I skolan tyckte fröken att dottern som är så bra att teckna ska jobba med det, jag invände att det kan vara svårt att försörja sig på när många vill teckna. Serietecknare har dottern sagt.
Framtidsjobb
www.dn.se/ekonomi/har-ar-yrkena-som-lattast-ger-jobb-i-framtiden/
Mad tanke på alla flumskolor som tidsfördriv, utbildningar bör styras upp bättre till vad vi behöver?
Jag tycker man ska utbilda sig för att få en inkomst, och sen göra som de som startar eget och lyckas- ägna tid åt det du vill som hobby först, och skifta gradvis över till drömjobbet när du får inkomster av det.
Spelar ingen roll hur bra man är på att t.ex. teckna, spela eller sjunga, om ingen vill betala en för det måste man kunna försörja sig på något vis.
Jag tycker man ska utbilda sig till det man vill jobba med och även vara öppen för att kunna ändra sig som vuxen och utbilda sig till ngt annat om man hittar ngt annat roligt yrke.
Hur gammalt är barnet?
Ett barn skulle jag aldrig komma på idén att hämma i dennes intressen genom att prata jobb och framtid.
Vad man väljer i gymnasiet t.ex. har inte så stor betydelse för framtiden. Det är en perfekt tid att prova sig fram.
Jag tycker man ska utbilda sig till det man vill jobba med och även vara öppen för att kunna ändra sig som vuxen och utbilda sig till ngt annat om man hittar ngt annat roligt yrke.
Hur gammalt är barnet?
Ett barn skulle jag aldrig komma på idén att hämma i dennes intressen genom att prata jobb och framtid.
Vad man väljer i gymnasiet t.ex. har inte så stor betydelse för framtiden. Det är en perfekt tid att prova sig fram.
Jag tycker man ska utbilda sig till det man vill jobba med och även vara öppen för att kunna ändra sig som vuxen och utbilda sig till ngt annat om man hittar ngt annat roligt yrke.
Jag tycker att man bör utbilda sig till något som med hög sannolikhet ger en vettig inkomst. Hobbys kan man hålla på med på fritiden - och skulle det visa sig att man är så himla bra på sin hobby kan man, när man är såpass bra att man kan tjäna pengar på det, gå över till det som inkomstbringande verksamhet istället.
Jag tycker att man bör utbilda sig till något som med hög sannolikhet ger en vettig inkomst. Hobbys kan man hålla på med på fritiden - och skulle det visa sig att man är så himla bra på sin hobby kan man, när man är såpass bra att man kan tjäna pengar på det, gå över till det som inkomstbringande verksamhet istället.
Man stöttar väl barnet i de dom vill. Vem säger att just hon inte kan lyckas med sin dröm? Varför som förälder sätta käppar i hjulen?
De kan bli väldigt bra och hon kan glädjas just att hon följt hennes egen väg och inte gjort som alla andra.
Det kan även bli ett misslyckande. Och att misslyckas i livet kan bli ledsamt och jobbigt, men samtidigt en väldigt stor erfarenhet det också. Att lära sig reda ut problemen det skapar för att sen ta sig upp igen till nya mål.
Sluta dalta med barnen, inte undra på att många 20 åringar som söker jobb idag inte står på egna ben, dvs tar egna initiativ. Visst finns de många som gör de också för att förtydliga det hela, men otroligt många idag flyter bara med. Dom som är 30 idag, många fler som då va 20 kunde stå på egna ben och lösa problem. Många 20 åringar i arbetslivet beter sig som fjortisar. Det pga att föräldrarna inte låter barnen klara av problem själv och att det är så lätt idag att bara slå nummer och få tag i föräldrarna, istället för att faktiskt komma på lösningen själv.
Man ska stötta dom och finnas där, men inte ta över hela handen och tänka åt dom. Två helt olika saker, skärpning många av dagens föräldrar, sluta torka 15 åringar i rumpan!
Man ska utbilda mot arbetsmarknadens och samhällets behov.
Och man ska låta 11-åringar behålla sina drömmar och tro på sig själva.
Jag förstår överhuvud taget inte vad dotterns samtal har med din fråga att göra. Menar du att läraren gjorde fel som sa till en 11-åring att hon är så duktig på att rita att hon skulle kunna satsa på det? Låter i mina öron som en klok lärare som ser barnet hon har framför sig och som möter henne där hon är.
Ingen av oss vet för övrigt hur samhället set ut om 20-30 år. Kanske har vi datorer till så mycket att en handmålad teckning säljer lika bra som ett hembakat bröd idag? Med alla dessa tekniska lösningar som finns och troligtvis kommer att finnas är säkert förmågan att teckna, skapa ritningar och designa olika program inte alls oviktig. Idag använder vi andras program, imorgon gör vi kanske våra egna. Vem vet.
Oavsett, ditt barn är 11. I den åldern är det så otroligt viktigt att de får känna sig trygga, att deras styrkor betraktas som viktiga vilket läraren är nog så medveten om. Det går illa för betydligt fler barn pga för hög press hemifrån än pga tidiga konstnärsdrömmar. En 11-åring är ett barn med orealistisk bild av vuxenlivet, med fantasi, drömmar och barnets tålamod. Och där måste 11-åringen mötas. Inte talas tillrätta, utan varsamt guidas i en riktning som ger utveckling och en sådan riktning kan absolut stakas ut med hjälp av drömmar och lek.
Väldigt få vuxna arbetar med sitt 11-åriga jags dröm, börjar de utbilda sig vid 20 är det nio år dit. För nio år sedan var de tvååringar som inte ens kunde klä på sig själva. Du kan nog tryggt utgå från att ditt barn kommer utvecklas och prioritera om i takt med stigande ålder och mognad. Och du kan tryggt utgå från att ditt barn kommer att möta samma förväntningar från skolan på att utveckla sin språkliga och matematiska förmåga som alla andra barn.
Om man har en dröm, så utbildar man sig åt det hållet. Är drömmen tillräckligt viktig, så kan man sedan försörja sig på något jobb vilket som helst och leva sin dröm på fritiden.
Har man ingen sådan särskild dröm, så kan man ju utbilda sig till ett välbetalt jobb - om det nu är pengar man är ute efter. Annars kan man hoppa över den där delen med studieskulder. Varför sätta sig i skuld för en utbildning man inte vill ha?
När dom är 16 ska dom välja linje
Man ska följa sina drömmar, inte andras. Man ska göra det man älskar istället för det som sägs ge mest pengar. När man gör det man älskar och följer sina drömmar skapar man den bästa förutsättningen med att lyckas, få bra betalt, trivas med sitt arbete, bli utmärkt på det man gör och slippa bli utbränd. Om alla istället gjorde så skulle också var och en sitta på sin plats och inte på andras. Folk följer många gånger det ekonomiska flödet istället för den egna drömmen eftersom det ger ett falskt sken av trygghet. Sen när de väl sitter fast i ett arbete de vantrivs med men som ger en bra lön vågar de inte chansa.
Jag pratar med mina barn om hobby och jobb. Normalt sett, för de flesta, är teckning, sång osv en hobby. Ytterst få kan leva på det.
Man bör skaffa ett jobb som man trivs med OCH tjänar bra på. Med tanke på alla olika yrkeskategorier som finns är jag säker på att man kan hitta båda i ett och samma jobb. Utöver det kan man ha en hobby.
Skolans grundutbildnig bör fokusera på vad som ger jobb.