Vi gör för ena barnet som har diagnos då det bli viktigt att både den som har honom under dagen vet hur barnet brukar ha det och vad som sagts mellan oss innan, annars fastnar han gärna eller blir frustrerad. I hans värld ska en del saker göras en viss tid och på ett visst sätt. Han skriver även egna små listor åt sig själv för att minnas allt.
Om jag ska passa knoddar skulle jag uppskatta en lista. Dels för att jag är glömsk, men också för att samvaron med knodden troligtvis blir bättre om jag gör sånt som funkar på tider denna är van vid.
Självklart kan jag vänta tills denne börjar gråta och då testa med mat, men det verkar skönare att ge ongen mat när detta förväntas och slippa pip. Jag kan också testa mig fram med olika maträtter och lära mig vad den lilla äter eller inte men det verkar ju både slösaktigt och energikrävande. Så lista, ja tack.
Jag kan göra ganska detaljerade listor ibland. Det betyder inte att de alltid måste följas tull punkt och pricka. Men jag tucker det är bra för den som ska passa mitt barn vilka rutiner han är van vid. Varför inte liksom? Det betyder ju inte att jag tycker de är inkompetenta. Men varför är det fel att berätta hur tjock och hur varm han föredrar sin välling, var favoritpyjamasen är eller att Pippi inte betyder pippi Långstrump boken utan nåt helt annat. Eller vad som brukar hjälpa bäst när han är ledsen. Sen kanske det går jättebra för barnvakten att skippa vällingen, använda annan pyjamas och läsa Pippi Långstrump hela kvällen. Och då är det helt ok! Men om det inte funkar så kan det ju vara jättebra att ha en lista att få lite tips och hjälp från...
Varför bryt sig någon annan om detta?