Inlägg från: Mrs Moneybags |Visa alla inlägg
  • Mrs Moneybags

    Stämd på vårdnad och umgänge

    Påven Johanna skrev 2015-02-05 10:36:37 följande:

    Nu handlar tråden om ett barn som inte gråtit vid umgänge med pappan eftersom hon hittills inte ens getts chansen att träffa sin pappa. Så vi kanske ska prata vidare om trådstarten. Jag tycker att ts redan fått flera utmärkta förslag men det kan ju finnas ytterligare mera att göra. Att pappan inte skulle få träffa sin dotter för att ts upplever henne som "tykänslig" och för att ts vill vara med ser jag som något ts får bearbeta på egen hand. Finns det två föräldrar så har barnet rätt till dem båda.


    Jag håller med dig i princip, men varför är det alltid så att förälderns rätt trumfar barnets??

    En pappa eller mamma kan hålla sig borta i åratal och sedan komma tillbaka och kräva umgänge på sina egna villkor. Det är så ensidigt. 

    Bara namnet "Föräldrabalken" låter så föräldracentrerat. 
  • Mrs Moneybags
    Brumma skrev 2015-02-05 11:03:03 följande:
    Vad bra. Då har du lyckats överföra trygghetskänsla till barnet. Det är dock ganska vanligt - hur lite du än tror det - att även ettåringar "vänder på en femöring" så fort föräldern försvunnit ur synhåll. OM barnet är tryggt.

    Min ettåring är tex väldigt mammig. Är jag i närheten är det bara mamma som gäller. Skrik o gråt om pappa tar istället. Är jag dock utom synhåll så är han hur glad o nöjd som helst i pappas närhet :)

    Att ta för givet att alla barn som skriker har ångest eller har ont är lite världsfrånvänt.. och ganska nedvärderande mot alla de föräldrar som har barn som INTE beter sig exakt som ditt...Barn är - precis som vi vuxna - olika.
    Det är vanligt att de slutar gråta efter en stund, men let's be real, jag har skolat in min son två gånger på två olika dagis och har sett enstaka barn som har gråtit NON STOP från tidig morgon till sen eftermiddag. Det tror inte jag är hälsosamt.

    Sedan har de flesta av oss realiteten att vi måste gå och jobba och försörja oss, så vi har inte möjligheten att välja. 

    Men jag tror absolut inte ett ögonblick på att en ettåring trivs att vara borta från mamma eller pappa hela dagarna. Men visst blir det folk av de småttingarna också

    Inte tror jag TS baby tar skada av att träffa pappa två timmar i veckan.  
  • Mrs Moneybags
    Anonym (mamma) skrev 2015-02-06 08:49:53 följande:

    Det verkar som att ingen läst mitt inlägg om att HAN inte viljat ha med oss att göra! Jag har kontaktat honom men han har skitit i oss. Jag har bjudit över honom och han har totalignorerat det. Varför blir jag beskylld för att ha hållt honom utanför?? Lägg ner nu, snälla. Jag skrev här för att få råd och hjälp för jag har ångest över att sätta min dotter ensam i ett rum med två okända människor, det kan inte vara bra för något barn. Inte för att bli synad som person, dömd, utskälld och nedtryckt. Men det verkar vara endast såna personer som finns på familjeliv. Jag är ledsen över att de inte kan ha en normal kontakt när jag vet att vi KAN vistas i samma rum. Det här är bara dumheter.


    Hahaha! Jag håller med. Det verkar som om ingen här kan tro att en pappa kan hålla sig undan frivilligt och sedan dyka upp och vilja ha kontakt. 

    Det är väl relativt vanligt i förhållanden som har havererat kring förlossningen/graviditeten???

    Däremot får du nog gilla läget som det är just nu och låta honom träffa flickan dessa futtiga timmar varje vecka. Det kommer hon inte att ta skada av. 

    Det är mycket möjligt att ni alla kan träffas senare i hennes liv under annorlunda former, men ni får ta det steg för steg.
Svar på tråden Stämd på vårdnad och umgänge