Varför EN gud?

Vårt agerande idag är kanske inte så konstigt. Nej jag har förut skrivit att jag tror mycket av det som sker idag beror på hur vi bara fungerar som människor. Vi har således sedan begynnelsen alltid reagerar på det som för oss känns främmande och nytt.

Som exempel kan jag ju bara ta när kristendomen en gång etablerade sig. För även om nu romarna på många sätt var långt mycket mer vana vid religionsfrihet, så kom de nya kristna idéerna reta romarna allt mer.

I rom fick man ha hur många gudar som helst och tro på nästan vad som helst bara man även höll sig till vad som ansågs vara romerskt. Känns det igen! Detta kallades då för "religo" varav ordet religion härrör ifrån.

Och när kristendomen var ung, så sa de mest toleranta romerska ledarna. "Så länge de även tillber våra gudar och även håller sig till våra religiösa traditioner, så får de tro på vem de vill!"

Toleransen var alltså ganska stor till en början hos romarna. Men när det sedan visade sig att de kristna vägrade och inte ville ha ett dugg med det roms religiösa traditioner att göra mm så började avskyn, rädslan för de kristna allt mer ta fart.

Följden av detta tror jag ni känner till. Lite av detta kan ni se i TV-serien Jesus och kristendomens martyrer.
http://www.svtplay.se/jesus-och-kristendomens-martyrer

 

Stämmer, man kan säga att Akhenaton, Amonhotep IV, Echnaton eller Ikhnaton var den monoteistiska religionens fader. Själv tror jag dock att dyrka solen är betydligt äldre, men som då tillbett tillsammans med många andra Gudar. 

Akhenaton kom ju med sina idéer på sin tid i våldsam konflikt med prästerskapet. Varför allt som hade haft med Akhenaton kom att bannlysas (förstöras) efter det han dött. (Se även Nefertiti) Den nya huvudstaden som Akhenaton låtit upprätta kom att överges osv.  

Jag tycker det bästa vore om vi konstruerade en helt ny religion med en Gud. (med hänsyn till vad jag tidigare skrivit vad ordet religion härrör ifrån). Där alla nuvarande religioners anhängare får plats. För även om jag är ateist (om nu än andlig sådan) så mår jag nämligen illa av när man gör business och liknande på det med Gud. Ni bokstavstroende troende får säga vad ni vill. Men jag anser att detta är roten till mycket ont här i världen idag.

Vad är en Gud egentligen om man inte redan innan bestämt sig för vad en Gud är t ex genom religionen. Men om det inte är bestämts därigenom t ex genom dess specifika dogmer, vad kan då detta med Gud då vara om inte enbart en skapelse ur människan egen fantasi.

Oavsett om det finns något högre eller inte. Vilket jag inte är man att svara på. Så är det endast genom människors tro som detta kan beskrivas och upplevas. Själv vill jag t ex gärna tro att det hela kan ha en vetenskaplig förklaring dvs. att detta med Gud kan förklaras på så sätt.

Om du tycker jag hånar, så blir jag lite sårad. Jag tycker själv att berör ett ämne som är mycket spännande. Men som jag samtidigt vet av erfarenhet är oerhört svårt att diskutera såhär. Kanske för att man inte ser och har ögonkontakt med den man diskuterar med. Själv tycker jag generellt det är mycket svårare att diskutera såhär när man inte ser den man talar med.

Visst är det tråkigt. För få ämnen kan väll vara lika engagerande som detta om man nu verkligen är intresserad. I alla fall om man sitter och snackar öga för öga.

Just det! Vad är en Gud innan det t ex blivit fastlaget i en religions dogmer hur detta med hur ens Gud skulle se ut osv?

I kristendomen har det t ex redan ifrån att den skilde sig i från Judendomen spekulerats i vad och vem detta med Gud är.

Ang. kristet perspektiv så skulle man t ex kort bara kunna fråga sig hur fadern natur egentligen ser ut dvs. Jesus far?

Eller hur förställer sig de andra abrahamitiska religionerna Judendomen och Islam sin enligt dem alltings fader Gud?

Tänk om vi en dag får möjlighet att förklara detta med Gud på ett mer vetenskapligt sätt. Skulle en troende då vilja tro på detta?

Vad är det som säger att inte detta med Gud då skulle kunna vara nog så stort och fantastisk om detta nu t ex gick och förklara rent naturvetenskapligt?

Vem vet, vi kanske redan har sett "detta med Gud" i och med att vi nu börjar skymta naturens allra minsta beståndsdelar.

Hur mycket mystisk tycks inte finnas där som nu spelar forskarna spratt eftersom mycket där tycks uppföra sig så ologiskt.

Även om de såsom knäppisar och inte riktigt seriösa många av dem, så tänker jag som ex ang. detta med vad Gud kan vara. För även om den är djärv och kan te sig tokig, så är den i alla fall väldig eggande för fantasin.

Jag börjar med den gamla filmsviten "Gudarna måste vara tokiga" som ex. Sedan tar jag som ex hur t ex människor som levde lång innan dagens teknologi. Hur skulle de t ex förklara om de såg några människor som kom ut ifrån en helikopter eller flygplan osv, osv.

Låt oss säga att vi haft besök av utomjordingar. Hur skulle en människa som inte hade en aning om vad ett flygande objekt är mm, mm se dem som t ex flyger runt, botar sjukdomar på ett närmast osynligt sätt, lyfter stora t ex stenblock utan att anstränga sig osv, osv om inte som Gudar? Det ligger i alla fall nära till hand att man skulle göra detta tycker jag.

Observera nu att detta är ett exempel som bland annat "galningar" som t ex von däniken m fl. tar upp i sina böcker. Poängen med dem är då att detta med "Gud" då plötsligt blir något konkret verkligt även om det nu låter mycket otroligt.

Även om de ses såsom knäppisar och inte är riktigt seriösa många av dem, så tänker jag som ex ang. detta med vad Gud kan vara. För även om den är djärv och kan te sig tokig, så är den i alla fall väldig eggande för fantasin.

Jag börjar med den gamla filmsviten "Gudarna måste vara tokiga" som ex. Sedan tar jag som ex hur t ex människor som levde lång innan dagens teknologi. Hur skulle de t ex förklara om de såg några människor som kom ut ifrån en helikopter eller flygplan osv, osv.

Låt oss säga att vi haft besök av utomjordingar. Hur skulle en människa som inte hade en aning om vad ett flygande objekt är mm, mm se dem som t ex flyger runt, botar sjukdomar på ett närmast osynligt sätt, lyfter stora t ex stenblock utan att anstränga sig osv, osv om inte som Gudar? Det ligger i alla fall nära till hand att man skulle göra detta tycker jag.

Observera nu att detta är ett exempel som bland annat "galningar" som t ex von däniken m fl. tar upp i sina böcker. Poängen med dem är då att detta med "Gud" då plötsligt blir något konkret verkligt även om det nu låter mycket otroligt.

De skulle självklart snällt skratta tyst inombords och le åt den som t ex slänger sig framför fötterna, slänger blomster eller läger palmblad längs dess väg. Eller?

Å andra sidan vad är det som säger det att det inte kan ha varit just såhär Jesus en gång kände det när man av olika anledningar höjde honom till skyarna?

Var måhända Jesus en "superman"? En tanke som härrör ifrån om man nu vill tro på det han sägs ha gjort ex. när han botade en blind, lam osv, osv.