Hur hade Islam sett ut idag om...?

Jag tror inte att så många muslimer hänger på FL längre, som för några år sen då debatterna här var i full gång för jämnan.

Till din fråga, jag tror inte det skulle spela någon roll vilket århundrade Koranen skulle uppebarats om det nu inte hade skett på 600-talet, budskapet skulle vara det samma. Om man faktiskt studerar Koranen och tafsir (jag föredrar Muhammad Asads tafsir, och den svenska översättningen av Mohammed Knut Bernström) så ser man att det centrala handlar om att tro på Gud, älska Honom, vara underkastad Honom och göra det yttersta man kan för att vara en god medmänniska till muslimer såväl som till ickemuslimer. 

Hadither är nedskrivna flera hundra år efter profeten Muhammad (fvmh) levde och därför så tar jag personligen inte dem ordagrant och sätter inte dem som jämnvärdiga med Koranen, men det finns en hel del bra hadither med, både vad gäller vägledning i en del religiösa handlingar (hur man ber eller utför vallfärden till Mecka t.ex), och även vad gäller moral (hur man ska handskas med någon som behandlar en illa, osv).

Ja, jag är muslim, trodde det framgick av mitt inlägg 

Ber om ursäkt för ett alldeles för sent svar, jag är inte inne så ofta.

Ja, det tror jag, men jag tror också att det arabiska språket är väldigt rikt, och många ord har flera betydelser. Det finns t.ex. en vers som pratar om att "slå lätt", jag tror säkert du hört om den, men ordet som används kan också betyda "gå ifrån". I nästa vers står det också om att släktingar bör försöka återförena paret, vilket stämmer bättre överens med att mannen "gått ifrån" hellre än "slagit".

Det finns många "versioner" av Koranen idag, originaltexten i sig är inte ändrad, men jag menar att det finns många olika tolkningar av den texten. Jag tror inte på en misogynististk och bakåtsträvande tolkning, utan på de mer ögonöppnande sorterna, t.ex Muhammad Asad's tolkning (vilken är väldigt intressant, du borde läsa den). 

Profeters etnicitet tror jag inte spelar någon roll alls, men enligt Islam så "fanns" Islam redan i Mecka men hade glömts bort av invånarna som då begådde gravavgudadyrkan. Därför sändes profeten (fvmh) dit, för att korrigera och rätta upp Kaba till var det en gång var, en plats där man dyrkar Gud helt monoteistiskt. Det fanns flera hundra tusen profeter, och jag är säker på att inte alla var araber eller från mellanöstern.

Islam spreds ju faktiskt ända till Kina och långt avlägsna länder, t.o.m vikingarna blev predikade för när de reste dit på sina färder, så nej, jag tror inte alls på att det var meningen att Islam skulle stanna i Saudiarabien och närliggande områden. Och det har det ju inte heller gjort; folk över hela världen i alla möjliga länder är muslimer.

 

 
 

Jag förstår dig inte alls. En människa, oavsett religion, är inte troende om denne förnekar existensen av Gud. Man kan inte vara troende och samtidigt säga att man inte tror på Gud. Det är som om en ateist skulle kalla sig ateist men ändå tro på Gud. Det är en total logikvurpa. Visst, man kan gå efter de moraliska rättesnörena i Bibeln eller Koranen men det gör inte personen till en troende.

Det finns gott om moderna tolkningar av Koranen, det finns till och med verser i Koranen som säger att en del saker som nämns är allegorier och metaforer, så att en del saker är helt bildigt menat är ingen frågan om. Det finns de muslimer som tolkar Adam och Eva's historia bokstavligt, och det finns de som tolkar den ur ett evolutionärt perspektiv. Det finns mängder av olikheter i personers tro även inom Islam. Men nej, att säga att Gud inte finns, då är man inte muslim/troende längre alls och det blir en helt annan diskussion.

Jo, meningar i Koranen har debatterats flitigt de senaste 1400 åren och det är just p.g.a. att man faktiskt inte kan veta 100% vilken den korrekta tolkningen är, då det finns så många olika betydelser av ord, metaforer, osv. Men det är inte skäl för att inte tro alls, vissa saker kan inte feltolkas (i Koranen), t.ex att det bara finns en Gud, att man ska vara en god troende, upprätta bönen, ge allmosa, tro på efterlivet, osv. Såna saker är de viktigaste, de är grundpelarna i tron, och därför spelar det mindre roll om vad för förvirring kan uppstå kring "mindre viktiga" saker, om du förstår hur jag menar.

Jag sätter t.ex inte så stor tid vid att fundera över om Adam och Eva i lustgården är en allegorisk berättelse om de första tänkande människorna, eller om det är så som det ordagrant står i Koranen. Det är intressant, mycket intressant, men det gynnar inte mig just nu att fundera kring det, då jag tycker det centrala budskapet är viktigare att hålla i tanken. Jag håller fast vid att jag tror helt på Koranen och vad som står, bara det att jag inte kan veta vilka saker som är menade som allegorier och metaforer, och vilka som inte är det.

Man får och bör ifrågasätta livet och Koranen enligt Islam med. Det finns t.o.m uppmaningar att göra så i Koranen, för att man skall göra ett informerat och helhjärtat beslut ifall man väljer att acceptera religionen. Man kan tvivla på Gud, men om man kommer fram till att man inte tror på Honom, kan man rimligtvis inte kalla sig muslim. Definitionen av att vara religiös är ju just att man tror på Gud eller en högre makt. Jag förstår det du skriver, men jag skulle snarare kalla en sådan person för agnostiker och inte kristen, för en troende kristen tror på Gud.

Till exempel?

Om man vågar och vill beror ju helt på vilket slags samhälle man lever i. I vissa länder är de så strikta med vad den stora massan "får" tro på, någon som tror på sufistiska element (den spirituella sidan av Islam), kan bli sedd med väldigt stränga ögon i t.ex Saudiarabien där de flesta är bokstavstroende följare av hanbaliskolan. Men bara för att just de personerna fått för sig att ingenting får eller ska ifrågasättas, betyder det inte att det är så. I andra länder och samhällen ser diskussionen helt annorlunda ut, där uppmanas folk att tänka på de djupa meningarna i Koranen och inte bara vad som kan synas på ytan (som i fallet med bokstavstroende). Allt är relativt beroende på hur ens omgivning ser ut.