Anonym (mamma)

Äldre 5 Feb 08:09

100 svar

Stämd på vårdnad och umgänge

Nu har pappan stämt mig på gemensam vårdnad och umgänge 2h/v med kontaktperson. Vår dotter är lite mer än 8 månader och de har aldrig träffats. Varför det blivit så är en annan historia. Jag vill verkligen inte lämna ut min dotter till två främmande människor i ens 10 minuter. Jag anser inte att det är tryggt alls för henne. Hon är en känslig tjej, väldigt tykäns och mammig. Det är knappt att hennes mormor (som hon träffar varje dag) kan ha henne i en halvtimme själv. Jag ammar henne fortfarande då hon totalvägrar mat, förhoppningsvis intresserar hon sig för mat snart. Hon är inne i en period nu då hon är väldigt ledsen och gnällig (tänder på g förmodligen) och inte vill sitta lugnt och stilla för en sekund. Jag anser att det han begär är omöjligt. Det är inte tryggt för mig, det är inte tryggt för honom, som för övrigt aldrig haft nåt med barn att göra, och framför allt så är det inte tryggt för vår dotter. Jag yrkar på (iallafall till en början) ett umgängestillfälle varannan vecka MED mig närvarande OCH kontaktperson, och tidsvis är det så länge våran dotter tillåter. Jag tänker inte sitta och låta henne mordhållas en timme bara för att det står så i papperna. Men däremot om hon är nöjd i två timmar så är ju det jättebra. Som sagt, så länge hon tillåter. Men om han vill träffa henne utan mig, hur kan umgänget se ut då? Då måste hon väl lära känna kontaktpersonen först?

Och gemensam vårdnad, det är bara skrattretande att han stämmer mig på det.. vi kan inte ens föra en dialog. Hur ska vi kunna sammarbeta då?

Hur tror ni tingsrätten kommer döma?

skpklm

Äldre 6 Feb 07:12

#59

MxMeNow skrev 2015-02-05 11:45:57 följande:

Varför få barn med någon du inte litar på kan ta hand om ERAT barn?

Varför har du inte låtit pappan vara delaktig?

Varför tror du att du med ovanstående frågeställningar och dåliga omdöme i åtanke är en bättre förälder än barnets pappa?

Hade en väninna som gjorde så; höll pappan utanför. Hon informerade förskolan om att pappan inte fick stå utanför staketet och titta på sin dotter. Hon öppnade inte dörren när han stod där med en trehjuling som födelsedagspresent åt deras gemensamma barn.

Med tiden insåg hon sitt misstag. Efterhand var hon mycket nöjd med att pappan räknade mattetal med dottern etc....

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 6 Feb 08:49

#60

Det verkar som att ingen läst mitt inlägg om att HAN inte viljat ha med oss att göra! Jag har kontaktat honom men han har skitit i oss. Jag har bjudit över honom och han har totalignorerat det. Varför blir jag beskylld för att ha hållt honom utanför?? Lägg ner nu, snälla. Jag skrev här för att få råd och hjälp för jag har ångest över att sätta min dotter ensam i ett rum med två okända människor, det kan inte vara bra för något barn. Inte för att bli synad som person, dömd, utskälld och nedtryckt. Men det verkar vara endast såna personer som finns på familjeliv. Jag är ledsen över att de inte kan ha en normal kontakt när jag vet att vi KAN vistas i samma rum. Det här är bara dumheter.

Anonym (oops)

Äldre 6 Feb 08:55

#61

Anonym (mamma) skrev 2015-02-06 08:49:53 följande:

Det verkar som att ingen läst mitt inlägg om att HAN inte viljat ha med oss att göra! Jag har kontaktat honom men han har skitit i oss. Jag har bjudit över honom och han har totalignorerat det. Varför blir jag beskylld för att ha hållt honom utanför?? Lägg ner nu, snälla. Jag skrev här för att få råd och hjälp för jag har ångest över att sätta min dotter ensam i ett rum med två okända människor, det kan inte vara bra för något barn. Inte för att bli synad som person, dömd, utskälld och nedtryckt. Men det verkar vara endast såna personer som finns på familjeliv. Jag är ledsen över att de inte kan ha en normal kontakt när jag vet att vi KAN vistas i samma rum. Det här är bara dumheter.

Du har fel i det. Han vill inte ha umgänge med dig utan med sitt barn, vilket även är hans rättighet. Du väljer att stå i vägen och vägra umgänge om du inte får vara med.

Han kommer absolut att få umgänge utan att du ska vara närvarande. Det finns inte en chans att du får igenom att han inte ska få det. Sen får du tycka att vi är hemska som säger som det är. Han har rätten till att få ha en så bra relation som möjligt till sitt barn. Du behöver inte tro att tingsrätten kommer att ge honom eget umgänge en jag tror att det är klokt om du förbereder dig på det.

Kjell2

Äldre 6 Feb 08:57

#62

Anonym (mamma) skrev 2015-02-06 08:49:53 följande:

Det verkar som att ingen läst mitt inlägg om att HAN inte viljat ha med oss att göra! Jag har kontaktat honom men han har skitit i oss. Jag har bjudit över honom och han har totalignorerat det. Varför blir jag beskylld för att ha hållt honom utanför?? Lägg ner nu, snälla. Jag skrev här för att få råd och hjälp för jag har ångest över att sätta min dotter ensam i ett rum med två okända människor, det kan inte vara bra för något barn. Inte för att bli synad som person, dömd, utskälld och nedtryckt. Men det verkar vara endast såna personer som finns på familjeliv. Jag är ledsen över att de inte kan ha en normal kontakt när jag vet att vi KAN vistas i samma rum. Det här är bara dumheter.

Tycker du ska läsa lite av de bra inläggen som rekomenderar dig att agera proaktivt, dvs föreslå en lösning till familjerätt och domstol som dels ger pappan umgänge och dels stillar din oro.

Börjar pappan obstruerar vettig upplägg för mycket kommer det för eller senare slå tillbaka på honom.

Sen ska du mentalt förbereda dig på att det finns en stor sannolikhet att inom en överskådlig tid så kommer ert barn ha eget umgänge med sin pappa.

Ess

Äldre 6 Feb 09:15

#63

Anonym (mamma) skrev 2015-02-06 08:49:53 följande:

Det verkar som att ingen läst mitt inlägg om att HAN inte viljat ha med oss att göra! Jag har kontaktat honom men han har skitit i oss. Jag har bjudit över honom och han har totalignorerat det. Varför blir jag beskylld för att ha hållt honom utanför?? Lägg ner nu, snälla. Jag skrev här för att få råd och hjälp för jag har ångest över att sätta min dotter ensam i ett rum med två okända människor, det kan inte vara bra för något barn. Inte för att bli synad som person, dömd, utskälld och nedtryckt. Men det verkar vara endast såna personer som finns på familjeliv. Jag är ledsen över att de inte kan ha en normal kontakt när jag vet att vi KAN vistas i samma rum. Det här är bara dumheter.

Istället för att vänta på vad som händer, så gå aktivt in och tex föreslå att han får två tillfällen i veckan att träffa dottern hemma hos mormor med henne närvarande, om han nu vägrar träffa dig.
Det kan du motivera varför det skulle va för barnets bästa. Invand miljö och med en kontaktperson hon känner.

Föreslå samarbetssamtal där målet är att han i framtiden ska kunna ha halva vårdnaden och halva boendet.

Du ska aldrig motarbeta honom, för då fäller du dig själv. Lyssna vad han vill, föreslå förändringar i det som gynnar barnet, sen om han misslyckas så står du stark och han trillar på eget grepp.

Anonym (gg)

Äldre 6 Feb 09:22

#64

Anonym (mamma) skrev 2015-02-06 08:49:53 följande:

Det verkar som att ingen läst mitt inlägg om att HAN inte viljat ha med oss att göra! Jag har kontaktat honom men han har skitit i oss. Jag har bjudit över honom och han har totalignorerat det. Varför blir jag beskylld för att ha hållt honom utanför?? Lägg ner nu, snälla. Jag skrev här för att få råd och hjälp för jag har ångest över att sätta min dotter ensam i ett rum med två okända människor, det kan inte vara bra för något barn. Inte för att bli synad som person, dömd, utskälld och nedtryckt. Men det verkar vara endast såna personer som finns på familjeliv. Jag är ledsen över att de inte kan ha en normal kontakt när jag vet att vi KAN vistas i samma rum. Det här är bara dumheter.

Du vet inte om ni kan vistas i samma rum.

Du kan veta att du kan vistas i samma rum som pappan till ditt kommande barn. Med du kan inte med säkerhet säga att han kan vistas i samma rum som dig. Och så länge du inte kan vara helt säker kan du inte veta om ni kan vistas i samma rum.

Barnet har rätt till sin pappa oavsett om pappan vill ha en relation till dig eller inte. Har du några egna förslag på hur ett umgänge skulle kunna se ut utan dig närvarande? Eller ser du det som en omöjlighet?

Tänk på att många barn börjar på förskolan när de fyller ett. Och där vistas de hela dagar utan sina föräldrar. De klarar alltså av att lämnas av sin primära vårdgivare och knyta nya känslomässiga band till förskolepersonalen. Varför skulle inte ditt barn klara av att skapa sig en relation till en ny människa?

Mrs Moneybags

Äldre 6 Feb 12:50

#65

Anonym (mamma) skrev 2015-02-06 08:49:53 följande:

Det verkar som att ingen läst mitt inlägg om att HAN inte viljat ha med oss att göra! Jag har kontaktat honom men han har skitit i oss. Jag har bjudit över honom och han har totalignorerat det. Varför blir jag beskylld för att ha hållt honom utanför?? Lägg ner nu, snälla. Jag skrev här för att få råd och hjälp för jag har ångest över att sätta min dotter ensam i ett rum med två okända människor, det kan inte vara bra för något barn. Inte för att bli synad som person, dömd, utskälld och nedtryckt. Men det verkar vara endast såna personer som finns på familjeliv. Jag är ledsen över att de inte kan ha en normal kontakt när jag vet att vi KAN vistas i samma rum. Det här är bara dumheter.

Hahaha! Jag håller med. Det verkar som om ingen här kan tro att en pappa kan hålla sig undan frivilligt och sedan dyka upp och vilja ha kontakt.

Det är väl relativt vanligt i förhållanden som har havererat kring förlossningen/graviditeten???

Däremot får du nog gilla läget som det är just nu och låta honom träffa flickan dessa futtiga timmar varje vecka. Det kommer hon inte att ta skada av.

Det är mycket möjligt att ni alla kan träffas senare i hennes liv under annorlunda former, men ni får ta det steg för steg.

Ess

Äldre 6 Feb 13:19

#66

Mrs Moneybags skrev 2015-02-06 12:50:38 följande:

Hahaha! Jag håller med. Det verkar som om ingen här kan tro att en pappa kan hålla sig undan frivilligt och sedan dyka upp och vilja ha kontakt.

Det är väl självklart att han kan hålla sig undan frivilligt och sen ändå vilja ha kontakt.
Men vem ska man egentligen då tänka på?
Mammans "rätt att ge igen" och undanhålla barnet på att vis.
Eller tänka på barnet att han kanske menar allvar och vill bygga en relation till det.

Skulle det visa sig senare att han är en skitstövel som lovar och lovar, men aldrig dyker upp. Då får ts ta tag i det då.

Anonym (Nej)

Äldre 6 Feb 17:00

#67

Anonym (oops) skrev 2015-02-06 08:55:47 följande:

Du har fel i det. Han vill inte ha umgänge med dig utan med sitt barn, vilket även är hans rättighet. Du väljer att stå i vägen och vägra umgänge om du inte får vara med.

Han kommer absolut att få umgänge utan att du ska vara närvarande. Det finns inte en chans att du får igenom att han inte ska få det. Sen får du tycka att vi är hemska som säger som det är. Han har rätten till att få ha en så bra relation som möjligt till sitt barn. Du behöver inte tro att tingsrätten kommer att ge honom eget umgänge en jag tror att det är klokt om du förbereder dig på det.

Föräldrar har ingen jävla rättighet till sitt barn, det är barnet som har rättighet. Läs på lite, det är pinsamt att du skriver sådär i en tråd när du uppenbarligen har noll koll.

FannyN

Äldre 6 Feb 19:47

#68

Biffenigrytan skrev 2015-02-05 08:48:01 följande:

Helgumgänge med kontaktperson (utsedd av kommunen eller socialtjänsten) kan han ju glömma. De jobbar inte på helger. ;)

Varför har ni inte försökt med vanliga samarbetssamtal hos familjerätten i första hand? Tar domstolen ens upp fall där målsägande inte ens försökt med simpla samarbetssamtal?

min son hade umgänge med en av socialtjänsten utsedd kontaktperson varje söndag i terminerna under många år. i två olika kommuner. kontaktpersonen lärde känna sonen först och det funkade jättebra.

Stämd på vårdnad och umgänge

INNEHÅLL