Hej, får jag hoppa in här? Min man och jag har precis blivit kallade på vårt första utredningssamtal och kommer då få besked på spermie- resp. blodprov som vi lämnat. Är så nervös! Vad sker under första utredningssamtalet? Kan någon berätta lite?
Hej!
Det vi fick göra under första samtalet var att gå igenom anamnes (sjukdomshistoria) och berätta lite hur vi levde, hur länge vi försökt, om vi visste om några faktorer som kunde påverka sen innan och läkaren berättade hur utredningen skulle gå till, (att jag skulle ta blodprover, sambon skulle lämna spermaprov och jag skulle göra spolning/kik på livmodern). Och så kikade hon med vul på mig också, för att få en bild av hur äggstockarna såg ut bl.a. Hon berättade också kort om vad för hjälp vi kunde få om det skulle visa sig att vi behöver hjälp. Vilket vi nu antagligen kommer behöva, men först måste ämnesomsättningen igång ordentligt =)
lycka till på samtalet! :)
Igår var vi på vårt första utredningssamtal och fick svar på mitt blodprov och mannens spermaprov. Visade sig att inga spermier hittades i spermaprovet. Inte en enda! Vår värld har slagits i spillror! Någon mer här som fått samma besked? Jag behöver höra att det kan bli bra ändå! Mitt blodprov var bra i alla fall. Mannens testiklar är något mindre än "normalt" enligt läkaren, vet inte hur stor betydelse det har?
Jag mår så dåligt så jag i princip tappat all livsglädje. Känner ingen mening med att leva längre om vi inte kan få barn ihop. Just nu känns det så. Igår fick jag ta lugnande tabletter för att stå ut med ångesten och kunna sova en blund. Det kunde jag inte i alla fall. Och drömde bara om massa bebisar.
Han fick lämna blodprover för att kolla om avsaknaden av spermier beror på hormoner eller kromosomfel. Beroende på vad det visar så går man i så fall vidare för att se om man hittar spermier i testiklarna ändå. I så fall kan det kanske funka med IVF. Men på läkarna verkade det som att chanserna för oss att få barn tillsammans inte är speciellt stora. Han ska även lämna nytt spermaprov.
Han säger att han haft ont i testiklarna från och till under en längre tid men att han glömde ta upp det igår. Och att han är väldigt öm där nu. Han ska ringa dit imorgon och berätta det. Kanske är någon inflammation som stör spermieproduktionen?
Allt känns bäcksvart just nu.
Förstår att det måste kännas jobbigt. lider med er och fick ont i magen när jag läste ditt inlägg. =(
När kommer ni att få svar på alla prover? Har ni fått ny läkartid?
Det kan säkert det röra sig om en inflammation, i så fall behandlas man med antibiotika skulle jag tro? Hoppas ni snart får alla era svar och att ni kan gå vidare till rätt behandling, möjligheter finns så ge inte upp, fick ni någon samtalskontakt? Kurator?
Tänker på er!! Kramar
Tycker så synd om er, men ge inte upp hopp finns alltid, idag finns så många fina metoder där man kan lyckas.
Kurator kan rekommenderas, ta all chans till hjälp ni bara kan.
Jag ber också om ett mirakel för er stor styrkekram
Vad skönt att höra att chocken lagt sig lite, vilken pers...men på ett eller annat sätt har ni stor chans att få barn, försök att se det så fast att det kan kännas mörkt ibland. Försök andas, ta dag för dag. Lev livet i sommar, hitta på minnesvärda ögonblick i sommar, ta hand om varandra, gråt och krama om varandra.
Hur tar din sambo det?
Sänder er massa kramar
Åh jag lider med er, kan inte ens tänka hur jag hade mått om jag fått samma besked. Jag hoppas innerligt att det snart löser sig för er.
Vet ej om det kan hjälpa i ert fall men jag ger min sambo tillskott på zink, selen, folsyra, evitamin samt cvitamin i starka doser i omgångar.
Sänder massa styrka och kärlek.
Ja multivitaminer brukar ha lägre nivåer än om man tar vitaminera separat.
C-vitamin 1000mg, zink, 25mg, selen 100 mikrogram, stark e-vitamin minns ej styrkan för burken är slut...sen har vi även tillsammans ätit stark d-vitamin men vi håller upp nu under sommar månaderna.
När ska han ta nästa prov?
Håller tummarna för er nu under sommaren, skulle han träffa en annan läkare innan nya spermaprovet lämnas i augusti? När i så fall??
Tänker på er...kramar
Jobbigt att allt ska ta sådan tid, väntan och ovissheten måste vara fruktansvärd men förhoppningsvis löser sig allt fort och ni får rätt behandling.
Vi är klara med utredningen, inga fel hittades och läkaren tyckte vi skulle börja prova ägglossningsstimulerande efter sommaren. Jag har lite oregelbunden cykel så det kan säkert underlätta lite.
Om inget sker där blir vi satta i IVF, men vi har försökt sen december 2011, kanske inte fullt ut månad för månad men jag har längtan efter en liten så länge och det tar på krafterna. Under resans lopp har vi haft två konstaterade missfall men nu har det gått över ett år utan resultat. Misstänker att jag haft tre missfall. Nu tar vi nya tag och hoppas på det bästa.
kramar i massor