Skriver du lista för barnets rutiner??

Herregud - jag tror knappt det är sant!!!

Är ni med listor enligt modellen "kl. 07:00 gör vi ditt och kl. 07:30 datt" verkligen på riktigt? Har ni planerat in vilken tid ni ska skita också? För att inte glömma sex...
"Tyvärr älskling, men det står inget om sex på schemat idag - däremot ska vi tvätta"
eller kanske:
"Nej lilla gumman, mamma kan inte kramas nu för på schemat står det att du ska vara ute och få frisk luft."

Har ni hört talas om ordet spontanitet? Ta dagen som den kommer? Låta livet hända?

Ungar som växer upp enligt en mall och ett schema där allt ska vara planerat in i minsta detalj - med föräldrar med ett kontrollbehov som inte är av denna världen - vad tror ni det blir för människor av dem?
Vad tror ni händer när schemat spricker - när man inte lyckas följa det man föresatt sig, hur känns det. Fett misslyckande.

Nä hörni mammor och pappor med kontrollissues - ta och dra ut pinnen ur röven och kom ner från era höga hästar till oss vanliga människor på jorden. Det är nog med tider som ska passas här i livet - skola, arbete osv. Varför ruta in resten också - känns inte vidare sunt eller kul för den delen.

Vad kan hända om ni inte har ett schema? Kanske ni råkar känna en känsla eller tänka en tanke? Vem vet - prova får ni se.

Mina tre ungar har aldrig haft något schema och nog har det blivit folk av dom ändå. Dom går och sover när dom är trötta och äter när dom är hungriga och vet ni vad? Dom är högfungerande samhällsindivider som dessutom kan tänka själva, och även känna efter själva. T.ex. så säger min minsta: Nu mamma vill jag sova! Perfekt - trött unge i säng som somnar gott utan tjafs och som vaknar av sig själv på morgon i lagom tid till att göra sig i ordning för dagis.   

Jag har hört många föräldrar beklaga sig över att deras ungar är skogstokiga och det räcker för mig att vara med dem en dag för att fatta varför det är så. De tror inte på rutiner.

Röriga mattider, fri tillgång till högar med godis/snacks som barnen bara springer och tar nävevis istället för att äta mat, en 8-åring i den släkten har redan satts på diet av skolsköterskan. De speedar ungarna med Cola fem minuter innan de slängs i säng på lördan och tror sen att de ska sova. (HAHAHAHA! Ren humor...)

De låter en 7-åring som redan har mörkrädsla och monsterskräck sitta uppe med de vuxna och se Pirates of the Caribbean-filmerna och är sen skitförvånade att barnet är jätteskrämt och inte vågar sova och får panikångest av att åka båt och en massa andra saker och får en läkare att skriva ut lugnande mediciner till barnet.

De får givetvis kämpa på med sina fobiska bråkiga barn då, det är bara svårt att inte tycka synd om barnen.

Nej, har aldrig förekommit. Vi har gett barnet mat när hon varit hungrig och låtet henne sova när jon varit trött helt enkelt. Vi har båda varit hemma med barnet från 3-månaders ålder (olika dagar) och därför haft lika bra koll på barnets vanor och signaler.

Nu när vi har börjat ha barnvakt ibland (barnet är 2,5 år) så har vi visat var blöjorna finns, vad hon tycker om att äta och berättat hur hon somnar bäst. Det är allt de behöver veta.

Att skriva listor känns för mig konstigt. Hur mpnga måsten har ett litet barn (om ingen allergi eller annat särskilt är orsaken)? Att behöva göra det till den andre föräldern (oftast pappan antar jag) känns ju bara tragiskt. Har man inte som förälder tillräcklig koll för att kunna avgöra när ens barn är hungrigt eller behöver sova?

Bara av nyfikenhet, varför förökade du dig med någon som uppenbarligen är lite efter?