Inlägg från: Anonym (Hur?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hur?)

    Samarbetssvårigheter pga religion

    Borde inte han ha insett, innan han skaffade barn med mig, var jag stod? Med tanke på att jag talade om det menar jag. Det är viktigt för honom, uppenbarligen. Men det är viktigt för mig också. Det handlar inte om en köttbit för mig, det handlar om rätten till fri vilja och den är jag inte beredd att förhandla bort hemma hos mig.

    Varför skulle skulden ligga hos mig? Varför är det inte han som orsakar konflikt när han vill bestämma hur det ska vara hos mig?

  • Anonym (Hur?)

    Precis, det finns en gräns för vad jag går med på. Jag går inte med på att hans vilja står över min i MITT hem.

    Jag talar inte om för min dotter vad hon skatycka om. En sexåring kan absolut föredra prickig korv framför rökt kalkon (som är min favorit) Vi serverar ofta olika pålägg, vid grillning olika kött osv. Hon väljer själv.

    Jag skulle inte kunna låta resten av familjen äta en viss mat och samtidigt förbjuda den för dottern. Med vilken motivering? Ska jag tala om för henne då tycker du att det är pappa som har bestämt det? Eller skulle jag ha en utläggning om islam? Försvara ett synsätt som jag inte tror på?

    Väljer hon själv att inte äta griskött så är det fine, då får hon alternativ mat. Likaså om hon väljer att bli vegetarian eller vegan. Jag kan inte förstå hur du kan få detta att handla om makt.

  • Anonym (Hur?)

    Ska svara mer sen, har inte riktigt tid nu. Men är ff väldigt nyfiken på vilken motivering du anser att jag skulle ge till min dotter?

  • Anonym (Hur?)
    Anonym (Suck) skrev 2015-02-03 17:58:57 följande:

    Se det som att hon är allergisk, de flesta normala familjer fixar ju specialkost och prata med dottern om varför så fattar hon nog.


    Nu är hon inte allergisk så varför skulle jag jämställa med det?

    Prata med dottern om varför? Hur ärlig ska man vara då? Därför att pappa har bestämt det? Vi pratar om tro ibland här hemma, vad jag tror på och vad pappa tror på. Så att jag skulle börja följa islam är bara konstigt.

    Fortfarande är det så att JAG var tydlig innan vi skaffade barn angående hur jag ville att vi skulle uppfostra ett eventuellt barn
  • Anonym (Hur?)
    Anonym (Suck) skrev 2015-02-03 18:09:37 följande:

    Du har ju redan bestämt dig, för att inte medla, inte förstå en annan människa, inte underlätta för din dotter, inte respektera en annan mans tro, inte arbeta på en god relation. Grisköttfrågan är ju uppenbarligen så infekterad att du blivit blind. Din dotters pappa är muslim, detta innebär att din dotter är muslim precis lika mycket som hon är svens eftersom hon är född av en svensk mamma. Du har en dotter som är en svensk muslim, låt det sjunka in och smaka på det en stund och fundera sen på hur du ska stötta din dotter bäst. Waow vilka möjligheter du har! Kanske blir det just din dotter som kommer kämpa för jämlikhet inom Islam, rätten att bära slöja utan att bli ifrågasatt och andra viktiga frågor för moderna svenska muslimska kvinnor!


    Motsatserna här är inte svensk-muslim. Min dotter är halvlibanes/halvsvensk. Hon är inte svensk muslim. Hon har två kulturer i sig men ingen religion förrän hon själv väljer det.

    Hans hem-hans regler. Mitt hem mina regler. Han får gärna lära henne saker kring sitt ursprung och sin religion, precis som jag. Det är att kompromissa, att acceptera och respektera hans sida.

    Att säga "gör som jag säger. Uppfostra vårat barn på mitt sätt annars slår jag ihjäl dig" Det är inte att kompromissa eller acceptera/respektera min sida/min dotters svenska sida.
  • Anonym (Hur?)
    Anonym (Suck) skrev 2015-02-03 18:24:24 följande:

    Man skall naturligtvis vara helt ärlig, din pappa är muslim det innebär att du också är muslim. Muslimer äter inte griskött därför äter inte du griskött. Din pappa kan berätta mer om Islam och varför man inte äter griskött. Du behöver inte följa Islam.

    Vi vet ju tyvärr inte hur tydlig DU var innan ni skaffade barn, preciso som vi inte vet hur tydlig PAPPAN anser att han var innan ni skaffade barn så vi kommenterar bara den aktuella situationen.


    Jag har ju skrivit fler gånger att jag var tydlig med att jag inte vill att mina barn ska följa en religion förrän de är gamla nog att ta det beslutet själva.

    Aldrig att jag skulle säga till min dotter att hon är muslim (eller kristen/jude/all övrig tillhörighet) Hon är inte muslim, varför skulle jag säga det...
  • Anonym (Hur?)
    Anonym (Suck) skrev 2015-02-03 18:34:07 följande:

    Precis, motsatsen är inte svensk-muslim utan det är svensk+muslim, förstår du skillnaden? Och ja, hon kanske då är svensk/libanes+muslim. De barn som är religösa väljer det inte själv, kristna uppfostrar kristna barn, judar uppfostrar judiska barn, buddister uppfostrar buddistiska barn och muslimer uppfostrar...just det! Så för en religös person finns det inte något "välja själv" där ger man sitt barn de värderingar och den religion man själv tror är bäst.

    Du har valt att skaffa barn med en muslim, då gjorde du ditt val, om du vill ha en fungerande relation med pappan så glöm "förrän hon själv väljer det". Då kan ni uppfostra er dotter tillsammans och ge henne sunda och goda värderingar som människa. Vägrar du inse denna punkt kommer du ha många år av uppförsbacke framför dig i relationen till hennes pappa.


    Så du menar att jag borde uppfostra min dotter enligt min tro då? Istället för att låta henne bestämma det själv sen?

    Härligt! Då är hon alltså svensk-libanes + muslim + min tro?

    Då håller du alltså helt plötsligt med om att han uppfostrar henne på sitt sätt och jag på mitt

    Eller hur skulle det funka annars?
  • Anonym (Hur?)
    Anonym (Suck) skrev 2015-02-03 18:53:04 följande:

    Ja...

    För om du tex. varit judinna så hade jag sagt ja, uppfostra henne absolut i din tro för jag vet att inom judendomen så är det kvinnan som är ansvarig för barnens religösa uppfostran, en judinnans barn blir alltså automatiskt judar oavsett pappans religion. En judisk man däremot som gifter sig med en icke-judisk kvinna får inte barn som är judar utan då måste barnen konvertera.

    En muslimsk kvinna får inte per automatik muslimska barn (för där är det pappans tro som styr religionen. En muslimsk man får alltid muslimska barn, därför kan en muslimsk man gifta sig med en annan troende kvinna från en anna religion.

    Detta är enkel religionskunskap, om man känner till sådant här innan man gifter sig eller skaffar barn med en person från en annan religion så blir livet så mycket enklare.  


    Så ser det ut inom islam ja. Nu är ju inte jag muslim, alltså gäller inte detta mig. Enligt min tro så föds barn fria från religiös tillhörighet. Det är också denna tro jag praktiserar, inte islam.

    Jag gör således helt rätt. Eller anser du att vissa religioner står över andra? En judisk kvinna får barn med en muslimsk man... Samma sak där. Vem bestämmer rangordningen av dessa religioner? Du?
  • Anonym (Hur?)

    Det är inte köttet som är det viktiga nej. Genom att låta honom bestämma över hennes (och min) vilja så visar jag min dotter att ens egna åsikter inte är viktiga, att man ska acceptera att bli kuvad av andra och att inte stå upp för sig själv. DET är grundläggande för mig. Jag tror inte alls att min dotter påverkas negativt av att den religiösa biten ser olika ut hos mamma och pappa. Hon kan växa upp med att pappa tror si och mamma tror så, sen kan hon själv plocka det hon tycker om från båda sidor.

  • Anonym (Hur?)

    Det skrev jag ju också, "hennes (och min) vilja"...

    Det är en sak att uppfostra och inte få sin vilja igenom i alla lägen och en annan sak att få sina grundläggande rättigheter kränkta.

    Religionsfrihet har hon precis som alla andra. Han (och jag) har rätt att lära henne hur och varför vi tror som vi gör men vi kan inte tvinga henne.

    Det är jätteviktigt för mig att lära mina barn att ifrågasätta. Om hon undrar vad jag tror på så berättar jag det och då hoppas jag att hon frågar varför. Jag hoppas att hon inte blind går in i en religiös tro utan att hon ifrågasätter och undersöker vad hon tror på.

  • Anonym (Hur?)
    Anonym (Suck) skrev 2015-02-03 22:09:52 följande:

    Barnkonventionen slår fast att barn har rätt till religionsfrihet. Den säger också att barnets föräldrar eller annan vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling och ska vägleda barnet då hon/han utövar sina rättigheter.

    När FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och Europakonventionen nämner barn i samband med religionsfrihet är det som formuleras föräldrarnas rätt att fostra sina barn i den religiösa tradition de själva tillhör. Religionsfriheten ses främst som ett skydd mot tvång och inblandning från staten.

    Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad, och att varje barns rätt till yttrandefrihet, tankefrihet, religionsfrihet och föreningsfrihet ska respekteras.


    Ja, har jag sagt nåt annat? Hon får vara vad hon vill. Hennes pappa får lära henne om islam, hindra fläskkött när hon är där och guida henne inom det som han tycker är rätt och fel.

    Men detsamma gäller också mig. Ingen av oss kan inte tvinga henne.

    Läs barnkonventionen istället... Artikel 14... Barn har rätt att tro på vilken gud de vill. Eller ingen alls...

    14. Du har rätt att tänka och tycka vad du vill. Du har rätt att följa din övertygelse och att ha vilken religion du vill. Dina föräldrar får vägleda dig, men aldrig bestämma över dina tankar.
  • Anonym (Hur?)
    Anonym (seriös) skrev 2015-02-03 23:18:32 följande:

    Varför är hennes vilja synonym med din??


    Du har kanske missat mina "och"
Svar på tråden Samarbetssvårigheter pga religion