Min son på snart 6 månader vaknar ca 10 ggr per nat!?

Mitt barn slutade vakna om nätterna när jag slutade ge mat om nätterna.

Det kanske är så att er sons kropp är inställd på att vakna och få mat?

Så jag måste sluta ge mat och ta att han blir ledsen och skriker?

En 6månaders är fortfarande liten! Det där med nattmål är väldigt olika. BVC får man ta med en nypa salt ibland, tänk på det, finns ingen mall för barn precis som det inte finns mallar för vuxna. Mina barn åt på natten (amning) tills de var 1-1,5 år. Försökte sluta tidigare med det blev bara hundra gånger värre.
Min äldsta vaknade också 10-15 ggr per natt i den åldern. Det var hemskt, riktigt hemskt. Och det är kanske inte mycket till tröst just nu, men det kommer gå över  

Men med det i bakhuvudet kan du ju absolut försöka minska nattmålen, om det går. Kanske börja med att dryga ut med mer och mer vatten tills det mer eller mindre bara är vatten i flaskan? Jag tänker att han då kanske äter mer dagtid istället, men fortfarande får tryggheten i flaskan nattetid, utan gråt och skrik. Annars kanske prova ha honom hos dig i sängen istället, om det hjälper? Mina barn sov alltid bättre där och idag ångrar jag att jag var så motvillig till att låta äldsta sova med oss (pga dåliga råd man ofta stöter på som förstagångsmamma tyvärr). I efterhand hade det troligtvis minskat sömnproblemen avsevärt.
När barnen är så små är varje extra minut av sömn värdefull.

Vi samsover med vår lilla kille på 6½ månad och det ger mig en riktigt bra insyn i hans sovmönster. Jag tycker det är väldigt intressant att följa honom.

Vissa perioder sover han som en sten på natten, ibland så rör han sig en hel del i sömnen. Ibland vaknar han till och med (händer inte ofta).

Vissa nätter så ligger han tätt, tätt intill mig och vill ha bröstet i munnen hela natten och vill gärna också hålla i något av mina fingrar. Ibland håller han så hårt i mitt finger att hans små fingrar blir vita. Sedan slappnar han av igen.
Andra nätter så äter han en smula, sedan puttar han sig bort själv en bit ifrån mig och somnar där. När han under natten blir hungrig så ålar/rullar han tillbaka till mig (oftast utan att riktigt vakna) och äter lite till.

Han vaknar väldigt sällan på natten, men i ungefär en veckas tid nu har han varje natt mellan cirka kl 3.30 till 9 (då vi går upp) "vaknat" och gråtit mycket ledset, oftast på ett "mmm" ljud. Det går inte att söva om honom enbart med hjälp av bröstet då, han tar det inte i munnen, utan jag måste sätta mig upp i sängen och ta upp honom i famnen och hålla om några sekunder, sedan lägger vi oss ned igen och så får han bröstet och somnar om.
Han vaknar aldrig helt och hållet, inte ens då jag tar upp honom.
Ibland händer det så ofta som en gång i timmen under de här timmarna.

Jag tolkar det som att han drömmer en hel del och behöver tröst och närhet mer än vanligt.
De senaste tio dagarna har det hänt oerhört mycket i hans utveckling, han har bland annat fått två tänder och lärt sig krypåla över golvet. Han har också fått en ny leksak som låter och lyser (ett piano). Misstänker att det helt enkelt är en hel del att drömma om och jobba med för den lilla hjärnan.

Mitt pyre väger 8½ kilo lite drygt och äter bara lite gröt på morgonen och plockäter sedan lite under dagen (inte så mycket hamnar i magen...)
Han är en tung kille men jag oroar mig inte för hans vikt, men jag ammar så jag vet ingenting om man måste akta vikten på barn som får ersättning. Tycker dock att det känns lite tidigt att oroa sig för vikten.
Ett så litet barn bör väl få äta om det är hungrigt känner jag.

Jag vet inte vad man kan göra för att få liten att sova i sin säng hela natten. För oss har det aldrig funkat. Vi försökte första tiden men efter några timmar så vaknade han alltid ledsen och då var vi vakna alla tre i familjen och så tog det lite tid att somna om och så fortsatte det hela natten.
Vi började samsova helt enkelt för att det gjorde att vi fick sova mycket mycket mer. Och bebisen fick sova hela natten igenom utan att behöva vakna helt och hållet för mat och tröst. Det misstänker jag ger oss en gladare dag.

Hoppas ni hittar en lösning som passar er.

Tack för svaren, kanske får testa att ha han i vår säng ett tag och se om det blir bättre. Vikten är jag inte så orolig över utan det harmer varit den avbrutna sömnen. Men ska även testa att ge vatten ibland ist....annars är det väl bara så han är nu så jag får väl acceptera och ta hjälp så man kan vila på dagarna ibland. Skönt att höra att fler haft det som jag/vi iaf.

Vissa ger lite vatten. Kroppen är inställd på att äta och får han duga lite uppvärmt vatten några gånger kanske han sen slutar vakna för att han inte är hungrig på samma sätt.

Man gör så gott man kan. :)

Av ren nyfikenhet; är han stor?, vad väger han och hur lång är han?

Min son är, och har alltid varit lång och stor. Han var knubbig (nästan tjock) som bebis, numera är han bara stor. Inget överflödigt fett, valkar och trettio hakor, utan bara STOR.