Hjälp till son med selektiv ätstörning

Min unge var också sådär i den åldern.
Det gick över av sig självt.
Vi gjorde ingen stor grej av det, det enda vi gjorde var att vi oftast lagade mat som han åt så att det inte skulle märkas så mycket.
Jag ville inte att det skulle bli en uppmärksamhetsgrej, liksom.

Han hade några rätter som han åt utan problem och vi växlade mellan dessa hela familjen under en period. Det var inget som direkt märktes, då det ändå var rätt vanliga grejer han gillade, fläskkött, korv och köttfärs (inte grytor och gratänger och annan blandad mat), potatis, mos och "vanlig" pasta (inte ris, stekt potatis eller spenatpasta) och ett par sorters bröd (släta, utan korn), morötter, gurka, majskorn, bananer. Smaklös ost typ Gouda. Smörgåsskinka. Mjölk. Vaniljglass. "Rena" grejer.

När jag nu räknar upp det så inser jag att det var rätt mycket han åt ändå, men när det begav sig kändes det verkligen som om han var en jättekräsen unge som inte åt nåt alls :)

Det innebar ju att matsedeln hemma blev lite enahanda ett tag, men hellre det än att hålla på och truga och krångla, vilket bara gjorde saken värre.
Sakta men säkert utökade han själv sina kulinariska vyer (det fanns ju annan mat på bordet också ibland, t.ex gröna ärtor, champinjoner, sås och tomatsallad) och nu äter han precis allt.

Grejen var att så fort någon försökte truga honom eller förmå honom att äta sånt han inte ville, så gick utvecklingen en smula bakåt. Han blev misstänksam och matmotsträvig.

Nu kanske inte ditt barn är som mitt, men om han är det är mitt tips att inte truga och framförallt inte göra ett jätteproblem av det.

Gör inte det till en speciell sak om du kan undvika det, det är mitt råd.