Livrädd för att ge ersättning

Jag kanske är helt borta med den här frågan, men varför inte bara amma om du kan det??:)

När ett spädbarn "ratar" någon så ska man lyssna på det, instinktivt vet barnet vem som är huvudsakliga vårdnadshavaren, den ska alltid finnas nära fysiskt och vara lyhörd för barnets behov (den gråter av anledning), jag förståååår att det känns superjobbigt att vara "bunden" och behöva amma och vara helt nära spädbarnet hela kvällen etc, men det är superviktigt för barnets utveckling just nu, att försöka avveckla detta är att göra varandra en björntjänst.. Det absolut bästa här är utan tvekan att besvara spädbarnet med amning och närhet tills det är nöjt.. Den här tiden är snart över, det finns säkert sätt att lösa det här på så hela familjen kan må bra, utan att kompromissa med vad som är bäst för spädbarnet!!:)

Åååååh lyssna på den där magkänslan!!!:D Läser du tex böcker som "trygga barn - trygga föräldrar" kommer du få aha upplevelser på högar och se att DIN magkänsla stämde!! Instinktivt vet DU vad ditt spädbarn behöver! Det är inget personligt att ditt spädbarn inte vill vara hos någon annan än dig på kvällarna, att inte lyssna på barnet som skriker i pappas armar kan i värsta fall förstöra anknytningen till pappan. Lite såhär: "jag skriker för att jag vill vara i min trygga hamn och få mat där, ingen hjälper mig dit, ingen lyssnar, jag känne mig inte trygg och kan inte lita på den hamnen jag är i just nu för den möter inte mina behov när jag ber om det", om pappan istället hjälper barnet till mamman som i ert fall uppenbarligen är trygg hamn nr 1, då blir det såhär: "jag skriker om att få komma till trygg hamn nr 1, du som håller mig lyssnar på mig och tar mig dit direkt, dig kan jag lita på!", så kan pappan hjälpa på anknytningen med barnet tex. Men att inte direkt lyssna till vad barnet förmedlar och bemöta det - det är ologiskt och hjälper ingen! Varför BVC och mååååånga andra i vår kultur försöker påstå något annat, beror inte på attman är påläst om forskning kring hur vi människor fungerar mentalt, man försöker väl tänka logiskt men kommer till kort för att man inte är tillräckligt insatt antar jag.. Alltså: din instinkt stämmer! Fortsätt lyssna till DEN så den blir starkare och inte hämnas av röster runtomkring, för din instinkt passar ihop med ditt barn, ni passar ihop!!:)

JAG tror inte du behöver ge ersättning nej, men vad tror du? Amning är enklare och ger både den närhet och mat som ditt barn ber om!:) det sköna med 8 åringar är att de kan förstå att det här bara är för en tid.. Men med ett spädbarn kan man ju lätt umgås med andra samtidigt! Förklara gärna hur du menar det blir svårt!:) så kan man bidra med idéer. Om man spelar spel, tittar på film, äter mat, leker med något, sånt kan man göra och bära bebis i bärsjal eller ha bebis i knät och amma när det behövs, en nöjd bebis är ju tyst och harmonisk så då kan man ju enklare umgås med 8åringen, visst?:)

MIN upplevelse är lite att; når bebis är nöjda är alla nöjda ;) så min "metod" är att aldrig kompromissa med behoven till den som är under 3 år, särskilt särskilt spädbarnets behov (de tre första åren är grunden för resten av livet och jag sysslar mycket med att bygga en så trygg grund som möjligt). Möter man spädbarnets behov så kan allt annat lättare lägga sig på plats. Hungrig? Amma. Ledsen? Närhet. Etc. Människor är byggda för speciellt mycket närhet den första tiden i livet. MIN tro är att du kommer hitta en harmonisk lösning för er alla om du ammar och myser med bebis så mycket bebis ber om det!:)