Anonym (was)

Äldre 3 Feb 12:18

103 svar

Samarbetssvårigheter pga religion

Anonym (Hur?) skrev 2015-02-02 14:43:02 följande:

Jag och mitt ex har en dotter på 6 år, har varit separerade sedan hon var ca 1,5.

Sedan dess har dottern bott hos mig och hade till en början sporadiskt umgänge med pappan. Under senaste året har det fungerat hyfsat med varannan helg.

Vi har stora svårigheter att samarbeta pga helt olika värdegrund, mycket pga religionsskillnader.

Han är muslim, nu när han gift om sig med en tjej hemifrån har han börjat hålla ännu hårdare på vad som är "rätt och fel".

Det vi främst bråkar om just nu är huruvida hon ska äta fläskkött eller inte. Jag tycker att de behöver inte servera det här, har t o m gått med på fläskfritt i skolan, men jag vill inte ha den regeln här hemma. Jag vill inte låta henne titta när vi andra äter hennes favoriträtt men inte låta henne få pga en värdering som jag inte kan stå bakom. Jag blir hotad av honom för att jag låter henne äta fläsk och till henne säger han att hon får välja mellan fläskkött eller honom, att han ska "förvisa" henne om hon äter det.

Detta är bara en av de diskussioner vi har och fler lär det bli men vad gör man? Hur löser man detta?

Ditt ex har ingen rätt att bestämma vad er dotter ska äta i ert hem.

Lite nyfiken - varför äter hon fläskfritt i skolan? Är det flickan själv som vill det?

Jag tycker att du ska förklara för pappan vad som gäller. Han bestämmer vad flickan serveras hos honom och du bestämmer vad hon serveras hos er.
Lyssnar han inte så kontakta familjerätten och be om hjälp från dem att prata med honom. Ta upp med dem att han säger åt flickan att hon får välja mellan fläskkött eller honom. Han försöker utpressa henne att leva efter hans religion. Skulle du göra likadant? "Om du inte äter fläskkött så får du inte bo här"? Nä jag tänkte väl det. Det handlar om att visa respekt för olika levnadssätt. Du kräver inte att flickan ska få fläskkött hemma hos honom. Och han har ingen rätt att kräva att hon inte ska äta det hemma hos dig.

Visst är det viktigare för flickan att ha kontakt med sin pappa än att äta fläskkött. Men jag skulle inte kompromissa med det här. Om du ger efter - vad blir nästa grej - "du får välja mellan klassdiscot eller mig"? "Om du inte har slöja så vill jag inte träffa dig"? Hur agerar du då? För om han håller hårdare på muslimska traditioner nu så är det här bara början. När hon blir lite äldre och närmar sig tonåren blir det 100 gånger värre.

Anonym (was)

Äldre 3 Feb 12:35

#39

Mrs Moneybags skrev 2015-02-03 08:58:45 följande:

Nu har du ju valt av egen fri vilja att ha ett barn med en muslim. Då får du ta med i beräkningen att några av hans åsikter kommer att påverka er dotter.

Det finns ju ingen hälsomässig anledning till att äta fläskkött, så där skulle jag absolut ge mig om jag var du. Då är det viktigare att ta strid om slöja, kvinnans plats i samhället osv.

Fläskkött är en bagatell i sammanhanget!

Men som sagt - du har valt detta liv åt din dotter.

Exempel: jag har barn med en amerikan. Då får jag acceptera att det är viktigt för min man att lära min son spela amerikansk fotboll, baseball och äta glass i cocacola. Ingen av de sakerna tillhör mina intressen.

Jag tycker det du skriver stämmer till en viss grad.

Men jag tycker att ditt exempel haltar... säg att ni skilde er och er son bor hos dig förutom vh hos sin far. Ja då får du tillåta ditt ex att lära sonen amerikansk fotboll och baseball och äta glass i cocacola de helgerna som de träffas (du har inte med det att göra då längre faktiskt). Men tycker du att ditt ex då kan kräva av dig att du ska lära pojken spela amerikansk fotboll, baseball och äta glass i cocacola? Och är du ok med att dit ex säger till pojken att om han inte spelar amerikansk fotboll och baseball osv så vill han inte träffa honom?

TS kan inte styra över sitt ex värderingar, tro, intressen, kalla det vad du vill. Men han har ingen rätt att styra över hennes! Och han gör sin dotter illa när han försöker utpressa henne att göra som han säger åt henne.

Det hänger liksom inte på fläskköttet som jag ser det. Utan på att pappan tar sig rätten att diktera vad flickan ska äta hemma hos mamman. Och försöker tvinga flickan att lyda.

Anonym (was)

Äldre 3 Feb 13:31

#42

Anonym (Varför) skrev 2015-02-03 13:20:26 följande:

Varför skaffade du barn med en muslim? Förstod du inte att såna frågor var viktiga för honom? Du skriver att han inte åt griskött när ni bodde ihop. Förstod du inte då att han inte skulle vilja att hans barn åt det heller? Jag tycker du ska välja dina strider. Typ av kött är inget att bråka om. Samarbeta med din dotters far och acceptera att han känner ansvar för henne gentemot sin Gud. Det är hans tro och han vill i sina ögon bara det bästa för sitt barn. Du tar en fight med pappan via barnet även om du vägrar erkänna det. Om han inge får känna sig delaktig i sin dotters liv och uppfostran utan väljer att lämna så förlorar du på det. Du kommer stå där med ett ledset och förkrossat barn som saknar sin far först och främst. Hon är bara 6 nu. Det kommer komma många tillfällen då hon kommer behöva sin far och där du behöver stöd av pappan. Förstör inte det över en bit kött.

En bit kött. Eller hur. Och en slöja är bara en bit tyg. Eller?

Om nu pappan tyckte att såna saker var viktiga - varför skaffade han barn med en icke-muslim?

Och har inte pappan någon skyldighet att samarbeta med flickans mamma för barnets bästa? Nä för han är ju MUSLIM! Han följer sin GUD. Medan mamman bara följer sitt hjärta och sitt samvete och sin tro på vad som är rätt att göra och rätt sätt att uppfostra barnet som bott hos henne hela livet och nu med förutom varannan helg.

Men pappan som försvann ur dotterns liv och nu är på väg tillbaka (kanske) måste få tvinga flickan att sluta äta fläskkött, annars känner han sig inte DELAKTIG i flickans liv.

Varför tycker du att pappans åsikt väger tyngre än mammans?
Varför tycker du bara att mamman ska samarbeta och inte pappan?

Anonym (was)

Äldre 3 Feb 15:07

#46

Anonym (Varför) skrev 2015-02-03 14:24:28 följande:

Nu skrev inte TS något om att de bråkar om en slöja. Försök inte få diskussionen att handla om något den inte gör. Av din inställning så får jag intrycket att du inte skulle skaffa barn med någon som har en annan religionstillhörighet. Det får stå för dig. Alla tänker inte som dig.

Det finns en stor skillnad mellan att äta griskött och att ha sjal på huvudet. TS skriver att hennes ex inte bad till Gud, drack alkohol men ändå inte åt griskött. Alltså borde ju hon ha förstått att det var viktigt för honom oavsett hur religös han än var. Hon borde ha förstått att han skulle ha en den inställningen efter barn.

Varken du eller jag vet hur separationen gick till eller varför pappan nu har barnet varannan helg. Att ha barnet varannan helg gör en inte till mindre pappa. Han är lika viktig för dottern som hon. Och om det är en viktig fråga för honom så varför ska man börja bråka och förstöra samarbetet över den? Jag vet inte hur religös TS är heller men i Bibeln står det inte ÄT GISKÖTT det finns bara inget förbud mot griskött där. Däremot står det klart och tydligt i koranen att griskött är förbjudet inom islam. Och ingen muslim varken med sjal eller inte äter griskött.

Pappan har väl försökt och talat om för mamman och skolan att han inte vill att dottern äter det. Och när han inte fått gehör av mamman så har han bänt sig till dottern och försökt förmå henne att säga nej till griskött. Även om hans sätt att göra det på kanske är tvivelaktigt så visar det på en desperation. Varför kan inte mamman bara byta ut köttbiten? Är det ett sätt att fightas med pappan bara? Ska inte hon försöka främja barnets kontakt med UF? Om han gör slag i hoten och inte pallar mer och drar så förlorar hennes dotter sin far. Och det påverkar barn oerhört.

Men diskussionen handlar ju om att pappan vill tvinga sin dotter att följa hans muslimska seder! Inte om en bit kött. Jag tycker det är helt oväsentligt i sig om flickan äter fläskkött eller inte, själva "grejen" är ju att hon vill äta fläskkött och mamman vill servera det då och då och pappan försöker tvinga flickan att inte äta det ens hemma hos sin mamma! Sedan kan det handla om fläskkött eller morötter eller godisar med gult papper på.

Jag växte upp (förort till större stad) med flera kompisar och kompisars kompisar där ena föräldern var muslim (pappan) och mamman inte var det. Ibland funkade det bra men i ett par familjer där pappan med åren blev mer muslimsk (eller hur man ska uttrycka det) fick dessa flickor som kunnat leva som sina jämnåriga kompisar i lågstadiet gradvis begränsa sina liv. Det handlade om att inte få vara med på simundervisningen i skolan (flickor i mellanstadiet som inte fick träna simning samtidigt som pojkarna i klassen). Det handlade om att vara tvungen att gå hem direkt efter skolans slut på högstadiet och gymnasiet, inte stanna och prata med klasskompisarna (för där fanns pojkar!). Discon och fester under tonåren var bara att glömma för dessa flickor. Varje sak för sig var inte så stor från början men de bildade ett mönster. Och det började med små steg, obetydliga vart för sig. Om pappan i TS fall upptäcker att han kan styra TS beteende och tvinga flickan att följa muslimska regler hemma hos hennes "icke-muslimska" mamma med hjälp av utpressning - varför skulle han stoppa vid en köttbit?

Sedan är jag fullkomligt allergisk för folk som försöker tvinga på andra sitt sätt att leva och menar att det är ett bättre sätt! Det hjälper liksom inte att de hänvisar till att "gud" säger att man ska leva så.

Jag tycker att en bra kompromiss i det här fallet när föräldrarna är skilda är att mamman bestämmer hemma hos sig och pappa bestämmer hemma hos sig när det gäller vardagliga rutiner som t ex matvanor. Det är dessutom fullt i linje med gällande lagstiftning i Sverige, det land som båda föräldrarna och flickan lever i.

Mamman går med på att flickan inte serveras fläskkött hemma hos pappan (trots att flickan gillar att äta fläskkött). Och pappan går med på att flickan serveras fläskkött hemma hos mamman.

Mamman har till och med gått ett steg längre och godkänt att flickan inte äter fläskkött i skolan. Men det räcker inte för pappan. Han ska bestämma ända in i mammans kök, annars ger han sig inte.

Varför anser du att han ska ha den rätten? Att bestämma vad flickan äter hemma i sin mammas kök?

Anonym (was)

Äldre 3 Feb 15:54

#49

Anonym (Varför) skrev 2015-02-03 15:09:40 följande:

Jo han borde också ha insett precis som du borde ha insett. Ni borde inte ha skaffat barn ihop. Sen blandar du ihop DIN vilja med dotterns fria vilja. Du vill visa honom att det är du som bestämmer och inte han. Du skriver 'jag gick med på' 'han härja i skolan så jag gav mitt ord där för att..' 'Det finns en gräns för vad jag går med på..' Nu citerar jag inte ordagrant men du förstår vad jag menar. Du förstår inte att det är lika mycket hans barn som ditt. Men du vill ha sista ordet över ert gemensamma barn. Du alienerar barnet till att tycka som du i det här och du får det medvetet till att framstå som pappans 'fel' att hon får 'äcklig' mat medan ni resten sitter och mumsar på 'favoritmaten'. En 6 åring kommer inte själv på att mat utan fläsk är äcklig. Och du vet själv att man kan laga god mat utan fläsk. Vad åt ni när ni bodde ihop? Många barn är vegetarianer eller veganer för att deras föräldrar är det och många utlänningar äter inte griskött. Vi uppfostrar våra barn efter våra värderingar och vår tro. Det har inget med fri vilja att göra.

Skulden ligger hos dig för att det är du som skapar konflikten med pappan. Han vill inte bestämma hos dig mer än du vill bestämma hos honom. Han vill bara inte att hans dotter ska äta griskött för att det strider mot hans religion. Vad du och ni andra äter har han inte lagt sig i. Du gör det här bara för att jävlas med han. För att du kan helt enkelt. För det är inte för din religösa övertygelse du ger dottern griskött

Jag blir nyfiken på hur du tänker när du drar in vegetarianer i det hela. Säg att det var det som frågan gällde här. Mamman och pappan lever tillsammans, han är vegetarian men inte hon. De får ett barn och skiljer sig när barnet är litet. Barnet bor varannan vecka (säger vi).

Tycker du då att pappan har rätt att bestämma att barnet bara ska få äta vegetariskt på dagis och hemma hos mamman? Spelar det någon roll om barnet själv säger att han/hon vill äta korv som kompisarna på dagis eller biff som resten av mammans familj?

Spelar det någon roll varför pappan är vegetarian, om det är av hälsoskäl eller för att han har en övertygelse om att djur är lika värda som människor och inte ska ätas upp?

Mitt självklara svar (min åsikt!) är att i detta fall så får mamman servera barnet den mat som mamman vill (inkl kött) hemma hos sig och pappan får servera barnet den mat som pappan vill (vegetarisk) hemma hos sig förutsatt att båda föräldrarna arbetar för att barnet ska få i sig tillräckling näring. Och på dagis får barnet själv välja om det vill äta som kompisarna eller få ett vegetariskt alternativ. Kanske barnet ena terminen vill äta vegetariskt som pappa även på dagis och nästa termin äta kött som mamma och kompisarna, barn är barn och kan ändra sig men bör själva få vara med och styra vad de stoppar i munnen. Den förälder som försöker övertala eller tvinga barnet eller den andra föräldern att ändra sig gör fel.

Men jag blir uppriktigt nyfiken - tycker du annorlunda?

Eller blir ditt svar att vegetarianer och köttätare inte borde skaffa barn tillsammans? :)

Anonym (was)

Äldre 3 Feb 16:45

#52

Anonym (Varför) skrev 2015-02-03 16:18:42 följande:

Jo du talar om för din dotter vad hon ska tycka även om du inte gör det direkt så gör du exakt det. Din dotter är hans dotter också. Hon är alltså inte helsvensk. Han muslimen är en del av henne och kommer alltid att vara det. Det är hennes arv.

Sen tror jag personligen att det är din nya man som markerar revir här. Du skrev att exet hotat din familj pga detta. Så du hade rätt. Det handlar inte om en köttbit. Det är en maktkamp helt enkelt. Du tycks ha respekterat en gång i tiden iallafall att skaffa barn med en person som inte äter griskött.

Men alltså... ja, självklart påverkar mamman vad dottern tycker genom att äta fläskkött och tycka att det är gott! På det sättet påverkar ju alla föräldrar sina barn. Eller får man inte berätta för barnen vad man gillar för mat ens enligt dig?

Och om pappan nöjde sig med att påverka barnet på samma sätt, genom att äta annan mat än fläskkött och tycka att det är gott så fanns det ju inget problem! Han kan också berätta för barnet att hemma hos honom så äter de inte fläskkött och varför, det tycker jag också är fullt rimligt. Men han stannar inte där. Utan han förbjuder barnet att äta fläskkött i skolan och han försöker tvinga och utpressa barnet att inte äta fläskkött hemma hos mamman för annars vill han inte träffa henne??

Pappan till och med hotar sitt ex nya familj i frågan för att pappan vill bestämma vad dottern ska få äta hemma hos dem.

Hur kan du få det här till att situationen är MAMMANS fel? Eller mammans nyas fel?

Eller är det jag som inte fattar och du använder någon slags omvänd ironi när du skriver??

Anonym (was)

Äldre 3 Feb 16:48

#54

Anonym (Varför) skrev 2015-02-03 16:35:41 följande:

Jag tycker att väljer man att skaffa barn med en person som har en annan övertygelse än en själv så får man räkna med att det är en sak som kommer att påverka barnet. Så är det bara. Att äta kött men just inte griskött just pga en religiös övertygelse är en sak. För barnet behöver inte vara utan kött alls. Finns alternativ att byta ut mot.

Skaffar jag barn med en person som är vegetarian och som absolut inte vill att barnet ska äta kött så skulle jag respektera det självklart. Dels för att jag visste om hans övertygelse innan jag skaffade barn med honom och dels för att det inte är värt en konflikt med barnets andra förälder över en sån sak.

Men det är ju en sak om förälderns övertygelse påverkar barnet!

Det är en helt annan sak om den "övertygade" föräldern försöker tvinga barnet!

Så om du skaffar barn med en vegetarian och sedan skiljer dig så tycker du det är ok att vegetarianen förbjuder ditt barn att äta kött i skolan och hemma hos dig? Att vegetarianen säger till barnet att annars vill han inte träffa henne?

Tycker du att det är rätt att visa ditt barn att tvång och utpressning är bra uppfostringsmetoder?

Anonym (was)

Äldre 3 Feb 16:58

#56

Anonym (Varför) skrev 2015-02-03 16:47:48 följande:

Man skaffar inte barn med en muslim eller jude om grisköttet är så viktigt för en då.

Sen hur får du det till att inte delta i skolundervisningen eller att inte prata med killar. Jag känner många muslimska tjejer som både badar och har killkompisar. Starka tjejer som är aktiva inom olika organisationer och som ändå inte äter griskött när vi är ute. Och jag känner halvsvenska tjejer som både badar och har killkompisar.

Nu vet jag inte hur religös pappan har blivit men hade han blivit så fanatisk som du försöker framställa muslimska män som då ska jag tala om för dig att han aldrig hade gått med på att dottern bott hos en icke muslimsk familj överhuvudtaget. Nu har han varannan helg precis som många pappor så vad dottern gör på vardagarna i skolan har han inget inflytande över.

Jag säger ingenstans att pappan är fanatisk! Jag säger att jag har sett pappor som varit totalt "ickemuslimska" i sitt levnadssätt vid giftermålet gradvis bli mer och mer muslimska och rigida. Det har lett till stora konflikter med både barn och svensk fru och i en del fall till skilsmässor, riktigt jobbiga historier för alla inblandade. Självklart finns det muslimska tjejer som har killkompisar men ändå inte äter fläskkött.

Och vad menar du med att "pappan aldrig gått med på att dottern bott hos en icke-muslimsk familj överhuvudtaget"? Menar du på fullt allvar att pappan inte är SÅ muslimsk eftersom han följer svensk lag och "låter" barnet bo även hos sin icke-muslimska mamma? Ja det är ju generöst av honom!

Och han styr ju redan idag vilken mat flickan får i skolan och försöker utpressa henne att inte äta fläskkött hos mamman i veckorna när flickan bor hos mamman. Hur menar du att han inte skulle kunna göra samma sak beträffande vad flickan gör på vardagarna efter skolan? Utpressa henne att följa hans muslimska regler och gå hem direkt? Eftersom han tydligen tycker att det är en acceptabel metod att tvinga igenom sin vilja?

Jag skulle inte alls tycka att det var en bra idé om TS fick för sig att tvinga i flickan fläskkött eller lura i henne det. Men vi har religionsfrihet i Sverige och pappan har faktiskt inte rätten att förbjuda flickan att äta fläskkött hemma hos mamman. Och det tror jag han vet, och därför försöker han tvinga igenom sitt krav med utpressning.

Anonym (was)

Äldre 3 Feb 17:39

#59

Anonym (Varför) skrev 2015-02-03 17:11:10 följande:

1. Du framställer den muslimska mannen som fanatisk genom dina påståenden.

2. En muslimsk man som är fanatisk hade följt svensk lagstiftning och krävt boendet. För enligt svensk lag så är pappan exakt lika mycket förälder som mamman och om det dessutom finns en konflikt här.

3.jag skrev att man uppfostrar sina barn efter sin egen tro och övertygelse. Man tvingar inte barnet då.

Pappans övertygelse säger att griskött inte ska ätas och självklart vill han inte att dottern äter det då. Vegetarianen/veganen anser att köttprodukter inte ska ätas och ger barnen vegetariskt/vegankost. Lchf:arna ger samma kost till sina barn etc. TS äter griskött och ger dottern det därför.

Jag skrev att hon borde ta hänsyn till pappans övertygelse just för att det är så grundläggande inom islam och för honom personligen när han trots att han inte bad och trots att han drack alkohol valde att inte äta griskött. Märker du skillnaden här? Det är viktigare för honom än för henne. Och hon visste om det innan de skaffade barn. Det är inte så att han idag konverterat till islam och börjat införa sånt

1. Jag beskriver verkliga händelser som jag sett, verkliga familjer, jag skriver ingenstans att det är så "den muslimske mannen" är, jag skriver att jag sett det fungera bra i en del familjer och dåligt i andra. Ja, jag har sett fanatiska muslimska män. Jag har också sett icke-fanatiska muslimska män. Definitivt. Jag har också sett andra fanatiska män (och kvinnor), som tror på olika religioner eller inga religioner alls. Jag bryr mig inte om vilken religion en människa har eller inte har, så länge den människan inte försöker tvinga på andra samma religion. Inte ens sina egna barn.

2. Självklart är pappan lika mycket förälder som mamman. Det är lika självklart att mamman är lika mycket förälder som pappan. Mamman har precis lika mycket att säga till om vad flickan ska äta som pappan har. Allt enligt svensk lag. Ville denne muslimske man kunna bestämma vad hans dotter ska äta så hade han fått bosätta sig i ett annat land som inte har svensk lag och svensk religionsfrihet. I Sverige får man inte tvinga sina barn att följa en viss religions regler.

3. här vet jag inte riktigt vilket av mina påståenden du kommenterar :) mycket text både i dina och mina inlägg.

Och ja, det är troligen viktigare för pappan att flickan inte äter grisskött än för TS att hon äter det. Det håller jag med om. Men det innebär inte att han har rätt att bestämma det! Inte ens för att det är en religion som det handlar om! Om jag tycker att det är viktigt att be aftonbön och mitt ex inte tycker att det är viktigt om man ber aftonbön eller inte så betyder inte det att jag har rätt att tvinga mitt ex att be aftonbön med vårt barn! Det funkar inte så. Inte ens om jag var troende redan när vi levde ihop. Inte ens om exet också var troende när vi levde ihop. Man kan inte kräva att ex ska fortsätta hålla kvar vid levnadssätt eller religioner som man hade när man levde ihop. Föräldrarna är skilda och då SKA man samarbeta om barnet, absolut, och kan man samarbeta så är det bäst, utan tvekan, men kommer man inte överens så bestämmer mamma hos sig och pappa hos sig!

Och i det här fallet så respekterar mamman att pappan bestämmer hos sig. Jag ser ingenstans i TS inlägg att hon kräver att flickan ska få prickig korv eller skinka hemma hos pappan för att barnet gillar det eller för att barnet är halvsvenskt. Ingenstans kan jag läsa det. Men pappan respekterar inte att mamman har rätt att bestämma i sitt hem. Att han inte visar den respekten är direkt skadligt för deras samarbete.

Anonym (was)

Äldre 3 Feb 18:24

#67

Anonym (Varför) skrev 2015-02-03 18:04:08 följande:

Är inte ett samarbete att föredra för barnets skull och att välja sina konflikter och vara glad att man ändå har majoriteten av tiden med sitt barn och då tillmötesgå den andra föräldern på de punkter som den tycker är viktiga?

Ok om vi säger så här istället. Du har sett alla dom här familjerna och sett fanatiska troende mé eller hur? Hur många barn bortförs varje år från Sverige av en förälder just för att såna konflikter uppstår mellan föräldrarna? Flera hundra eller hur? Är det värt det att starta såna konflikter över sånt som inte ens är viktigt för en själv bara för att jävlas med den andra?

Jo samarbete är definitivt att föredra för barnets skull, det är vi helt överens om!

Men sedan undrar jag hur du menar. Jag uppfattar det som viktigt för TS att hennes dotter själv får välja vad hon ska äta. Att hennes dotter själv har valet att äta grisskött eller låta bli. Jag uppfattar det inte som att TS på något sätt tvingar dottern att äta grisskött. Grisköttet är inte det viktiga för TS utan dotterns rätt att välja, som jag uppfattar det.

Och kanske blir jag blind där eftersom jag så starkt delar TS värdering - att barnet ska ha friheten att göra det valet. Jag skulle ALDRIG tvinga mina barn att låta bli att äta något för att deras pappa ansåg att de skulle det. Helt oavsett om det berodde på hans religion eller vad anledningen var. För mig är barnets rätt att välja viktigare, barnets integritet.

Så om mitt barn kom hem och sa "mamma jag vill inte äta griskött längre" så skulle jag bli nyfiken och fråga varför och be barnet motivera och diskutera (anpassat till ålder förstås) och sedan skulle jag se till att barnet kunde undvika att äta griskött hemma hos oss. Behövde barnet hjälp att ansöka om grisfri mat i skolan så skulle jag hjälpa till. Men om barnets pappa kom till mig och sa "jag vill inte att xx äter griskött hemma hos dig längre" så skulle jag förklara för honom (de första gångerna på ett vänligt sätt) att det bestämmer faktiskt inte han. Och försökte han utpressa barnet att inte äta griskött hemma hos mig så skulle jag bli förbannad. Muslim eller inte, jag ser inte betydelsen där. Barnets rätt till sin egen person väger tyngre för mig än pappans religions regler.

Förstår du hur jag menar?

Och om priset för samarbete med mitt ex är att köra över barnet och barnets egen vilja... nä då skulle jag inte köpa samarbetet faktiskt. Mitt barn är viktigare för mig än mitt ex.

Anonym (was)

Äldre 3 Feb 18:32

#70

Anonym (Hur?) skrev 2015-02-03 18:25:31 följande:

Motsatserna här är inte svensk-muslim. Min dotter är halvlibanes/halvsvensk. Hon är inte svensk muslim. Hon har två kulturer i sig men ingen religion förrän hon själv väljer det.

Hans hem-hans regler. Mitt hem mina regler. Han får gärna lära henne saker kring sitt ursprung och sin religion, precis som jag. Det är att kompromissa, att acceptera och respektera hans sida.

Att säga "gör som jag säger. Uppfostra vårat barn på mitt sätt annars slår jag ihjäl dig" Det är inte att kompromissa eller acceptera/respektera min sida/min dotters svenska sida.

Wow. Ja det är ju inte direkt att visa respekt för vare sig din sida eller din dotters svenska sida.

Jag kan säga att om mitt ex hade sagt så till mig så hade jag polisanmält honom. Trots att det inte vore positivt för vårt samarbete. Det är över gränsen för vad jag skulle stå ut med för samarbetets skull.

Anonym (was)

Äldre 3 Feb 18:48

#75

Anonym (Suck) skrev 2015-02-03 18:34:07 följande:

Precis, motsatsen är inte svensk-muslim utan det är svensk+muslim, förstår du skillnaden? Och ja, hon kanske då är svensk/libanes+muslim. De barn som är religösa väljer det inte själv, kristna uppfostrar kristna barn, judar uppfostrar judiska barn, buddister uppfostrar buddistiska barn och muslimer uppfostrar...just det! Så för en religös person finns det inte något "välja själv" där ger man sitt barn de värderingar och den religion man själv tror är bäst.

Du har valt att skaffa barn med en muslim, då gjorde du ditt val, om du vill ha en fungerande relation med pappan så glöm "förrän hon själv väljer det". Då kan ni uppfostra er dotter tillsammans och ge henne sunda och goda värderingar som människa. Vägrar du inse denna punkt kommer du ha många år av uppförsbacke framför dig i relationen till hennes pappa.

Men TS har ju en annan tro/övertygelse.
TS tror på barnets rätt att välja religion själv.
Den tron kan vara nog så stark som tron på islam eller kristendom.

Varför anser du inte att den tron förtjänar respekt och hänsyn av pappan?

Anonym (was)

Äldre 3 Feb 19:07

#79

EnGladPingvin skrev 2015-02-03 18:44:31 följande:

Du är boendeförälder. Barnet bor större delen av tiden i ditt hem. Självklart kan inte pappan styra över vilken mat som servera i ert hem och han kan inte heller bestämma att barnet är muslim bara för att han är det. Han valde ju faktiskt att skaffa barn med en kvinna som inte är muslim. Stå på dig TS. För ert barns skull. Låt henne själv välja den dagen hon är gammal nog.

Att han hotar dig till livet bör du anmäla. Det ska du inte ta. Spela in samtalen, spara sms och mail.

Bra skrivet!

Anonym (was)

Äldre 3 Feb 19:07

#79

EnGladPingvin skrev 2015-02-03 18:44:31 följande:

Du är boendeförälder. Barnet bor större delen av tiden i ditt hem. Självklart kan inte pappan styra över vilken mat som servera i ert hem och han kan inte heller bestämma att barnet är muslim bara för att han är det. Han valde ju faktiskt att skaffa barn med en kvinna som inte är muslim. Stå på dig TS. För ert barns skull. Låt henne själv välja den dagen hon är gammal nog.

Att han hotar dig till livet bör du anmäla. Det ska du inte ta. Spela in samtalen, spara sms och mail.

Bra skrivet!

Anonym (was)

Äldre 3 Feb 19:08

#80

Anonym (was) skrev 2015-02-03 19:07:00 följande:

Bra skrivet!

Hm... råkade bli dubbelt, inte min avsikt även om jag VERKLIGEN håller med

Anonym (was)

Äldre 3 Feb 19:10

#81

EnGladPingvin skrev 2015-02-03 19:01:49 följande:

Det är möjligt att det finns sådana regler inom islam, men nu är det ju TS som har huvudansvaret för barnet. Att pappan tycker att det ska vara så är inget han kan bestämma. Inte i vårt samhälle. Han har barnet varannan helg, tidigare inte ens det. Hans önskemål och åsikter om hur det bör var toppar inte TS. Tycker TS är mycket respektfull mot hans religion i sättet hon utrycker sig. Att införa muslimska regler i sitt hem är inget han kan kräva av henne och bara det att han mordhotar henne anser jag diskvalificerar honom helt.

Ja. En person som man blir mordhotad av ska man polisanmäla, inte skrämmas till att samarbeta med.

Anonym (was)

Äldre 4 Feb 10:51

#93

Anonym (Hur?) skrev 2015-02-03 22:37:34 följande:

Ja, har jag sagt nåt annat? Hon får vara vad hon vill. Hennes pappa får lära henne om islam, hindra fläskkött när hon är där och guida henne inom det som han tycker är rätt och fel.

Men detsamma gäller också mig. Ingen av oss kan inte tvinga henne.

Läs barnkonventionen istället... Artikel 14... Barn har rätt att tro på vilken gud de vill. Eller ingen alls...

14. Du har rätt att tänka och tycka vad du vill. Du har rätt att följa din övertygelse och att ha vilken religion du vill. Dina föräldrar får vägleda dig, men aldrig bestämma över dina tankar.

TS. För kommentera ditt ursprungsinlägg och frågan hur du ska göra med era samarbetssvårigheter.

Mina tips som jag tycker du ska fundera över:
- om jag var du så skulle jag kontakta polisen angående hoten. Det är otroligt långt ifrån ok att hota någon till livet på det sättet som han gjort. Även om du inte har bevis så skulle jag ringa dem och fråga vad du ska göra nästa gång han hotar dig, hur du ska hantera det, hur du kan skaffa bevis.
- sedan skulle jag (om jag var du) fundera över om umgänge med honom verkligen är i flickans bästa intresse just nu så länge han försöker hota och tvinga henne att följa regler som gäller för hans religion. Jag skulle fundera över om det vore dags att ta en paus i deras umgänge. Och kontakta familjerätten för att diskutera det. Helst skulle jag vilja få till ett möte med honom hos familjerätten där jag tog upp köttfrågan, du anser att han får servera vad han vill hemma hos sig men att du har också rätten att servera vad du vill hemma hos dig och han behöver respektera att du serverar flickan även fläskkött och han behöver sluta vara på henne (en liten 6-åring! Han borde skämmas) i denna fråga.

Så. Jag tror det är väldigt svårt för dig att nå fram till honom med dina synpunkter, att han hotar dig till livet är ju ett tydligt tecken på det... så jag skulle involvera både familjerätten och polisen i diskussionen.

Samarbetssvårigheter pga religion

INNEHÅLL