Hej jag hoppar in i tråden. Jag och min sambo har försökt skaffa barn i drygt ett år och igår var vi på en första utredning på gyn och idag lämnade min sambo spermaprov. Så nu är det bara att vänta på svaren. Det känns skönt att vara igång med utredningen samtidigt som det känns ganska otäckt. Jag vill liksom både veta och inte veta vad som kan vara på tok. Ja, ni vet väl känslan antar jag. :)
Hej,
Ny i denna tråd (och här på FamiljeLiv).
Jag och min man är precis i slutet av vår utredning. Jag har genomgått undersökning, äggledarspolning och provtagning och maken har lämnat ett spermaprov. Vi har fått beskedet att det ser bra ut även om min mans prov låg på gränsen men ändå strax över vad som räknas som OK. Men som läkaren sa så kan det finnas orsaker som inte syns.
Nu har vi lämnat några sista blodprover (HIV, röda hund o.s.v.) för att sedan få en remiss till Karolinska och förhoppningsvis IVF så snart som möjligt. Blir tokig av detta!
Jag kan lägga till att vi har försökt drygt ett år.