Bara tillägga att många förskolor har inskolningar på dagis med ettåringar där föräldern är med tre hela dagar och barnet lämnas själv redan dag fyra. Går ofta väldigt bra.
Det är knappt 4 månader kvar. Barnet är inte ditt utan ert. Är du ekonomiskt oberoende eller hur planerar du att fixa ekonomin utan att arbeta?
I de lägena så brukar man förlänga inskolningen. Men det beror lite på VARFÖR barnet skriker... väldigt ofta så är det föräldern som inte klarar överlämnandet och överför sin ångest på barnet. Så fort föräldern gått växlar barnet humör. I de fallen är BARNET färdiginskolat.
Jätteskönt för dig att du kan välja. Alla har inye valmöjligheten att INTE skola in barnet vid ett års ålder. Så -"kul för dig. Men lägg av att fördöma de som inte kan välja... ELLER de som har en annan åsikt än dig.
Ja. En del barn skriker "bara för att". Det är ganska stor skillnad på skrik i skrik. Ngt som de flesta föräldrar lär sig att kunna igen. Olika skrik för hunger, ensamhet, våt blöja, smärta - och trots. Bland annat.Skriker ditt barn enbart för att uttrycka sorg och ångest?
Det är inte heller för barnets bästa att överföra sin egen separationsångest på barnet. Tyvärr är det ganska vanligt - både vid inskolning men även om föräldrarna är separerade. Jag har på nära håll sett hur dåligt det kan få ett barn att må när en förälder överfört sin egen saknad på barnet.
Vad bra. Då har du lyckats överföra trygghetskänsla till barnet. Det är dock ganska vanligt - hur lite du än tror det - att även ettåringar "vänder på en femöring" så fort föräldern försvunnit ur synhåll. OM barnet är tryggt.
Min ettåring är tex väldigt mammig. Är jag i närheten är det bara mamma som gäller. Skrik o gråt om pappa tar istället. Är jag dock utom synhåll så är han hur glad o nöjd som helst i pappas närhet :)
Att ta för givet att alla barn som skriker har ångest eller har ont är lite världsfrånvänt.. och ganska nedvärderande mot alla de föräldrar som har barn som INTE beter sig exakt som ditt...Barn är - precis som vi vuxna - olika.