Tjejer, hur "avslöjar" ni att en kille enbart är ute efter sex?

Jag är man men svarar ändå och berättar hur jag funkar. Jag har haft långa förhållanden men är nu singel. Jag dejtar kvinnor ibland, träffas och och t ex fikar några ggr, käkar middag hemma hos nån av oss vilket förr lr senare landar i att vi sover i samma säng och har sex. Ok, so far so good. Det jag märker är; att kvinnorna jag träffat de senaste gångerna är så desperata att fånga in mig och ha mig som man. Jag vill inte vara nån´s man! Jag vill vara mig själv. Jag väljer att träffa denna kvinna för att jag gillar det, gillar att umgås med henne men när lassot kommer vinande och hamnar runt halsen så får jag panik. Låt mig vara, jag vill inte gå in i en gammeldags tvåsamhet för det passar mig inte längre. Jag vill ha en relation med en kvinna jag gillar att umgås med men eftersom jag vill ha mycket egen tid så passar inte det alla kvinnor. Jag klarar inte att sitta och titta på TV i en kvinnas soffa och vara "hennes man". Jag är inte nåns man. Vi är två fria människor som väljer att umgås. Jag har inga som helst behov av att ha en djupare umgänge med flera kvinnor alltså där man sover hos varandra och har sex. Jag vill inte "knulla runt" Klar jag har förstås kvinnliga vänner där man pratar om intressanta "djupa" ämnen men inget mer.
Jag har alltså varit den där mannen som drar sig ur när kvinnan vill ha mer.
Jag har gjort kvinnor jävligt besvikna. Det sämsta jag gjort är faktiskt att ha sex med kvinnorna då detta faktiskt gör att det skapas en känslomässig bindning som jag faktiskt tror är mycket starkare hos kvinnan. Hon öppnar alla känsloportar och vill ha mig som man men jag vill inte ha den rollen. Jag känner då att det här är inte rätt kvinna. Hon var hur skön som helst när vi pratade och gjorde grejer men sen hände det något hos henne. Hon ville äga mig. Jag skulle bli hennes man....

Anonym (Singeldilemma) skrev 2015-03-09 08:12:40 följande:

Ok men då är vi framme vid kärnfrågan här. Jag lägger ingen värdering i vilken typ av relation du vill ha. Men. Eftersom du definitivt vet att du inte är intresserad av ett traditionellt förhållande med en kvinna utan snarare vill ha något mellan ett kk-förhållande till ett särboförhållande där ni träffas när det passar varandra, varför klargör du inte det från början så de kvinnor du träffar vet vad de har att ta ställning till? Det borde ju rimligtvis - åtminstone ur ett långsiktigt perspektiv - gynna dig själv också för att uppnå den typ av förhållande du vill ha.
Jag gissar att du inte berättar detta för då vet du att det i 9 fall av 10 innebär att kvinnan drar sig ur och då blir det ingen sex. Dvs kortsiktigt är det bättre att hålla tyst om din inställning.
(Den tionde kvinnan är antingen den som tror att hon är den som kommer omvända dig så att du vill ha en riktig relation eller så är hon ute efter samma sak som dig. )

Sen tror jag du har helt rätt i att för betydligt fler kvinnor än män skapas det en känslomässig bindning när man har sex. Personligen har jag inte sex med någon jag inte finner intressant som person. Har man dessutom bra sex - klart jag blir intresserad och vill ha mer! Eftersom jag har utgångspunkten att jag vill ha ett förhållande. Dock anser jag inte att man äger varandra i ett förhållande och jag är ytterst självständig och självgående ur alla perspektiv, ekonomiskt, socialt osv och skulle inte vilja ha det på ett annat sätt...

Men jag undrar vad det är jag ska förklara för henne? Varför ska hennes sätt att se på vår relations utveckling vara norm? Ska detta lasso komma per automatik när hon vill ha mer? Hon behöver ju inte vara tydlig i början och säga att du ska sitta hemma med mig och mysa om kvällarna och vara min man eller jag gillar att ha sex med dig så det kan jag tänka mig att ha varje dag, här kommer lassot!!
Alltså är det inte isf båda parters uppgift att vara tydliga?
En annan grej jag märker är den markanta förändringen som sker när det är traditionell parbildning på G. Kvinnan, som varit så intressant och kul att hänga med, prata och umgås med blir plötsligt nån sorts matlagande hemmakvinna och går in i en gammeldags kvinnoroll, helt förändrad, varför är det så?
Jag ska också snabbt in i hennes sociala närverk och bli en hangaround där, vara hennes man på parmiddagarna så hon passar in i normen. "Jag har minsann också en man, inget glasberg här inte!" 
Det är rätt mysko att träffa en kvinna, ha intressanta, givande, innerliga, blottläggande samtal där man vågar öppna sig och få vara lite knäpp (Det är alltså redan då en relation som ser ut på en visst sätt och båda trivs i den, givande och kul på många sätt)  Men!!   Vad hände nu?   Vart tog allt det intressanta vägen och övergick i själsdödande slentrianmys?