Stämd på vårdnad och umgänge

Han har aldrig träffat henne. Det är väl bäst att ta det lugnt i början med tanke på hennes låga ålder och tykänslighet för andra människor? Dessutom, kan de döma ut kontaktperson flera gånger i veckan trots att de aldrig träffats? Vart är barnets bästa i det? Det är ju bara till pappans fördel låter det som. Det är för övrigt HAN som vägrar träffa MIG.

Bara tillägga att många förskolor har inskolningar på dagis med ettåringar där föräldern är med tre hela dagar och barnet lämnas själv redan dag fyra. Går ofta väldigt bra.

Jag skulle ALDRIG lämna ett så litet barn på förskola.

"Går oftast väldigt bra" - är det även om barnet skriker och gråter sig hes när mamman eller pappan lämnar? - För mig är inte en sådan reaktion synonymt med "går väldigt bra".

Mitt barn började på förskola strax innan fyra års ålder. Tack för kaffet!

Mmm, visst. Barn skriker ju bara för att. Inte för att de inte kan prata och uttrycka sin sorg och ångest på annat vis.

Att vända sitt gråtande barn ryggen är horribelt! Sannerligen inte för barnets bästa.

Mitt barn har nog bara skrikigt och gråtit vid smärta, då barnet exempelvis ramlat, haft öronvärk eller halsont typ.

Barnet har gråtit en gång vid lämning på förskolan. Jag valde då att ta hem barnet den dagen, då barnet var helt otröstligt.

En ettåring som skriker, gråter och sträcker ut armarna efter föräldern som är på väg att lämna, säger egentligen: "Nej! Överge mig inte! Kom tillbaka, ta med mig! Jag vill inte vara utan dig!".

Nu handlar tråden om ett barn som inte gråtit vid umgänge med pappan eftersom hon hittills inte ens getts chansen att träffa sin pappa. Så vi kanske ska prata vidare om trådstarten. Jag tycker att ts redan fått flera utmärkta förslag men det kan ju finnas ytterligare mera att göra. Att pappan inte skulle få träffa sin dotter för att ts upplever henne som "tykänslig" och för att ts vill vara med ser jag som något ts får bearbeta på egen hand. Finns det två föräldrar så har barnet rätt till dem båda.

Ett barn som skriker hjärtskärande när mamma eller pappa lämnar på förskolan, för att sedan sluta skrika fem minuter senare har GETT UPP! Barnet vet att det inte hjälper. Överlevnadsinstinkten kickar in och barnet ger upp, helt enkelt.

Googla på det. Finns SÅ många studier som menar på att det är precis så som det lilla barnets hjärna fungerar.

Det är vanligt att de slutar gråta efter en stund, men let's be real, jag har skolat in min son två gånger på två olika dagis och har sett enstaka barn som har gråtit NON STOP från tidig morgon till sen eftermiddag. Det tror inte jag är hälsosamt.

Sedan har de flesta av oss realiteten att vi måste gå och jobba och försörja oss, så vi har inte möjligheten att välja. 

Men jag tror absolut inte ett ögonblick på att en ettåring trivs att vara borta från mamma eller pappa hela dagarna. Men visst blir det folk av de småttingarna också

Inte tror jag TS baby tar skada av att träffa pappa två timmar i veckan.  

Vad har det där med Ts tråd att göra öht? Pappan har stämt Ts och han kommer att få igenom umgänge, utan att Ts ska vara närvarande.

Hen svarade på frågan.

Men vilket jävla daltande! Ungen är 8 månader, hon lär knappast få men för livet om ett umgänge kommer igång direkt. 

Det är skit samma vad han gjort tidigare, nu vill han träffa sitt barn och det ska han få göra, för både hennes och hans skull.

Att hon ska behöva lära känna kontaktpersonen och pappan är ju löjligt, hon är för liten för att må dåligt av omedelbart umgänge. Det är bara en undanflykt från din sida för att dra ut på det hela. Låt honom träffa ungen nu!

PS! Vad fan menar du med "tykänslig"?! Det ordet finns inte!

Det verkar som att ingen läst mitt inlägg om att HAN inte viljat ha med oss att göra! Jag har kontaktat honom men han har skitit i oss. Jag har bjudit över honom och han har totalignorerat det. Varför blir jag beskylld för att ha hållt honom utanför?? Lägg ner nu, snälla. Jag skrev här för att få råd och hjälp för jag har ångest över att sätta min dotter ensam i ett rum med två okända människor, det kan inte vara bra för något barn. Inte för att bli synad som person, dömd, utskälld och nedtryckt. Men det verkar vara endast såna personer som finns på familjeliv. Jag är ledsen över att de inte kan ha en normal kontakt när jag vet att vi KAN vistas i samma rum. Det här är bara dumheter.

TS 

Som ensamstående själv så vet jag precis vad du går igenom.

Har befunnit mej i samma sits som du.

Tycker att du inte ska lyssna på de negativa människor som säger att du kommer hamna i onåd hos Soc.

Jag gjorde det och det kommer jag få ångra resten av mitt liv- med det förflutna i åtanke bemöter man morgon dagen och jag blev ombedd att bortse från det som hänt innan- eller egentligen inte ens ombedd. . .jag blev beordrad annars skulle jag allt få se.

Det skulle bli tingsrätt och en massa skit.

Mot bättre vetande och min magkänsla som skrek av förtvivlan gick jag med på att låta mitt barn ha umgänge med kontaktperson(barnet var då 7 månader gammalt).

Det följde tre- fyra år av ett jojo helvete som inte på det minsta sätt var något som låg i barnens intresse. Bio pappa kom och gick som han ville- uteblev från möten, bråkade och blev öppet frustrerad och argt på barnet när det inte ville söka kontakt med honom efter månader av frånfälle från hans sida.

Barnet for illa av situationen och jag fick tillslut ta kontakt med en psykolog som var specialiserad på barn. . .

Det blev tillslut ohållbart och det blev ett avbrott som nu varat i sju år. . .

Som ensam vårdnadshavare har du en skyldighet att tillhandahålla ett umgänge om bio pappan vill- men du kan avgöra själv om det ska vara en halv timme, fem minuter eller en hel helg.

Viktigast är att du känner att du kan föra dialog med pappan- går inte det så blir det inte bra.

Man ska inte behöva lämna sitt barn med någon som man inte litar på och inte kan prata med.

 

 

Hemskt att läsa denna tråd! Massor med moral kärringar som tror dom är så smarta!

Spyr på er! Ts har inte sagt att hon inte vill ha pappan närvarande för dottern! Hon har försökt att kontakta pappan och han verkar blint ha skitit i det! På det sättet oxå skitit i dottern pga att det helt plötsligt inte går att träffa dottern när mamman är närvarande! Det är hans förlust! Och väldigt uselt gjort utav en så kallad pappa.

Och ja det är klart att pappan ska ha umgänge med sitt barn det är en rättighet och det förstår såklart ts oxå!

Och jag förstår att ts är nervös vem skulle inte vara det när hon inte riktigt vet hur det kommer gå till. Det kanske var därför hon sökte svar här. Men det första ni gör är att hoppa på henne med massa anklagelser. Urs skäms på er vuxna människor!