Anonym (B) skrev 2015-02-21 23:45:27 följande:
Jag har en allvarlig jordnötsallergi (bl.a.). Som nötallergiker måste man lära sig att hantera situationer som kan vara riskabla. Det är jobbigt, och lite begränsande.
En annan sak man måste hantera är överbeskyddande läkare och andra människor i sin omgivning. Enligt läkare jag har träffat så ska jag ALDRIG äta på restaurang, alltid ha med mig egen matlåda, och undvika soja (som finns i väldigt mycket mat) för att undvika korsreaktioner. Såna råd kan man ju slänga sig med om man inte måste leva efter dem själv! Dessutom är några av mina familjemedlemmar aningen hysteriska kring allergin och har skrämt upp mig många gånger med hur farligt det är.
Jag förstår att läkaren och min familj bara vill att jag inte ska få en reaktion, men man måste faktiskt sätta den risken i relation till andra risker, och till andra negativa effekter i livet. Skulle jag vara lika riskmedveten på alla plan i livet skulle jag inte heller kunna vistas i trafik, åka slalom, etc. Jag utvecklade en fobi mot allergiska reaktioner, och var rädd för nötter i varje situation jag befann mig. Det var VÄLDIGT jobbigt och VÄLDIGT begränsande.
Nu har jag lärt mig att göra mer rimliga riskbedömningar och att lita på mig själv. Jag kan faktiskt äta på restaurang och leva ett normalt liv (och köra bil och åka slalom också), och jag har inte haft en allvarlig reaktion på 17 år. (Fortfarande högt på blodprov, och ja, jag har äkta jordnötsallergi, ifall någon undrar.)
Det är fint att vilja beskydda sitt barn (jag har också barn) men det har också konsekvenser. Jag förstår viljan att ha hemmet som fristad, för det samma för mig, och jag tycker det är rimligt. Vissa i tråden här är inte rimliga. Man kan inte eliminera risker ur sitt barns liv; tror man det lurar man sig själv. Det är bättre att lära sig hantera risker.
Underbart inlägg! Du resonerar ungefär som mig då (som också är dödligt allergisk). Det är ett val man får göra i det, jag har inga som helst problem att leva ett normalt liv - det handlar bara om hur mycket man vill se sig själv som handikappad. (och hur mycket man anser sig världen bör anpassa sig efter det)
Precis som du säger, skall man som allergiker aldrig kunna äta på restaurang eller gå på krogen, eller ja, gå i en mataffär? Personligen tycker jag verkligen att det är ett märkligt fenomen att man ber sina kollegor att inte ha nötter på arbetsplatsen men gärna följer med på AW, för så luftburen var visst inte allergin när det inte passade dig?
Många har väldigt svårt att skilja på obehaget som infinner sig när man känner lukten av nötter och en faktisk reaktion.
Inget menat mot något ovanstående inlägg, bara ett väldigt återkommande fenomen bland dem som väljer att se sig själv som offer inför livet =)
