Nåt måste va jävligt fel, när så många verkar missa meningen med livet å leva fullt ut just nu, å istället ägnar det åt att planera nåt efter sin död.., ja jag säger planera, då det ofta ser ut som att folk kokar ihop nån version som känns tiltalande för just dom själva..
Nej, jag tror inte på ett liv efter detta, eller före för den delen.
Jag tror att alla religioner som talar om andra existenser utanför det jordbaserade är uppkomna ur människors behov av att förklara allt som händer runt omkring oss. Tanken på ett liv efter detta har nog i alla tider hjälpt människor att hantera svåra situationer, naturkatastrofer, sjukdomar, krig, svält och annat lidande.
Att tänka att det finns gudar som straffar och belönar har förklarat världen så som de har uppfattat den, och ett liv efter detta har gett dem mening att leva, trots alla umbäranden de fått utstå. Tanken på att livet inte har nån annan mening än sig självt har varit outhärdlig att bära och man har letat efter något störrre.
Viljan att hitta förklaringsmodeller är så stark i det mänskliga intellektet att man låter sig manipulera sig själv och göra efterhandskonstruktioner av sånt man upplever så att det passar ihop med ens övertygelse. Kort sagt: Man kan alltid finna bevis för det man vill tro på.
Forskning kring hur vårt medvetande lurar oss är det gott om. Vi lever i stort i en värld av självuppfyllande profetior och det får oss ofta att fatta dåliga beslut eftersom vi inte kan frigöra oss från det vi vill ska hända och det hindrar oss från att tänka och handla rationellt.
Själv har jag jobbat i mer än 35 år i Svenska kyrkan, umgåtts med människor som är troende, lyssnat hur mycket som helst på prästers predikningar, levt i ett sammanhang som förutsätter att vi lever i en värld styrd av en allsmäktig och god Gud och att det finns ett liv efter detta. Men jag har ännu inte sett eller upplevt något som fått mig tro på det.Tvärtom har jag med åren blivit allt mer övertygad om att allt detta bara är fantasier.