Fertilitetsutredning
Hej! Här är en till som just påbörjat utredning. Mina första blodprover är tagna, jag har dock inte fått något svar ännu. Maken ska göra spermaprov den 1:a april och då ska vi också träffa läkaren för första gången!
Inlägg från: Mrs.W
|
-
-
Jag har ganska kraftig mensvärk men det är också det enda "ovanliga". Min mens har kommit punktligt varje månad och har haft ägglossning enligt stickor alla månader utom 1 då jag helt enkelt inte orkade kolla.
Jag både längtar och bävar inför mötet med läkaren - skönt att vara igång men det är mycket tankar som snurrar runt! -
Hur hanterar ni alla känslor? Har ni berättat för någon utomstående eller håller ni det för er själva?
-
I början höll vi det för oss själva men med tiden har några nära vänner och en kollega fått veta. Vi berättade för våra familjer när vi visste att att utredningen var igång. Vi kände att det var bättre att de som är nära vet om vi skulle få dåliga besked osv. Vi är nog ganska öppna av oss i allmänhet, eller mest jag kanske, så jag mår bättre av att folk nära mig vet.
Vi har varit tillsammans länge och gifte oss för snart fyra år sedan så det är ingen "överraskning" för folk att vi försöker. Mina föräldrar var inte förvånade alls, inte min bror eller syster.
Dock har jag svårt för att hantera mina känslor. Det har lagt sig som en inre stress som jag inte vet vad jag ska göra med.
Åhh, de kommentarerna är så irriterande. En positiv sak som kommit ur denna skit är i alla fall att man själv tänker efter först innan man slänger ur sig en sådan kommentar.Missilence skrev 2015-03-20 08:07:39 följande:Min mamma är helt tvärt om! Hon säger nästan varje dag att hon vill bli mormor och min syster vill bli moster. Har lust å bara skrika "VI JOBBAR PÅ DET!"..
Försöker ni som vanligt under tiden eller har ni "lättat" på kontrollen? -
Usch vilken jobbig tid du verkar ha haft...Tess1984 skrev 2015-03-20 08:12:37 följande:De flesta i min närhet vet att vi försökt få barn ett tag, efter våra missfall 2012 blev jag deprimerad och de flesta i min närhet fick reda på det, fick även prata med en kurator som varit till stor hjälp, mina känslor kommer och går men det känns som jag bearbetat mycket sen mina missfall, jag mår sämst dagarna innan mens men det kan ju vara en kombination av PMS och längtan efter att bli gravid igen, värsta är när mensen har varit sen och man inbillat sig att man varit gravid, men slut slut kommer den förbaskade mensen och man blir helt förtvivlad.
Sen har jag bestämt mig för att vi SKA ha barn, det ska minsann komma barn till oss men det får tiden avgöra, kommer aldrig ge upp, med eller utan hjälp ska det gå någon gång.
Jag har även slutat prata med människor om vår barnlöshet för tillfället, förutom här på familjeliv, jag är så trött på alla dessa korkade råd,"som om att om du slappnar av eller inte tänker på det blir du gravid." dessa ord söker mig. Jag har märkt att jag mår bättre om jag inte älter detta allt för mycket utan försöker hela tiden fokusera på annat i livet.
Har nyss startat upp ett företag och jag och sambon planerar en USA resa i sommar.
Det är klart ni SKA ha barn! Det SKA komma!
Vad härligt att ni planerar resa, det är så rätt att inte låta tiden stanna utan att man fortsätter leva också! Jag ska försöka ta med mig det :) -
Här blir det mest jobb också! Försöker planera in roliga aktiviteter och träffar med vänner på helgerna, jag har oftast inte så mycket lust att vara social när jag är ledig men försöker motivera mig själv istället för att låsa in mig i huset hela helgen.
-
Jag bor i Västernorrland :)