• Lottapotta08

    Asperger?

    Hej,

    Jag har under en längre period misstänkt att min son, nyss fyllda fem, kan ha drag av asperger.

    Inför hans femårskontroll på BVC har förskolan svarat på frågor om honom och här är några av kommentarerna.

    Motorik: ej pincettgrepp, kan inte hoppa på ett ben, väljer oftast inte rörliga aktiviteter och springer inte mycket.

    Språk: berättar mycket ordrikt och fantasifullt. Ibland lösryckta fragmentariska bitar men även väl beskrivande. Kan de flesta begrepp (över/under, framför/bakom) och använder dem i dagligt tal. Angående information som ges till gruppen så förstår han att det gäller andra men är inte alls införstådd med att det gäller även honom.

    Han kan vänta hur länge som helst på sin tur. Har svårt att stanna i en styrd aktivitet. Lyssnar gärna vid t ex högläsning.

    Leker med några utvalda på förskolan. Vill gärna socialisera men det blir oftast flams. Vid kontakten med andra vuxna konverserar han gärna, vill inte ha kroppskontakt.

    I övrigt är det mesta i vardagen en fight ? allt från att gå upp på morgonen, äta frukost, klä på sig, gå till förskolan, gå hem från förskolan, borsta tänder osv osv. Vår största utmanande situation är maten. Han har ett fåtal rätter han äter och han äter väldigt selektivt även på förskolan. Mest vit mat så att säga. Aldrig frukt, aldrig grönsaker.

    Jag är inte ute efter att ?sätta en diagnos? på vår pojke. Jag vill bara ha verktyg för att kunna hjälpa honom på det bästa sätt jag kan och guida honom rätt i utmanande situationer.

    Vi har varit på BUP och nästa steg nu är att vi ska gå en KOMET-utbildning.

    Jag undrar om det finns någon som har erfarenhet av detta och som kan ge mig lite tips och råd och som vill dela med sig av sina erfarenheter. Som det är nu så känner jag mig som världens sämsta mamma som inte har något tålamod kvar. Det är en enorm frustration att allt i vardagen ska vara så jobbigt och det sista jag vill är ju att han ska tycka detsamma och att hans självkänsla ska krympa av allt stök.

    Kram från en frustrerad och lite ledsen mamma

  • Svar på tråden Asperger?
  • Lottapotta08
    Flisan77 skrev 2015-02-17 18:37:40 följande:

    Det bästa verktyget är annars att förbereda honom så mycket som möjligt på vad som ska hända. Vara steget före är i alla fall nykeln till mitt barn. Tala om hur dagen kommer att se ut så mycket som det går. Min son är social och så och har inte jättestora svårigheter men han vill gärna ha kontroll över situationer, det gör honom lugn. Även tidsmässigt, om man talar om hur länge tex vi ska vara och fika hos mormor osv (men då behöver de ha lite koll på klockan och så förstås).


    Tack för din input!

    Vi har gjort de första stegen på BUP och han kvalar inte riktigt in till en diagnos. Men vår kontakt är med mig om min känsla om att det är något och eftersom vardagen är så pass jobbig med all trots så rekommenderade hon en KOMET-kurs och den ska vi påbörja inom någon månad. Jag har stora förhoppningar om att den ska hjälpa oss lite kring hur vi kan kommunicera med vår son utan allt tjafs och höjda röster hela tiden.

    Märkte du tidigt att det var något speciellt med din son? Blev det så att säga värre ju äldre han har blivit? Hur är han med mat?
  • Lottapotta08
    Flisan77 skrev 2015-02-17 20:04:59 följande:

    Nej det var först när skolan reagerade när han började i förskoleklass eftersom han kunde bli arg väldigt lätt och är väldigt envis. Då beslöt vi föräldrar oss för att göra en utredning. Det var nästan som om han var deprimerad där ett tag, antagligen eftersom vi hemma och personalen i skolan tog många konflikter med honom, vi behandlade honom som om han inte hade det här funkionshindret. Nu när vi bemöter honom på ett annat sätt och väljer våra strider är han ett mycket gladare barn. Jag tror han kände själv att han var lite annorlunda men att det inte syndes, så jag tror det var skönt för honom att få höra att han har en diagnos. Trots att han än är lite för liten än för att förstå innebörden av den.

    När det gäller maten så är han ganska selektiv men det är mycket bättre än för ett par år sedan. Jag har hört att det är ganksa vanligt att barn med problematik inom ast kan ha svårt med maten.


    Det är min förhoppning också att det ska bli lite mindre konflikter när vi har gått KOMET så att vi bemöter honom på annat sätt. Jag blir glad av att höra att er pojke svarade positivt på det och blev en gladare kille, hoppas på liknande här.

    Skönt att höra att det funkar så pass bra för er nu!
Svar på tråden Asperger?