Fertilitetsutredning
Hej! Här är en till som just påbörjat utredning. Mina första blodprover är tagna, jag har dock inte fått något svar ännu. Maken ska göra spermaprov den 1:a april och då ska vi också träffa läkaren för första gången!
Hej! Här är en till som just påbörjat utredning. Mina första blodprover är tagna, jag har dock inte fått något svar ännu. Maken ska göra spermaprov den 1:a april och då ska vi också träffa läkaren för första gången!
Jag har ganska kraftig mensvärk men det är också det enda "ovanliga". Min mens har kommit punktligt varje månad och har haft ägglossning enligt stickor alla månader utom 1 då jag helt enkelt inte orkade kolla.
Jag både längtar och bävar inför mötet med läkaren - skönt att vara igång men det är mycket tankar som snurrar runt!
Hur hanterar ni alla känslor? Har ni berättat för någon utomstående eller håller ni det för er själva?
I början höll vi det för oss själva men med tiden har några nära vänner och en kollega fått veta. Vi berättade för våra familjer när vi visste att att utredningen var igång. Vi kände att det var bättre att de som är nära vet om vi skulle få dåliga besked osv. Vi är nog ganska öppna av oss i allmänhet, eller mest jag kanske, så jag mår bättre av att folk nära mig vet.
Vi har varit tillsammans länge och gifte oss för snart fyra år sedan så det är ingen "överraskning" för folk att vi försöker. Mina föräldrar var inte förvånade alls, inte min bror eller syster.
Dock har jag svårt för att hantera mina känslor. Det har lagt sig som en inre stress som jag inte vet vad jag ska göra med.
Här blir det mest jobb också! Försöker planera in roliga aktiviteter och träffar med vänner på helgerna, jag har oftast inte så mycket lust att vara social när jag är ledig men försöker motivera mig själv istället för att låsa in mig i huset hela helgen.
Jag bor i Västernorrland :)