är jag glad att slippa så länge som möjligt! Är det värsta jag vet! Har mått illa tillräckligt ändå genom åren, utan att vara gravid.

Ta det bara lugnt, njut och invänta ditt vul så ska du se att allt är som det ska! 

Kram