Gosmos skrev 2015-03-06 21:36:48 följande:
Tack för omtanken. Blir ändå glad att det går bra för någon. Jag har en liten fundering angående det du skrev tidigare. När ni försökte få barn förra gången, kom tanken upp att ni skulle prova med dig istället då? Frågan är superprivat, men du är ju ändå anonym. För i ert fall finns det ju två livmödrar, det är ju dubbelt så bra som i mitt heteroförhållande. Det är ju oerhört påfrestande fysiskt att gå igenom detta flera gånger.
Om du inte vill svara så är det lugnt.
Då kan du istället berätta om du känner något i magen?
Jag känner mig fortfarande gravid trots otvetydiga minustest. Blir idiot på kroppen snart.
Jag svarar gärna på frågor. Min fru är fem år äldre än jag och hade en längtan efter att vara gravid, därför började vi med henne. Vi hade nedfrysta ägg kvar efter att vi fått vår dotter, så tanken var att liksom fortsätta med min fru, men de klarade inte upptiningen, och då sa min fru att hon inte orkade med fler behandlingar. Jag har aldrig känt en längtan efter att vara gravid, men vi ville båda gärna ha syskon till vår flicka, så då bestämde jag mig för att köra igång - och från den stunden har jag inte velat något annat än att bli just gravid. Det är onekligen ovanligt att ha denna möjlighet. Ska bli intressant nu framöver eftersom det liksom blir ombytta roller för oss båda.
I helgen har jag börjat känna mig lite olustig i kroppen. Tror att det är hormoner och oro för missfall och faktum att jag plussade som ställer till det lite i både kropp och själ. Känner av livmodern hela tiden. Är fortsatt trött och liksom svårmodig. Är så klart också skitglad. Men det är en omställning på något sätt.
Önskar att det går bra för er, vilket det så klart kommer att göra, snaaart!!
