Om ni har svårt att samarbeta lär han inte få vårdnaden om du inte helt straffar ut dig.
Är det regelbundet umgänge med kontaktperson men utan dig lär han få det.
Funkar det bra kommer han se ha möjlighet att få mera och själv.
Jag vill absolut medverka till umgänge och inte motverka. Jag vet att han kommer få igenom umgänge och det är jättebra och någonting jag vill också, att vår dotter ska ha en bra relation till sin pappa. Det är för övrigt han som inte viljat vara delaktig, och som inte viljat ens prata med mig. Varför? Jo, för att han slog mig och jag lämnade. Han är ingen människa som slår egentligen och ingen våldsam person men det hade varit dåligt väldigt länge, mycket uppbyggd ilska. Jag hade lämnat även om han inte slog mig. Hur som helst har han inte sagt ett ljud (jag har hört av mig till honom och skickat bilder mm men har aldrig fått svar) förrän nu då han stämt mig. Han kommer heller inte gå med på samarbetssamtal då han absolut inte väl träffa mig eftersom jaa, jag lämnade honom. Trots allt det här vill han ha gemensam vårdnad och umgänge 2h/v UTAN mig. Kommer TR verkligen sätta en 8 månaders bebis i ett rum med två okända människor två gånger i veckan? Har jag inget att säga till om? Hon kommer att må så dåligt av det. Visst, han är pappa men det vet inte våran dotter än, hon känner inte honom och då vill jag börja försiktigt, jag vill inte att hon för en sekund ska må dåligt eller känna sig otrygg... jag vill att hon ska ha en god relation med sin pappa men inte till varje pris. Ska vi behöva anpassa oss efter honom och hans vilja? Det är väl ändå han som ska anpassa sig efter våran dotter, svälja sin stolthet och komma och hälsa på i hennes hem och ta del av hennes vardag? Nej, dra in massor myndigheter i det hela och slösa deras tid bara för att han är långsur. Jag blir så trött!! Det känns inte alls som att det är våran dotter som är i centrum, utan han.. han ska komma precis som han behagar och bara kräva massor saker. Han tänker bara på sig själv och det är därför jag vill begränsa umgänget till en början.
Det verkar som att ingen läst mitt inlägg om att HAN inte viljat ha med oss att göra! Jag har kontaktat honom men han har skitit i oss. Jag har bjudit över honom och han har totalignorerat det. Varför blir jag beskylld för att ha hållt honom utanför?? Lägg ner nu, snälla. Jag skrev här för att få råd och hjälp för jag har ångest över att sätta min dotter ensam i ett rum med två okända människor, det kan inte vara bra för något barn. Inte för att bli synad som person, dömd, utskälld och nedtryckt. Men det verkar vara endast såna personer som finns på familjeliv. Jag är ledsen över att de inte kan ha en normal kontakt när jag vet att vi KAN vistas i samma rum. Det här är bara dumheter.