Samarbetssvårigheter pga religion

Något jag har oerhört svårt för är när föräldrar ska föra över sin religion på barnen. Låt dem göra sina egna val i livet. Vill de inte vara religiösa så ska dem inte tvingas till det. Sen är det som så att barnet växer upp i Sverige och i Sverige är fläskkött okej att äta. Vill barnet äta det ska barnet få äta det. Hon ska inte behöva avstå från något hon gillar för att han tycker det är fel. Att det sen inte serveras hos pappan är en annan sak men vad dottern äter hos dig ska han inte bry sig om. Oavsett om han menar allvar eller inte så undrar jag hur mycket nan älskar sin dotter om man är beredd att 'förvisa' henne för att hon äter fläskkött. Undrar samma sak som dig också- hur de blir när hon är äldre? Ska hon inte få träffa svenska killar, ska hon bära slöja, är de skilda sovrum innan äktenskap...låt henne växa upp med bra värderingar.

har inga barn, men då jag inte själv är religiös Duger en namngivning utmärkt den dagen de kommer :) däremot är jag själv döpt, mina föräldrar är inte religiösa men namngivningar var väl inte så vanligt då. Det jag syftar på med att 'föräldrarna för över religionen" är mer när barnen inte får delta i julfirandet i skolan, inte delta på vissa lektioner när de själv vill men när föräldrarna ska hålla hårt på sin religion.

Det är både och. Att säga till barnen att fira jul för att hedra Kristus och att säga till barnen att de inte får äta fläskkött för det är inte vad Allah vill är båda sätt att säga till barnen att de ska leva på samma sätt som sina föräldrar. Sen tror jag inte många (framförallt inte barn) firar jul för att jesus föddes, utanför att få presenter. Det jag dom sagt tycker är det hemska är när man hindrar sina barn från att göra vissa saker för att man själv inte tycker om det som förälder. Och då menar jag självklara harmlösa saker som att gå på kalas (vilket några klasskamrater till mig som var Jehovas inte fick trots att de ville), inte att prova knark